Visst är det hemskt att det finns en del thaitjejer som råkar illa ut hos svinpälsar till män när de kommer till Sverige och samhället bör väl försöka göra vad den kan för att hjälpa dessa stackars individer. Fast själv kan jag inte undgå att irriteras över medias, och Roks, sätt att presentera statistiken över problemet. Man hävdar att "fruimporten" är ett problem.. Problem på vilket sätt?
Man säger t ex att 43 thailändska kvinnor besökt ett läns kvinnojour under ett år men inte i vilket ärende de kom eller om de blivit misshandlade, utan underförstått ska vi alla tolka det som att 43 thailändska kvinnor blivit misshandlade, utnyttjade och sedan utkastade. precis innan de varit 2 år i Sverige och kunde få PUT.
I själva verket så vet jag att många thailändska tjejer går till kvinnojouren när deras förhållande tagit slut på ett helt normalt sätt, dvs utan att det förekommit någon fysisk eller psykisk misshandel. De går dit dels för att de i Sverige inte har det släkt/vän-nätverk svenska tjejer oftast har när förhållandet kraschar. De går dit för att de inte känner till någon annanstans där de kan söka hjälp och sist men inte minst, de går dit för att det faktiskt innebär att man kan få hjälp att gå förbi bostadskön.
Går man istället till socialen och säger att man gjort slut med sin kille så är det förstås den vanliga bostadskön som gäller, samhället har inga speciella lägenheter på lager för människor som av en eller annan anledning flyttar isär.
Att 43 thailändskor besöker en kvinnojour innebär alltså inte med automatik att de finns 43 misshandlade och utnyttjade thailändskor med bara någon månad kvar till permanent uppehållstillstånd. Det som vanligt folk antar när de läser Roks rapporter. En del av dem kanske bara kommer för att fråga vad de juridiskt har rätt att få från det gemensamma boet vid en skilsmässa.. Men i Roks statistik blir det besöket till ytterligare ett i raden av alla utnyttjade fruimporter.
Själv skulle jag väldigt gärna veta mer om tjejerna i Roks statistik, hur många av de hjälpsökande har egentligen blivit misshandlade (fysiskt eller psykiskt)? och hur många av de hjälpsökande är det egentligen som är här på UT?
Hur många av de hjälpsökande behövde bara lite hjälp med svar på några få frågor?
Dessutom, hur ser den generella statistiken ut på skilsmässofronten i Sverige, är det vanligare med skilsmässa bland thai-svenska par än bland svensk-svenska? Och är det vanligare med kvinnomisshandel i thai-svenska par än i helsvenska?
Själv misstänker jag nog att skilsmässofrekvensen kan vara högre bland helsvenska par än i thai-svenska och jag betvivlar också starkt att misshandelsfrekvensen är större i thai-svenska förhållanden än i helsvenska.
Tycker exemplet aftonbladet tar upp där de pekar ut en "utnyttjad" thaitjej som påstås ha blivit utslängd vind för våg efter 15 års förhållande är närmast löjeväckande. Hur många svensk-svenska förhållanden håller egentligen i 15 år? Måste thai-svenska par hålla ihop för evigt?
Självklart ska vi ta hand om, och förbättra möjligheterna för de stackars tjejer som faktiskt drabbas. Tycker oerhört synd om de thaitjejer som råkar illa ut här i Sverige och ofta finns det också oskyldiga meddrabbade barn i sammanhanget vilket gör mig väldigt beklämd. Men jag skulle också innerligt önska att man i artiklar och rapporter kunde utskilja och koncentrera sig på de par som faktiskt har problem och inte bara ösa ur sig en massa förtäckta, generella påståenden om fruimport och statistik som man vägrar att presentera mer detaljerat eftersom det antagligen kan motverka ens organisations mål och syften.
Känns nästan som att man på Mpr skulle behöva beställa och bekosta en oberoende forskarrapport som ger statistiska svar på hur det förhåller sig mellan thai-svenska par kontra helsvenska. Har Roks rätt, eller har de fel när de påstår att den sk "fruimporten" svenska män bedriver från Thailand är ett samhällsproblem?
Skulle vara skönt att kunna presentera statistik som motbevisar deras generella anklagelser.