Klockan är 02.11 i Bangkok när jag skriver detta. Jag borde sova som min chef sagt till mig då jag ska upp 06 för att fortsätta bevakningen.
Vad jag skriver här är upp till var och en att tro på men det är sanningen som jag och mina journalistkolleger upplevde den idag.
Redan på väg mor Pan Fah bridge idag kändes det olycksbådande, ingen verkade vilja lyssna på någon annan.
Väl på plats så blåste tårgasen runt och kaos rådde, militären sköt gummikulor och någon annan sköt med riktiga kulor. Det är oklart vem som sköt med riktiga kulor, de militärer jag sett har alla haft gummikulor i sina gevär,
Mer än 500 ska vara skadade och ett drygt 100 tal svårt, 9 personer har vi bekräftat döda, 4 demonstranter, 4 soldater och 1 reutersjournalist. De flesta dog av skottskador.
De röda slet ut 2 lik från sjukhuset, oklart om det var 2 av deras dödade supportrar dock, och paraderade dem på scenen i en mycket osmaklig gest för att piska upp stämningen ännu mer. Nattahwut säger sig nu vara villig att förhandla medan Jatuporn och Arisamun har förklarat krig. Ingen vet vem som egentligen har sista ordet hos de röda.
När röken efter första sammandrabbningen skingrats fick jag instruktioner om att bege mig till Sukhumvit soi 31 eftersom vi fått info om att de röda tänkte storma Abhisits hus som ligger på den gatan. Gott om poliser och militärer fanns där men det var lugnt trots den oerhörda anspänningen.
Efter att ha bevakt området i ett par timmar så fick jag instruktioner om att ta mig hem och sova en stund, jag har kolleger som bevittnade dödsskjutningen av reutersjournalisten och de mår inte så bra just nu.
Lösningen på konflikten kan bara nås vid förhandlingsbordet, men först måste alla parter vara beredda att sätta sig där med en ärlig vilja att förhandla.
Jag tackar för all omsorg om mitt välbefinnande, jag mår fysiskt bra men min tro på mänskligheten har fått sig en törn idag. Så mycket hat och oresonlighet har jag aldrig upplevt förr, ej heller så mycket förakt och brist på respekt för mänskligt liv. Jag kan bara hoppas på att vakna upp till en bättre värld imorgon.
Nu ska jag försöka sova en stund.