Changen livets vägar äro outgrundliga
Livet blir inte alltid som man tänkt sej eller de blir nog sällan som man tänkt sej skulle jag tro..
Livet väljer sina egna vägar å de enda man kan göra är att följa med på färden å göra de bästa av den..
Trots snabba svängar å uppförsbackar i oändlighet så måste man åka med, man kan inte bara stanna å kliva
av eller trycka på paus för en liten stund även om de ibland skulle vara skönt så funkar inte livet så..
De är en lång resa på en väg man inte innan kan förutspå, ibland kan man tro sej veta, tro
sej veta hur vägen ser ut, man tror att man vet vad som komma skall men då plötsligt kommer en tvär kurva
å inget blir som man tänkt sej eller inget kanske någonsin blir sej likt igen..
Men vare sej man vill eller inte så fortsätter vägen med sina tvära kurvor, snabba svängar och backar,
med tiden lär man sej att hantera alla kurvor, man lär sej följa resan utan att fastna i några diken,
men innan de har man legat i många diken, setat fast många gånger å sen, sen lär man sej, man vet hur dom
snabba kurvorna ska tas, man vet hur mycke kraft som krävs för en uppförsbacke och man vet hur mycke tid som behövs..
Alla reser vi själva på våran resa igenom livet, alla har sin egna lilla väg, vissa kanske reser med någon
inom ett nära avstånd medans andra är själva, att någon gång under livet vara helt själv på sin resa kan
för många kännas skrämmande, vissa klarar de inte ens men för dom som klarar de så finns de till sist ingen
uppförsbacke som är för brant, ingen kurva som är för tvär å inget dike som är för djupt.. För man blir stark, starkare än någonsin..
Pingis som vet att inget vara för evigt