En annan sak jag verkligen funderar på är vad som faktiskt händer i parlamentet.
Regeringen är inte så himla stark egentligen och man är beroende av en massa röda överlöpare för sin majoritet.
I mina ögon så hade det väl varit enklare för Thaksin att bara köpa tillbaka några av dem och därefter störtat regeringen med en regelrätt misstroende-votering.
Men för att fortsätta på mitt resonemang från förra inlägget ( när soldater skjuter skarpt mot demonstranter ser det mer ut som Burma än Thailand i omvärldens ögon ).
Till slut kommer det bli ohållbart och hur många av samarbetspartierna kommer egentligen vara speciellt intresserade att vara med om det ofrånkomliga fallet?
Hur lång tid tar det innan de börjar fly som råttor från ett sjunkande skepp? Många av kappvändarna har en hel politisk karriär bakom sig där de hoppat mellan olika sidor inom den Thailändska politiken.
Vissa har en extremt stor talang att framför allt hålla ryggen fri i alla lägen oavsett vilken sida som får makten i slutändan. De bränner inga broar de absolut inte måste.
Det känns som att vi börjar komma till ett läge där någon kommer att ta det där första steget och börja se om sitt eget hus. Hur många kommer följa efter det första sveket?
Exempel det här nu 1 månad gamla blogginlägget från Thanon på The Nation: http://blog.nationmultimedia.com/thanong/2010/03/14/entry-1
Det har inte inträffat ännu (inte öppet iallafall) men jag tvivlar inte på att det kommer hända för eller senare om inte något annat drastiskt inträffar.