Sitter och lyssnar på PTV och det är hela hela tiden samma sak.
Vi & dem.
Vi är goda - de vill oss illa.
Vi är offer - de är onda.
Ska vi försvara oss? - ska vi slåss? (Jaaaa - skriker alla unisont)
Regeringen vill mörda oss - mörda "amnaat"! Etc etc etc.
Det tar aldrig slut... 24h per dag.. dag ut och dag in..
Vilken möjlighet har folk att vara öppna för resonemang?
Vilken möjlighet har folk att ifrågasätta?
Att lyssna på den andra sidan?
Vilken möjlighet har folk att ställa sig frågan "Hur gör vi det bra för alla"?
Det är omöjligt att lösa det här om inte folk vill ha dialog.
Men hur ska de kunna vilja ha dialog om de 24h om dagen matas med propaganda och stridsrop.
Emellanåt dansar de och sjunger. Och gör egna sånger.
Alldeles nyss sjöng de en fin propagandalåt som hette "Nom Surin rak saao sua daeng".
När man tittar på skådespelet så blir man mest bara ledsen och medkännande med dem.
De här människorna är så övertygade, och tror på sin sak och vill bara sig själva och de sina så väl.
Varför kan de bara inte få lite rättvisa, tänker man?
Och så kommer man att tänka på att deras motståndare säkert känner precis likadant.
Och då kännas allt bara så fel igen.
Varför kan inte de röda i publiken få känna hur fel det känns? Eller de gula i sin publik?
Och de röda fortsätter att dansa och sjunga.
Och skriker - vi har tomma händer - kom och mörda oss - ni som ska vara våra företrädare - ni som ska vara våra beskyddare!
Medans texterna på de vanliga tv-kanalerna fortsätter rulla fram.
"Varning till er gamla, kvinnor och barn som vill ha fred - snälla lämna demonstrationsplatserna innan det är för sent!"
Och samtidigt som UDDs granater fortsätter falla lite här och var.
Det är en skitig, skitig värld.
