1 timme sedan, skrev Atom:
Kinesiska staten har den senaste månaden varit aktiva på utbildningsfronten. Från och med nyår måste alla tutoring schools (alltså skolor som bedriver privat undervisning på kvällar, helger och lov) vara non-profit och dessutom vara stängda på helger och lov. Dessutom en begränsning i skoldagens längd och mängden läxor som får ges; allt i strävan att ge barn och ungdomar en bättre uppväxt, sägs det. De flesta utländska experter och mina kinesiska kollegor säger dock att det snarare handlar om att sänka kostnaden och tidsåtgången för föräldrarna, så fler ska skaffa ett andra barn och därmed hålla hjulen snurrande.
Thailand är dessvärre kända för att ha en av Asiens sämsta skolor. För att ge sina barn en bättre chans är det därför många ur den undre medelklassen i Bangkok som lägger runt 30% av sin nettoinkomst på sina barns utbildning och de allra flesta ur övre medelklass och överklass lägger över 1 miljon Baht per unge och år på utbildning. Dottern har kört lite on-line utbildning för två ungar i sommar och håller fortfarande på. 2,200 Baht per 4 timmar i veckan, dvs lika mycket betalt för 16 timmars undervisning per månad som en byggarbetare får per månad för runt 200 timmar i 40 gradig värme och ofta närmast livsfarlig miljö; och då är hon 15 år. Utbildning ska givetvis löna sig men den typen av skillnader hoppas jag aldrig vi får i Sverige.
Som vanligt beskriver du världen ur ett Hi-So perspektiv. och det förvånar mig faktiskt, eftesom du tidigare berättat att du är uppvuxen i en normal ``Svensson familj `` i den gamla Socialdemokratins Sverige. Dvs skattefinansierad utbildning, sjukvård,tandvård, idrott och andra folkrörelser, mm för alla efter önskemål.
Det finns ju faktiskt, som du vet, andra världen i livet än att ägna all sin tid åt att utbilda sig så högt som möjligt, och försöka tjäna så mycket pengar som möjligt.
Jag tror inte att den som har högst utbildning, mest pengar, eller besökt flest städer vid sin död har vunnit.
Den allmänna statliga grundutbildningen i Thailand blir tydligt bättre för varje år,
ungefär som i Sverige på 50-90-talet.
Bor själv på Thailands landsbygd och har tre barn i familjen 18, 16 och 11 år gamla.
Finns inga HI-So här som i Bangkok, och ingen här som lägger miljoner per år på ett barns privatutbildning.
Tror dock de flesta har möjlighet att få ett bra liv efter prestation trotts detta.
Och ungdomar här som har den ambitionen kan studera vidare utan att ha rika föräldrar. Det finns studielån för universitetsstudier även i Thailand.