En nära vän bestämde sig för ett tag sedan för att köpa ett litet hotel i Thailand. Han bor där redan, har gott om pengar och hotellet skulle bara vara ett tidsfördriv då han tycker livet i Thailand blivet lite tråkigt efter dryga 10 år där.
Han fann genast två objekt som båda ägdes av svenskar och nu var till salu. Min vän har drivet ett stort eget företag och är på inget vis tappad bakom en vagn, han är riktigt riktigt slipad och kan det där med företag.
Han besökte båda hotellen, första stället var till salu för 12 miljoner baht, Vid förfrågan om bokföring så blev svaret att den blivet fuktskadat i ett regn, men att hotellet gick med ca 1 miljon baht plus per år.
Min vän frågade då, innan eller efter kostnader och får svaret, "ja det har ju inte så stor betydelse, allt är ju så billigt här i Thailand", min vän sa tack och hej då.
Vid besöket av objekt 2 så begärs ett pris på 7 miljoner baht, samma fråga om bokföring, och svaret blir häpnadsväckande, "njae hotellet har inte öppnat än men vi vet att vinsten kommer att bli mycket stor".
Min vän frågar hur de kan veta det och får då veta varför "jo vi har lagt ner alla pengar vi har på att renovera hotellet och nu är det ju nästan som ett 5 stjärningt hotell"
Nästa fråga är då om de äger eller hyr huset, och svaret " vi hyr men i Thailand är ju det mycket bättre än att äga" min vän säger varför och svaret "jo att driva bolag i Thailand är ju osäkert så går det åt pipan så är det ju bra att man inte äger huset" 
Det första hotellets ägare blev några veckor senare vräkt och fick dessutom en utvisning ur Thailand då han gjort diverse inte så lagliga affärer(inga droger etc. bara obetalda skulder)
Det andra hotellets ägare blev i förrgår utkastade från det nyrenoverade hotellet av husets ägare, man hade nämligen glömt en sak, alla pengar hade lagts på renoveringen, pengar för "keymoney" fanns det inte längre och då så fick ägaren av huset en alldeles gratis renovering av sitt hus.
Självfallet visste båda säljarna om att deras verksamheter skulle gå åt h..lvete, men att sälja till en landsman genom att dra urusla lögner var inga problem, går det så går det.
Igår pratade jag med annan svensk bekant som köpt en bar i Phuket, 17 kvadratmeter bar på fel ställe och till ett jättefel pris, 6 miljoner baht. Baren köptes av en svensk som ägt den i ett halvår och sa sig tjänat så mycket pengar att han nu skulle dra sig tillbaka.
Redan dag ett förstod ju min bekant att han var blåst, omsättning första kvällen, 560 baht. 
Till och med här på MPR har ju man försökt sälja företag i Thailand för stora pengar, ja många miljoner baht tror jag det var, men rätt snart så visade det sig att värdet var typ 0 eller minus massor.
Alla ni som hänger på Thaiforum, alla ni som kan mycket om Thailand, alla ni, hjälp till att varna alla som just fått gula febern, köpa företag i Thailand av en landsman, javisst, men tänk, tänk och tänk.
De flesta som vill sälja gör det just för att det inte går ihop, men det skyltar man ju inte med, nä allt går så himla bra. Den enda lösningen för ens egna dåliga affärer tycks dock vara att lasta över skiten på någon annan.
När drömmen om livet i landet underbart inte blev underbart så blir desperationen så stor att lögnen inte har några gränser.
Detta är ett ämne som man inte som expat eller Thailandstokig skall tala om då det är för känsligt, men som sagt, låt oss tala om det och kanske rädda fler från att stå där med drömmen och penningpungen borta.
