En kvinnlig bekant berättade för mig att hon varit på simhallen igår.
När hon kommer in i damernas omklädningsrum ser hon hur en karl (med manligt könsorgan) kommer ut ur duschen och går till sitt skåp.
Hon (min vän) känner sig minst sagt obekväm med detta och väljer ett skåp så långt bort hon kan.
När hon badat klart pratar hon med receptionspersonalen om detta.
De bekräftar att de släppt in en karl till damernas, men menade att han ser sig själv som en kvinna och därför bör få leva såsom en.
Jag för min del tycker det är uppåt väggarna.
Och just detta, med vilket kön man identifierar sig med, tycks vara på tapeten nu.
Vi instiftar begreppet "hen" som skall vara någon som inte är man och inte är kvinna. Nya ord som Icke binär.
Minns ni för en tid sedan när man även diskuterade att det skulle byggas fler toaletter, sådana som inte har man eller kvinna symbol - för dem som inte ser sig som man eller kvinna.
Finns även ett barn i lokala skolan här, en flicka på mellanstadiet som plötsligt säger att hon skall tilltalas med ett mansnamn istället. Hon skall genomgå könsbyte och tycks stöttad av sina föräldrar. Är man inte ung för att ta ett sådant beslut och kan man som förälder verkligen helhjärtat stötta sitt barn i detta icke reversibla beslut.
För tydlighets skull. Om någon känner sig född i fel kropp och opererar sig, byter namn och personnummer, så har jag inga som helst problem med det. Det är ju bra om de blir nöjda till slut. Men tycks det inte gått lite inflation i detta just nu?
Och denna gång handlar det om Sverige. Som vi alla vet finns en parallell i Thailand - men det får väl bli en annan tråd, en annan gång.
Har du några synpunkter?
Heja Sverige!!!!
