Det är så sällan

Igår var jag, Fru Vax en kollega och Magrood ute och festade.

På väg ut ur lägenheten där vi är nyinflyttade så stötte vår dotter på några hundar, och då skall det minsann klappas.

Oturligt nog så hoppade en av hundarna upp samtidigt som min dotter böjde sig ner, om hunden fick ont av krocken vet jag inte, men 5 åriga dottern grät och var tröstlös.

Nåväl, hundägaren var en bekant till vår nya granne, den 95 åriga Laine, en kvinna som bor ensam i sin lägenhet sedan 1956.

Hon tog så illa vid sig av vår dotters smärta att hon skrev ett brev som låg på golvet när vi ramlade in vid 2 tiden.(barnen kom hem mycket tidigare)

"kära nya grannar, jag är helt förtvivlad över att min bekants hundar skrämde er lilla dotter. Kan inte sova och vill med detta brev beklaga vad som hände.  Finns det något jag kan göra för att trösta er och er dotter så vill jag göra detta. Jag är så glad att ni flyttat hit och att se nya familjer flytta hit. Fantastiskt att se hur olika världsdelar förenas i förhållande och det värmer mig som Judinna att världen i alla fall på vissa håll sammansvetsas.

PS. Grattis till en vacker fru och söta barn

Laine Ben..."

Så fantastiskt att få detta brev och känna att det finns personer som inte föraktar utan gillar att jag och min Thailändska fru lever här i Sverige.

Härliga människor växer inte på trä'n.. 

Nu fick du ett karma för detta inlägg Vaxet, nu vet inte jag om judinnor tror på karma, men världen skulle vara mkt vackrare med fler sådana som hon så, förmedla de karma du får för detta så förstår hon säkert innebörden, och förhoppningsvis blir lite lugnare i själen!

Trevlig granne och jag hoppas att dottern har hämtat sig.

Det var väl trevligt och goda grannar kan man väl inte få för många utav.

Mvh Leadbelly

Härligt brev!

(Fast det kan nog vara bra att lära dottern att inte klappa hundar man inte känner. Att bli skallad av hunden är trots allt en av de bättre sakerna som kan hända.)

Fanken va trist att det hör till undantagen att få acceptans för sitt blandförhållande och att det skulle vara ovanligt att få det, har aldrig någonsin känt någon slags osäkerhet över de förhållanden jag haft av denna anledning men tror att ju mer man går och söker acceptans desto mer nojjad blir vederbörande vad omgivningen tycker. Ni har ju tagit ett beslut och då får ni ju stå upp för det och eftersom det inte är fel så borde det ju vara lätt att stå upp för. Fördelen är ju att det blir ju så långt ifrån inavel som man kan komma och nytt nytt blod behövs ju mer än väl i många småstäder i landet så att avkommorna inte liknar schäferhundar. Invånarna i dessa städer borde ju vara mer än tacksamma och intresserade av er när ni går in och räddar framtiden i byn!