Detta händer just Nu

Hej

Tror du att det även gäller dom som har indentifierats, filmats och fotograferats under sina brottsliga gärningar t.ex mordförsök på flera personer?

Anledningen till att jag envisas med att ta upp detta fall med den gule aktivisten är att jag precis som många andra räknar med hårdare straff för röda som kanske t.o.m har begått lindrigare brott.

Mvh Isan Lover

Man kan naturligtvis inte veta svaret på det förrän om några år men jag tror nog att långt ifrån alla identifierade kommer att åtalas

Och jag tror det är en mycket liten del gränsande till mikroskopisk del av de demonstrerande som ens identifierats

Baserat på tidigare våldsdemonstrationer i andra länder så brukar de vara tydligt profilerade demonstrationsledare, extra ihärdiga uppviglare samt extremt våldsamma som leds till häkte och i det kaos som råder vid sådana situationer är det extremt svårt att identifiera tillräckligt bra för att kunna dömma på som grund

Killen i pickupen hade ju allt emot sig så att han döms är ganska naturligt men straffet kan ju onekligen debatteras omfattningen på.

Killen gjorde en enstaka aktivitet, ensam, mot poliser och greps "in-action" med filmande dokumentatörer på plats i troligen sin egen bil, omaskerad.

Det blir nog i sanningens namn oerhört svårt. De flesta MC-taxichaffisarna kommer från Isaans allra fattigaste områden och har minimal utbildning. De tillhör gruppen som var allra lättast för Thaksin att locka till sig och många fick säkert lite "instant gratification". De flesta jobbar också i Bangkok, turistområdena och andra utvecklade provinser så de ser givetvis dagligen folk som har det mycket bättre än demsjälva och de hoppas givetvis att Thaksin ger dem ytterligare en vitamininjektion med kontanter även om de flesta nog är pragmatiska nog att inse att det inte blir mycket mer än så.

Skulle jag vara en pragmatisk Demokratrådgivare, dvs bara ytligt intresserad av verklig demokrati, så skulle jag nog påtala för Abhisit att det finns inget han eller hans hejdukar kan säga för att vinna över dessa grabbar. "Antingen sprider ni ut ett rykte att alla som signar upp och lovar en röst på Demokraterna får 500 Baht nu och 1,000 Baht (kan betalas med Thaksins stulna pengar) efter att de visar en mobilkamerabild på uträttat förvärv (gammalt klassiskt TRT-trick) eller så ignorerar ni dem, de är knappast er väljarbas. Lägg era pengar och resurser på Bangkoks ytterområden, Södra Isaan och vissa provinser i Centrala Thailand, där finns det osäkra väljare och där kommer valet avgöras".

Ett annat odemokratiskt, men inte olagligt, sätt vore givetvis att ändra lagen så att alla måste åka hem till sin hemprovins 2 månader före valet för att registrera sig, sedan en gång till 1 månad före valet för att konfirmera och sedan på valdagen för att rösta. Det skulle säkert få de flesta migrant workers att avstå från att rösta och det är inte en alltför vågad gissning att det kraftigt skulle gynna Demokraterna. Jag är nog beredd att sätta rätt många Baht på att något liknande kommer inträffa.

Hej

Jag tror precis som du att det inte spelar någon roll hur regeringen agerar dom får svårt att omvända dessa grupper ändå.

Och möten eller rehabiliteringsprogram kommer inte att hjälpa heller, det är slöseri med tid, dom vet sedan många generationer vilka grupper i samhället som är deras "fiender" och vilka som har sett till att dom är och förblir fattiga och alltid befinner sig längst ner på stegen.

Och att rösta på ett parti som har kommit till makten med hjälp av militären och som stöds av deras värsta fiender är nog inte tänkbart för många.

Så det får nog bli något annat mer odemokratiskt trick som får bli räddningen för dom, det du var inne på kan ju vara ett sånt.

Även att låta Bung Khan bryta sig ur Nong Khai provins och bilda en egen är enligt en del bara ett sätt att möjliggöra för demokraterna att få mer inflytande i området, sant eller falskt vet inte jag, men Nong Khai var ju inte speciellt stort även med Bung Khan så vem vet.

Mvh Isan Lover

Det blir nog i sanningens namn oerhört svårt. De flesta MC-taxichaffisarna kommer från Isaans allra fattigaste områden och har minimal utbildning. De tillhör gruppen som var allra lättast för Thaksin att locka till sig och många fick säkert lite "instant gratification". De flesta jobbar också i Bangkok, turistområdena och andra utvecklade provinser så de ser givetvis dagligen folk som har det mycket bättre än demsjälva och de hoppas givetvis att Thaksin ger dem ytterligare en vitamininjektion med kontanter även om de flesta nog är pragmatiska nog att inse att det inte blir mycket mer än så.

Skulle jag vara en pragmatisk Demokratrådgivare, dvs bara ytligt intresserad av verklig demokrati, så skulle jag nog påtala för Abhisit att det finns inget han eller hans hejdukar kan säga för att vinna över dessa grabbar. "Antingen sprider ni ut ett rykte att alla som signar upp och lovar en röst på Demokraterna får 500 Baht nu och 1,000 Baht (kan betalas med Thaksins stulna pengar) efter att de visar en mobilkamerabild på uträttat förvärv (gammalt klassiskt TRT-trick) eller så ignorerar ni dem, de är knappast er väljarbas. Lägg era pengar och resurser på Bangkoks ytterområden, Södra Isaan och vissa provinser i Centrala Thailand, där finns det osäkra väljare och där kommer valet avgöras".

Ett annat odemokratiskt, men inte olagligt, sätt vore givetvis att ändra lagen så att alla måste åka hem till sin hemprovins 2 månader före valet för att registrera sig, sedan en gång till 1 månad före valet för att konfirmera och sedan på valdagen för att rösta. Det skulle säkert få de flesta migrant workers att avstå från att rösta och det är inte en alltför vågad gissning att det kraftigt skulle gynna Demokraterna. Jag är nog beredd att sätta rätt många Baht på att något liknande kommer inträffa.

Det där låter ju lite som USA... som man gärna härmar i Thailand!

Min åsikt är att det aldrig blir något rättvisande valresultat i Thailand förrän man tillåter poströstning, typ enligt svensk modell. Alltför många som inte har möjlighet att åka till hembyn... sen ska förstås röstköpen bort.

Frågan är dock om man kan lita på att poströsterna kommer fram dit de ska...

Herr Chang har talat.

Normalt skulle en sådan slutsats vara värt "!!!" , men det är ju bara som Tallviking brukar försöka förvränga vad andra skrivit... Här blev det mycket tydligt igen...

Isan Lover kommenterar ju t o m åt vilket håll han tycker att undersökningen ska tas med en nypa salt och ger motivering till varför han tycker det...

F ö så skrev ju även MaiChai något liknande det Isan Lover skrev

Som nykomling är det inte alltid så lätt att tolka det som som skrivs rätt eftersom man inte har någon bakgrund att relatera till.

I det här fallet blev det t.ex fel eftersom du inte känner till föregående diskussioner som förts med Isan Lover.

Där Isan Lover t.ex kategoriskt menat att undersökningar i tidningar inte har någon relevans alls.

Utom då de talat för hans sak - varpå han gärna länkat till dem.

Det var detta Maichai ironiskt syftade till. Och Tallviking egentligen hänvisade till.

Du kunde ju inte förstå detta eftersom du inte varit med förut och det är ju förståeligt.

Diskussionerna har ju faktiskt förts i snart två år så det finns en viss jargong som blir svårtolkad.

Men det ger dig kanske också anledning att vara lite mjukare i egna tolkningar och att inte vara så snabb till slutsatser.

Som nykomling är det inte alltid så lätt att tolka det som som skrivs rätt eftersom man inte har någon bakgrund att relatera till.

I det här fallet blev det t.ex fel eftersom du inte känner till föregående diskussioner som förts med Isan Lover.

Där Isan Lover t.ex kategoriskt menat att undersökningar i tidningar inte har någon relevans alls.

Utom då de talat för hans sak - varpå han gärna länkat till dem.

Det var detta Maichai ironiskt syftade till. Och Tallviking egentligen hänvisade till.

Du kunde ju inte förstå detta eftersom du inte varit med förut och det är ju förståeligt.

Diskussionerna har ju faktiskt förts i snart två år så det finns en viss jargong som blir svårtolkad.

Men det ger dig kanske också anledning att vara lite mjukare i egna tolkningar och att inte vara så snabb till slutsatser.

Jaha. Fast om det görs telefonundersökningar, så¨ligger det väl logiskt något i att åsikter från personer utan telefon inte kommer med så bra?

Ja, det kan vara stort problem för tolkningen om man inte vet bakgrunden. Det är just därför det är extra illa att Tallviking många gånger har påstått att någon annan har skrivit något helt annat än vad som verkligen skrevs, och sedan argumenterar Tallviking mot det istället fördet som verkligen skrevs. En som hoppar in i tråden vid en sådan Tallviking-post får ju då den helt felaktiga uppfattningen att Tallviking skulle ha rätt

Och många sådana poster vet jag bakgrunden till, för han förvrängde grovt flera av mina inlägg, så egentligen har Tallviking behandlats alldeles för mjukt

Bra i dagens BP.

_________________________________________________________________________________________________________

In need of a local Mandela

A few "conflict resolution" specialists have been in town to share the lessons and experience learned from their work in conflict areas around the world.

Few of these people have been asked to compare the Thai experience to that of South Africa's. That both countries have a Truth and Reconciliation Commission may be one reason. I myself do not believe one country's problem, or solution, is readily applicable to another's. Our so-called amart-versus-phrai class war is not exactly comparable to the South African apartheid system. Here, you may not advance in your career as fast as your colleagues with a fancy last name but there, under apartheid, if you were born black you didn't get to work on certain jobs at all - to go to school or use public services for that matter - in areas designated "for whites only".

Granted, both countries suffered from violence and divisiveness as a result of inequality and injustice. South Africa has emerged largely triumphant from its divisive years - its TRC, established in 1994, wrapped up its work in 1998.

Thailand, meanwhile, is still at best muddling through, with far too many committees to count working away diligently at far-too-many-to-trace aspects of "national reform".

Broadly speaking, however, there may be a basic anatomy of conflict and ways to overcome it, that both if not all countries can share.

If there is any lesson to be drawn from the South African experience, it would be that violence is no way to settle conflict, no matter how deep-rooted, hostile or justified it is.

Since Nelson Mandela, the first South African president from a "fully representative democratic election", won the Nobel Peace Prize in 1993, many people have forgotten that he was at one point commander of the military wing of the African National Congress.

In fact, it was the young Mandela who convinced the leadership of his party, built until that point on the firm premise of non-violence and Gandhian approach to conflict resolution, to start embracing violence as a means for them to counter the repression. Mandela's group undertook bombings of military targets. Mandela himself went underground. He was later charged with sabotage and sentenced to life in prison.

As is already well known, Mandela spent 27 years in prison. "I came out mature" - that is how Mandela describes his prison experience, the brutal deprivation that became the greatest moulding of his character.

One of the many things Mandela learned from his years in prison was, in order to free his people - the oppressed, the second-class citizens, the phraiof South African society - from injustice at the hands of the whites, he actually had to free the oppressors first, from fear.

Mandela realised that the ANC could not beat the whites, even if they were a minority, into accepting the equal rights of the blacks who were the majority, even though he had all the justification in the world to do so. That is why he decided to make the almost unthinkable, extremely risky move of entering into secret negotiations with the then South African president, P W Botha.

Since he broke away from the ANC's established policy of no negotiation with the government until apartheid was abandoned and political prisoners set free, Mandela could have been branded a traitor if his people found out what he was doing. He could have crushed the hope for reconciliation and started a civil war instead.

As it turned out, Mandela managed to use negotiation as the main tool to convince all sides to go down the reconciliation road, which finally ended in the first democratic election in South Africa in 1994. Needless to say, he had to overcome many difficulties and strong resistance not only from the opposite camp but also from those on his own side.

Why am I discussing this at length? The short answer would be that I would not want to see the worthy agenda of the red shirt movement - the part that reminds the public about what a hopelessly unequal society ours is and that tries to push people in power to restore a blurred sense of justice - fade away or get buried under the weight of anger on the red shirts' part (and under the length of red tape on the government's part.) I would like to see the passion of people pushing for change in a non-violent, constructive way, not the current drowsiness of people waiting for some 100 committees to draft the change agenda and hand it over to them.

It seems we need someone who understands the demands of reconciliatory leadership like Nelson Mandela. The problem is we don't seem to have anybody.

______________________________________________________________________________________________________________

http://www.bangkokpo...a-local-mandela

Bra i dagens BP.

_________________________________________________________________________________________________________

In need of a local Mandela

A few "conflict resolution" specialists have been in town to share the lessons and experience learned from their work in conflict areas around the world.

Few of these people have been asked to compare the Thai experience to that of South Africa's. That both countries have a Truth and Reconciliation Commission may be one reason. I myself do not believe one country's problem, or solution, is readily applicable to another's. Our so-called amart-versus-phrai class war is not exactly comparable to the South African apartheid system. Here, you may not advance in your career as fast as your colleagues with a fancy last name but there, under apartheid, if you were born black you didn't get to work on certain jobs at all - to go to school or use public services for that matter - in areas designated "for whites only".

Granted, both countries suffered from violence and divisiveness as a result of inequality and injustice. South Africa has emerged largely triumphant from its divisive years - its TRC, established in 1994, wrapped up its work in 1998.

Thailand, meanwhile, is still at best muddling through, with far too many committees to count working away diligently at far-too-many-to-trace aspects of "national reform".

Broadly speaking, however, there may be a basic anatomy of conflict and ways to overcome it, that both if not all countries can share.

If there is any lesson to be drawn from the South African experience, it would be that violence is no way to settle conflict, no matter how deep-rooted, hostile or justified it is.

Since Nelson Mandela, the first South African president from a "fully representative democratic election", won the Nobel Peace Prize in 1993, many people have forgotten that he was at one point commander of the military wing of the African National Congress.

In fact, it was the young Mandela who convinced the leadership of his party, built until that point on the firm premise of non-violence and Gandhian approach to conflict resolution, to start embracing violence as a means for them to counter the repression. Mandela's group undertook bombings of military targets. Mandela himself went underground. He was later charged with sabotage and sentenced to life in prison.

As is already well known, Mandela spent 27 years in prison. "I came out mature" - that is how Mandela describes his prison experience, the brutal deprivation that became the greatest moulding of his character.

One of the many things Mandela learned from his years in prison was, in order to free his people - the oppressed, the second-class citizens, the phraiof South African society - from injustice at the hands of the whites, he actually had to free the oppressors first, from fear.

Mandela realised that the ANC could not beat the whites, even if they were a minority, into accepting the equal rights of the blacks who were the majority, even though he had all the justification in the world to do so. That is why he decided to make the almost unthinkable, extremely risky move of entering into secret negotiations with the then South African president, P W Botha.

Since he broke away from the ANC's established policy of no negotiation with the government until apartheid was abandoned and political prisoners set free, Mandela could have been branded a traitor if his people found out what he was doing. He could have crushed the hope for reconciliation and started a civil war instead.

As it turned out, Mandela managed to use negotiation as the main tool to convince all sides to go down the reconciliation road, which finally ended in the first democratic election in South Africa in 1994. Needless to say, he had to overcome many difficulties and strong resistance not only from the opposite camp but also from those on his own side.

Why am I discussing this at length? The short answer would be that I would not want to see the worthy agenda of the red shirt movement - the part that reminds the public about what a hopelessly unequal society ours is and that tries to push people in power to restore a blurred sense of justice - fade away or get buried under the weight of anger on the red shirts' part (and under the length of red tape on the government's part.) I would like to see the passion of people pushing for change in a non-violent, constructive way, not the current drowsiness of people waiting for some 100 committees to draft the change agenda and hand it over to them.

It seems we need someone who understands the demands of reconciliatory leadership like Nelson Mandela. The problem is we don't seem to have anybody.

______________________________________________________________________________________________________________

http://www.bangkokpo...a-local-mandela

Hej

En bra och tänkvärd artikel som jämför Thailand och Syd Afrika precis som vi många gånger har gjort här på forumet, för det finns många likheter.

T.ex att båda länderna styrdes (styrs) av en liten priviligerad minoritet av vita i Syd Afrika som motsvaras av Amart i Thailand och som är livrädda för att förlora makten till majoriteten i landet.

Och att i båda länderna älskade majoriteten av folket en ledare som minoriteten inte kunde acceptera.

Och båda länderna använde (använder) militär och polis mot sin egen befolkning för att behålla sin makt och privilegier även om detta innebär döda och skadade, båda länderna använde (använder) även lagen och domstolarna för eget syfte för att behålla makten och förtrycka landets opposition, liksom censur av alla medier och förföljelse av dom som trotsar detta.

Även att frihetskämparna som Mandela kallades terrorister och fängslades av minoriteten vid makten är kusligt likt det som sker i Thailand, även att båda länderna har "Truth and Reconciliation Commission" är ännu en likhet.

Och jag tror precis som skribenten att detta är helt fel väg i försöken att lösa problemen, och precis som i Syd Afrika måste samtal mellan makthavarna och landets majoritet komma till stånd, våld kommer inte att fungera i Thailand heller.

Och man kan bara hoppas på att makthavarna tar lärdom av Syd afrika och inser det meningslösa i det som dom nu gör med sitt folk och land.

Mvh Isan Lover

Hej

En bra och tänkvärd artikel som jämför Thailand och Syd Afrika precis som vi många gånger har gjort här på forumet, för det finns många likheter.

T.ex att båda länderna styrdes (styrs) av en liten priviligerad minoritet av vita i Syd Afrika som motsvaras av Amart i Thailand och som är livrädda för att förlora makten till majoriteten i landet.

Och att i båda länderna älskade majoriteten av folket en ledare som minoriteten inte kunde acceptera.

Och båda länderna använde (använder) militär och polis mot sin egen befolkning för att behålla sin makt och privilegier även om detta innebär döda och skadade, båda länderna använde (använder) även lagen och domstolarna för eget syfte för att behålla makten och förtrycka landets opposition, liksom censur av alla medier och förföljelse av dom som trotsar detta.

Även att frihetskämparna som Mandela kallades terrorister och fängslades av minoriteten vid makten är kusligt likt det som sker i Thailand, även att båda länderna har "Truth and Reconciliation Commission" är ännu en likhet.

Och jag tror precis som skribenten att detta är helt fel väg i försöken att lösa problemen, och precis som i Syd Afrika måste samtal mellan makthavarna och landets majoritet komma till stånd, våld kommer inte att fungera i Thailand heller.

Och man kan bara hoppas på att makthavarna tar lärdom av Syd afrika och inser det meningslösa i det som dom nu gör med sitt folk och land.

Mvh Isan Lover

Nu rider och tolkar du ganska friskt för att bekräfta din egen åsikt

- Thailand styrs av ett till stora delar folkvalt parlament som representerar majoriteten av folket, det gjorde inte syd-afrika

- Thaksin älskas inte av majoriteten av thailands befolkning enligt de flesta undersökningar och senaste valen har var med. Särskilt inte efter hur de röda betedde sig i April

- Thailand anände militär och polis för att stoppa en olaglig ockupation, sydafrika använde polis och militär överallt för att hindra alla typer av folklig resning överallt i hela landet

- Både "frihetskämparna" i sydafrika och Thailand har inför massor av doklumenterade kameror uppviglat och lett bombningar, beskjutning a polis, militär och oskyldiga, lett rena terroristbrott etc. Vad är det då för fel att kalla dom terrorister eller terroristledare ? Det är ett ytterst litet antal som kallats detta och det efter mycket klara och tydligt dokumenterade handlingar som faller under terroristlagar som är gemensamma för äldigt många länder, även Sverige. Serige har klassat persioner som terrorister för mycket mindra saker än de i Thailand

- Varken du eller andra har på något sätt lyckats mer än baserat på egna åsikter och tolkningar påstå att lagen och domstolarna i Thailand används av regeringen för att behålla makten

- I dagens moderna samhälle är det omöjligt att censurera alla medier som det ar på Apartheid-tiden så att påstå att alla medier är censurerade i Thailand är en ren felaktighet

När anser du att Thailand använder våld mot sitt folk förutom då de begår rena brott mot landets lagar och själva använder våld för att hindra polisens ingripande vid sådana brott ?

Bra i dagens BP.

_________________________________________________________________________________________________________

In need of a local Mandela

As is already well known, Mandela spent 27 years in prison. "I came out mature" - that is how Mandela describes his prison experience, the brutal deprivation that became the greatest moulding of his character.

_____________________________________________________________________________________________________________

http://www.bangkokpo...a-local-mandela

Problemet är väl att Thailands "Mandela" aldrig skulle kunna erkänna att han har en del ansvar för den uppkomna situationen då han byggt hela sin image på att han är ofelbar?

Risken för att han skulle kunna mogna som Mandela är i princip minimal.

Jaha. Fast om det görs telefonundersökningar, så¨ligger det väl logiskt något i att åsikter från personer utan telefon inte kommer med så bra?

Ja, det kan vara stort problem för tolkningen om man inte vet bakgrunden. Det är just därför det är extra illa att Tallviking många gånger har påstått att någon annan har skrivit något helt annat än vad som verkligen skrevs, och sedan argumenterar Tallviking mot det istället fördet som verkligen skrevs. En som hoppar in i tråden vid en sådan Tallviking-post får ju då den helt felaktiga uppfattningen att Tallviking skulle ha rätt

Och många sådana poster vet jag bakgrunden till, för han förvrängde grovt flera av mina inlägg, så egentligen har Tallviking behandlats alldeles för mjukt

Det finns ett antal opinionsinstitut i Thailand, ABAC är ett av dem och här ser du lite om hur de genomför sina undersökningar

http://www.abacpoll.au.edu/websurvey/aboutus.html

Inte bara med telefon till landlinor som en del hävdar.

Det finns ett antal opinionsinstitut i Thailand, ABAC är ett av dem och här ser du lite om hur de genomför sina undersökningar

http://www.abacpoll.ey/aboutus.html

Inte bara med telefon till landlinor som en del hävdar.

När man aktiverar ett kontantkort till mobiltelefon börjar det ganska snabbt rassla med både SMS och telefonsamtal med olika erbjudande om spå-kärringar etc etc etc

Mobil-företagen säljer nämligen upplysningar om vilka nummer som är i bruk till alla möjliga. Även till ABAC

Så dom ringer runt till folk med mobiltelefoner (som mer eller mindre alla verkar ha oavsett storlek på ekonomin)

Detta finns inte i Sverige/Europa eftersom det där (om jag fattat rätt ?) inte är tillåtet att sälja sådan information så i Sverige kan man bara ringa registrerade fasta eller mobilabbonemang

Dessutom är det vad jag vet olagligt i Sverige att aktivt ringa upp någon och göra reklam för något om man inte själv först på något sätt begärt detta

Så förutsättningarna är väldigt olika i Sverige och Thailand avseende kontakt till innehavare av mobiltelefoner

När man aktiverar ett kontantkort till mobiltelefon börjar det ganska snabbt rassla med både SMS och telefonsamtal med olika erbjudande om spå-kärringar etc etc etc

Mobil-företagen säljer nämligen upplysningar om vilka nummer som är i bruk till alla möjliga. Även till ABAC

Så dom ringer runt till folk med mobiltelefoner (som mer eller mindre alla verkar ha oavsett storlek på ekonomin)

Detta finns inte i Sverige/Europa eftersom det där (om jag fattat rätt ?) inte är tillåtet att sälja sådan information så i Sverige kan man bara ringa registrerade fasta eller mobilabbonemang

Dessutom är det vad jag vet olagligt i Sverige att aktivt ringa upp någon och göra reklam för något om man inte själv först på något sätt begärt detta

Så förutsättningarna är väldigt olika i Sverige och Thailand avseende kontakt till innehavare av mobiltelefoner

Riktigt så är det väl inte? Man kan som privatperson anmäla sig till NIX-registret, och då ska man slippa dessa påringningar.

Som företagare får man dock stå ut med diverse reklamsamtal... det mest skrattretande var något företag som försökte sälja in att de skulle efterlikna NIX-registret fast för företag.

"Då skulle jag alltså slippa telefonsamtal från sådana som dig?"

"Ja, just det!"

Man bara baxnar...

Herr Chang har talat.

Riktigt så är det väl inte? Man kan som privatperson anmäla sig till NIX-registret, och då ska man slippa dessa påringningar.

Som företagare får man dock stå ut med diverse reklamsamtal... det mest skrattretande var något företag som försökte sälja in att de skulle efterlikna NIX-registret fast för företag.

"Då skulle jag alltså slippa telefonsamtal från sådana som dig?"

"Ja, just det!"

Man bara baxnar...

Herr Chang har talat.

Jo i teorin är det så men många företag har i sina finstilta texter lagt in sånt som svårligen kan uttydas utanansträngning som innebär i princip:

"accepterar du detta har vi och våra samarbetspartners rätt att ringa dig och erbjuda dig ditten och datten även om du är medlem i NIX"

med "samarbetspartners" menas ofta sådana som de delar kundregister från ovanstående med, DVS i princip vem som helst inom kanske samma koncern, företagsgrupp eller samverkansgrupp

Och dom skriver det naturligtvis väldigt krångligt och du tvingas ofta godkänna denna text för att kunna köpa det du egentligen ville köpa hos dom

Finns alltid ett sätt att gå runt marknadsföringslagar !

Det debatteras en del om detta när det gäller valet nu i närtid och hur och på vilka villkor partier får "ringa upp" och diskutera partipolitik

Ja OK, det finns väl just ingen lagstiftning runt detta. NIX-registret är en frivillig överenskommelse med de företag som vill framstå som seriösa.

Herr Chang har talat.

Nu rider och tolkar du ganska friskt för att bekräfta din egen åsikt

- Thailand styrs av ett till stora delar folkvalt parlament som representerar majoriteten av folket, det gjorde inte syd-afrika

Gör det det när landets folkvalda regering är avsatt i en militärkupp och deras parti( och dess efterföljare) har upplösts och deras ledare har förbjudits att arbeta politiskt i 5år?[color=#FF0000]

- Thaksin älskas inte av majoriteten av thailands befolkning enligt de flesta undersökningar och senaste valen har var med. Särskilt inte efter hur de röda betedde sig i April

Är du säker på det för dom unrdersökningar som ABAC gör pekar ju ibland på motsatsen, där verkar det inte som om dom röda har tappat väljare?

- Thailand anände militär och polis för att stoppa en olaglig ockupation, sydafrika använde polis och militär överallt för att hindra alla typer av folklig resning överallt i hela landet

Du bör nog tänka på att det kan vara svårt att avgöra vad som är folklig resning och olagliga aktioner och regimerna behandlar knappast dessa olika.

- Både "frihetskämparna" i sydafrika och Thailand har inför massor av doklumenterade kameror uppviglat och lett bombningar, beskjutning a polis, militär och oskyldiga, lett rena terroristbrott etc. Vad är det då för fel att kalla dom terrorister eller terroristledare ? Det är ett ytterst litet antal som kallats detta och det efter mycket klara och tydligt dokumenterade handlingar som faller under terroristlagar som är gemensamma för äldigt många länder, även Sverige. Serige har klassat persioner som terrorister för mycket mindra saker än de i Thailand

Jag personligen tror nog att det finns mycket mer och allvarligare brott begågna av regimerna och militär och polis dokumenterade i både Syd afrika och Thailand än vad som har begåtts av frihetskämparna och demokratirörelserna i dessa länder.

- Varken du eller andra har på något sätt lyckats mer än baserat på egna åsikter och tolkningar påstå att lagen och domstolarna i Thailand används av regeringen för att behålla makten

Det går nog att utläsa hur dessa fungerade både i Syd Afrika då och i Thailand nu om man vill, men blundar man så ser man naturligtvis inget.

- I dagens moderna samhälle är det omöjligt att censurera alla medier som det ar på Apartheid-tiden så att påstå att alla medier är censurerade i Thailand är en ren felaktighet

Det är nog inte stor skillnad på den som rådde där och den som råder i Thailand nu och är det någon skillnad överhuvudtaget så beror det inte på att regeringen.

När anser du att Thailand använder våld mot sitt folk förutom då de begår rena brott mot landets lagar och själva använder våld för att hindra polisens ingripande vid sådana brott ?

Det är ju ett problem som uppstår i alla länder där demokratin har satts ur spel eller förhindras av regimer med vapen i händerna,

och detta avänds ofta som ett försvar av skononigslösa regimer världen runt när dessa dödar och skadar sina egna.

Mvh Isan Lover