Var idag och lämnade in min ansökan om 1-års förlängning av mitt O-visa (familjeanknytning) på immigration i Pattaya.
När jag kl 13.30 lämnade in bunten med alla papper (vigselbevis, födelsebevis, tabien baan, foton på familjen, karta etc etc etc) så var det för 4:e gången på 4 veckor som jag var där. I samma ärende.
Första gången åkte jag dit efter att jag och fru formellt gift oss och visade upp det inkomstintyg jag fått verifierat av ambassaden, och som jag var tvungen att visa vid registrering av giftermål. Eftersom Ampheur skulle ha orginalet så frågade jag om det gick bra med en kopia till ansökan om förlänging av visa. "Det går bra", fick jag till svar. Kom tillbaka om två veckor med din ansökan.
"Vad bra!"- tänkte jag, och kom tillbaka efter två veckor med min ansökan. ![]()
Dessvärre så gick det ju inte så bra, när jag kom dit för en vecka sedan med frugan höggravid.
Backning eftersom jag inte hade inkomstintyg i orginal. ![]()
"Beställ nytt intyg och kom tillbaka om en vecka" - fick jag veta. "Måste fru följa med då?" - frågade jag, "Hon kanske ligger på sjukhus då". ""Ja, det spelar ingen roll, hon måste komma i alla fall" - sa den vänliga immigrationspersonen högfärdigt fnysande. "Men du behöver inte ta kopior på intyget. Det räcker med orginalet." (alla andra dokument var tvungna att lämnas in i två exemplar).
"Vad bra!" - tänkte jag, och kom tillbaka en vecka senare (kl 11 idag, för besök nr 3) med mitt intyg i orginal. ![]()
Med mig hade jag fru, som mest var orolig för vår nyfödda lilla dötter när hon hasade sig fram över golvet på immigration i värkar efter kejsarsnittet.
"Vad ska ni göra?" - frågade personalen som delade ut kölappar. "Ansöka om förlängning av visum" - svarade jag.
"Jaha.. det blir bord nr 6. Men de har lunch om 40 minuter och hinner inte hantera din ansökan. Kom tillbaka kl 13.00", sa de och gav mitt ett könummer.
Jaha.. det är bara att lomma iväg och äta en bit mat och göra några ärenden. Med lite tid över tänker jag att jag ska nog fan ta en kopia på inkomstintyget i alla fall, och går till immigrationskontorets kopieringsställe. "Behövs inte", sa personalen. "De ska bara ha orginalet".
Tillbaka kl 12.57 för besök nummer 4 ser jag till min förskräckelse att Nr 632 ropats ut (jag hade 631). Så jag väntar tills de är klara med nuvarande ansökan och går fram och förklarar att jag hade Nr 631, och var här kl 13 - som sagt - men inte hann iaf.
"Men du är ju inte 50!" - sa immigrationspersonen surt. "Eh.. nej?" - sa jag.
"Då ska du ju till bord nummer 5! Varför har du tagit fel nummerlapp??" - sa han och himlade med ögonen. ![]()
Så vi går tillbaka till kölappspersonen, med en hjälpreda i hälarna som vänligt förklarar att vi gjort fel och ska till bord 5.
Lokalen är nu full med folk och mitt tålamod aningen kortare än tidigare. Så jag frågar.. "Måste vi ställa oss längst bak i turlistan igen?".
"Självklart", sa de. "Ni har ju gjort fel". ![]()
Som tur var så var det bara 1 person för för just den typen av ärende vi hade, bord 5, så vi behövde inte vänta så länge.
När vi äntligen kommer fram så är det samma person som vi träffade för en vecka sedan, och hon känner igen oss.
Fram med alla papper och -"Hallå!!.. var är kopiorna på inkomstintyget?", utbrister hon. "Varför har du inte fullständiga papper med dig?"
Vi det här laget har jag stängt av alla känslor och lommar bara ut och kopierar intyget och går tillbaka.
Och så, äntligen, börjar hon stämpla papperna.
När alla papper är färdigstämplade slussas vi så vidare till någon förhörsgubbe som ska gå igenom dem en gång till.
- Han går igenom födelsebevisen för mina två barn (thai) sedan tidigare och frågar om barnen.
- Tittar på vigselbeviset och frågar hur länge vi känt varandra innan vi gifte oss.
- Granskar fotona på oss som är tagna i huset.
- Och går igenom mitt pass med 5 års visum och stämplar.
"Allt verkar bra", säger han då till sist. "Men jag vill ha födelsebeviset för ert nyfödda barn med".
"Och jag vill att ni kommer tillbaka med en bekant som blir sanningsvittne till att ni är ett par och som kan intervjuas".
"Kom tillbaka på fredag!"
"Vad bra!" - tänker jag, och ser fram emot nästa besök när jag kan få äran att få känna mig som parias igen. ![]()
