Det Thailändska språket. Det som vissa försöker lära sig till förbannelse, medan vissa ger upp direkt.
Vissa menar att Thailändarna själva hämmar, eller försvårar för oss som vill lära oss. Att Thailändarna inte ens försöker förstå vad vi menar.
Kanske att det finns så många dialekter, så det är ändå ingen idé.
Andra Thailändare kanske visar massor av uppskattning för att vi försöker.
Vilken är din uppfattning om språket? Vad har du upplevt?
Och hur tycker du egentligen att det låter?
I mina öron är det ljuv mysik. Jag hör det ju inte dagligen så mig gör det glad. Jag lyssnar, försöker snappa något ord och får associationer till tidigare resor och minnen. Har en god vän (som inte är forummedlem) som tycker att språket låter gnälligt, barnsligt och klagande. Kanske fler som tycker?
Thai har en relativt enkel grammatik utan ordböjningar, och där till exempel tempus- och pluralisböjningar inte existerar. Däremot har varje stavelse i språket någon av fem fonemiska (betydelseskiljande) toner: låg ton, hög ton, medelton, fallande ton och stigande ton. Detta kan vara svårt att lära sig för västerlänningar när det gäller att lära sig uttal, eftersom fonemiska toner inte förekommer i europeiska språk (även om vissa, som svenska och norska, har en betydelseskiljande tonaccent i vissa tvåstaviga ord, till exempel anden i betydelsen fågeln och anden i betydelsen sagofiguren).
källa: Wikipedia
http://chaimai.com/thai_keyboard.php


