Vad IL, Bossej mfl inte verkar ha uppmärksammat är att världen utvecklas. Det finns anledningar till att det inte genomförs revolutioner som på 1700-talet längre.
Anledningen är att just den grupp människor de hänvisar till, dessa är i minoritet och blir mindre och mindre betydelsefulla. De finns fortfarande i Thailand och här har dom stort inflytande.
Jag kan inte förstå hur man kan tro att Thailändska regeringen sitter och funderar "hur skall vi kunna göra fattiga människorna tillräckligt nöjda men att vi ändå kan trycka ner dem och behålla makten" Det är ju helt enkelt naivt och tramsigt! Däremot tror jag att de flesta MP´s funderar över "hur skall jag kunna sitta kvar vid makten och därmed sko mig så mycket som möjligt".
Det finns flera personer med stor insikt om Thai politisk historia som påpekat att de rödas ockupation egentligen handlar om gamla pengar eller nya pengar, alltså Jatuporn, Arisaman mfl, med stöd av Thaksvin; gör allt dom kan för att kasta ut regeringen. Det har bl.a Sveriges förre ambassadör mfl skrivit. Thaksvins inflytande över de röda har väl nu påvisats tillräckligt många gånger för att kunna anses fastlagt?
Tillgång till media och rimligt objektiv information är väsentligt i ett samhälle. Att Abhisit nu vill skapa en nationelllt bredband över hela landet; det är ett steg på den vägen. Låt vara att det inledningsvis inte blir så brett bredband men det är ett viktigt initiativ för att ge människor information.
De exempel på "demokratiska framsteg IL avser kanske är något av följande:
Syd-och mellanamerika:
Venuzuela; nu med despoten/diktatorn Hugo Chavez vid makten
Nicaragua; nu med Ortega vi makten. Mer korrumperat än någonsin.
Kuba är väl inte något direkt föredöme med alla sina politiska fångar och förbud att resa ut ur landet.
Det finns förstås länder där reformerna gått bra också; Chile t.ex.
Asien;
De enda länder där det gjorts större förändringar är Filippinerna (störtandet av Marcos) och Indonesien (störtandet av Suharto). Både i Filippinerna och Indonesien var det en blandning av rika och fattiga som genomförde störtandet.
Vi skall inte prata om Afrika. Ta Uganda tidigt 70-tal; Idi Amin. Säger det något? Zimbabwe med sin despot.
Jag är övertygad om att ockupationer, vandalism och försök till upplopp; det är inte vägen framåt för Thailand eller något annat land.
Jag kan inte förstå hur någon kan tro det överhuvudtaget.
Hej
Jag tror att du har fel i den här frågan, men tackar för att du svarade för du är ju långt ifrån ensam om att hysa tilltro till militär, adel och elit som reformivrare för dom sämst ställda grupperna i samhället, och som utvecklare av demokrati och mänskliga rättigheter.
Själv är jag inte ute efter blodiga "revolutioner", men jag stödjer folkliga resningar gärna med stöd ifrån omvärlden via t.ex bojkotter.
Jag tycker att det finns fler länder än Chile som lämnat diktaturen bakom sig och numera anses vara demokratiska i Syd Amerika, t.ex Argentina, Brasilien, och även Venezuela som du nämde även om många i Europa och USA ogillar deras val av ledare så är han ändå vald av den fattiga delen i landet.
I Asien nämde du Indinesien och Filippinerna och kanske kan man lägga till Indien, Pakistan och Malaysia som efter att ha rest sig mot kolonialmakterna och fått sin frihet nu får anses vara ganska demokratiska.
I Afrika är väl Syd Afrika det bästa exemplet på ett land som via folklig resning har haft en demokratisk utveckling.
Och till skillnad ifrån dig så tror jag inte att många av dessa länder skulle vara där dom är idag demokratiskt utan folklig resning.
Och det gäller nog även i Burma, Zimbabwe, Nord korea och andra länder i liknande situation kanske till viss del Thailand att utan folkliga protester och ett visst motstånd så lär inte mycket förändras vad det gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
Mvh Isan Lover