Jag har rannsakat mitt minne och mina känslor så gott det går för att försöka förstå vad det är som gör att man ständigt drabbas av gula febern oavsett om man försöker tränga bort tankar på Thailand.
Vad är det som gör att saker och ting alltid känns lättare i Thailand än i Sverige?
Har det att göra med klimatet, ljuset och värmen eller handlar det om att inställningen till livet smittar av sig när man lämnar flygplatsen i Bangkok och kommer ut bland människor som inte är deprimerade och ser ut som om världen krossats.
Eller är det så enkelt som att det handlar om sprit och fylle? Jag tror inte det eftersom känslan av lättsinne även infinner sig när man inte är på fyllan.
Man bryr sig inte på samma sätt som man gör i Sverige nästan oavsett vad som händer.
Har det kanske att göra med andevärlden? Influens och påverkan från den sidan för något mystiskt är det enbart 10 timmar bort från Sverige.
Jag har haft ganska stora svårigheter i Thailand genom åren men aldrig att jag egentligen tagit något på riktigt allvar.
En gång i ungdomen hade jag 800 baht kvar i börsen när jag stod på den lilla järnvägsstationen utanför Don Muang och skulle åka tillbaka till Gee i Pattaya. Bara detta borde ju givit upphov till ganska svåra bryderier men det var inte så. Istället var tankarna hela tiden på att allt kommer att lösa sig och bara att gilla läget.
Det är klart jag var ju oftast inte nykter i Thailand och dessutom knaprade jag ganska friskt med valium och andra sömnmedel så kanske lättsinnet var på grund av detta?
Men oavsett så tror jag att känslan kommer tillbaka igen så fort jag lämnar flygplanet i Bangkok.
The ghosts are with me som Toy en gång uttryckte det.
BTT
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)