Dagens skit

Oj, ingen bra vecka för Kalas. Hoppas nästa blir bättre.

Tråkigt med Mig. Men när Fru Sakonnakhon kom hit 2003, så fick vi vänta 16 månader mellan ansökning till bevilgning av UT .

Sucks big time, men den som väntar på nått gott m.m.

Sakon Nakhon... Äter hon hund?

Sorry...

Min fru kalasar på allt som rör sig...

16 månader... Ok, bara att sätta sig i stånd då...

Vad mer att göra?

Ni alla goa göbbar som redan fått hit er tirak, vad hjälper det i ett ämne som handlar om att kasta skit?

Sakon Nakhon... Äter hon hund?

Sorry...

Min fru kalasar på allt som rör sig...

16 månader... Ok, bara att sätta sig i stånd då...

Vad mer att göra?

Ni alla goa göbbar som redan fått hit er tirak, vad hjälper det i ett ämne som handlar om att kasta skit?

Tja Kalas, att vi lyckats få hit våra damer hjälper väl just ingenting. Men det kanske blir lite lättare att stå ut med väntetiden om man vet att man inte är ensam.

Ett välkänt psykologiskt fenomen, betydligt mer uthärdligt med svårigheter om man vet att andra har samma problem. Därmed ingen ursäkt för migränverket, jag törs inte skriva vad jag tycker om dom...

Herr Chang har talat.

Att jag är så satans fyllslut idag

Sakon Nakhon... Äter hon hund?

Sorry...

Min fru kalasar på allt som rör sig...

16 månader... Ok, bara att sätta sig i stånd då...

Vad mer att göra?

Ni alla goa göbbar som redan fått hit er tirak, vad hjälper det i ett ämne som handlar om att kasta skit?

Förstår att det inte hjälper så mycket. Men måste vel ändå vara skönt att veta att andra varit i samma båt, och det har ju löst sig.

Sen kan det ju vara bra att ha med sig att allt inte var bättre förrut .

Liksom Herr Chang avstår jag också att betygsätta Mig.

Avslutningsvis, så äts det ingen hund.

Sakonnakhon, min fru är från samma region, och det ENDA hon inte ätit, mig veterligen är väl katt och hund. Men annars så slinker det mesta ner i hennes lilla mage. Senast var det en stor groda på över kilot som det kokades tom yam gop på!

Ja, vänner, jag vet att ni vill väl. Sorry. Jag är väl mest bara missnöjd med hur vi skötte förra ansökan och resultatet av den. Då gick det knappt tre månader mellan ansökan och beslut. (Bortskämd) Om inte om och om och om varit så... Men nu är verkligheten som den är, bara att bryta ihop och gå vidare. Emellanåt rinner det till och jag blir irriterad på det mesta. Jag vet att det bara är tid som kan hjälpa, och jag försöker se det som att när väl UT är i hamn så behöver vi aldrig mer vara ifrån varandra ofrivilligt.

Dagens hundhög vill jag ge mig själv!

Jag är alldeles för slö och overksam!

Jag har en bil som behövde servas för ett år sen och numera är som att starta en gammal förgasarbil i -15 utan choke. Jag skulle sätta på vinterdäcken... Jag tvättade den för över ett år sen. Insidan har inte fått kärlek sen frun åkte tillbaka i januari. Det enda jag förmår mig till att göra är hälla i lite olja och spolarvätska då och då. Och snart är det dags för besiktning igen. Förra året körde jag två månader över efterkontrolltiden innan jag fick fingrarna ur och åtgärdade de tre 2:orna jag fått.

Jag har ingen direkt kontakt med mina vänner eller min familj. Bara min fru och min son jag pratar med. Mina bröder träffar/pratar jag med vid jul varje år. Jag har en vän med full förståelse, andra "kompisar" har svårt att förstå varför jag inte ringer tillbaka eller vill komma över och tvångsumgås.

Nu har jag inte tvättat på en månad. Orkade inte förra gången och det resulterar ju i att det blir dubbelt i morgon när jag har tvättstugan igen. Tur är ju att jag haft antitvättperioder förr och har kalsonger/strumpor/tröjor så att jag klarar mig minst en månad. Men tvättstugan är tillsammans med dammsugning det tradigaste jag vet. Någon som vill åta sig?

Jag gillar att laga mat, men gör det alldeles för sällan. Blir mest halv/helfabrikat. Korv korv, fryspizza, pytt, korv, nudlar. en bidragande orsak är nog mitt pyttiga kök där en gaffel gör att det ser stökigt ut. Idag ska jag dock chocka mig själv och grilla kyckling, woka grönsaker, göra en morot/gurk pock pock och till det nudlar.

Nej fy för mig själv. Låta mitt liv förfalla. Prutt på mig

Jaha, bara att bränna arbetshandskarna och tvaga sig i desinfektionsmedel när man måste lyfta väskor som denna

Efter att att ha varit i min egen osynliga kokong är det nu dags att gynna mig själv en liten skrivstund (en lyxvara nu förtiden).

:::

Det blir "Dagens skit".

:::

Först är det underrubrik - Full beredskap eller självplågeri?

Ja - det var dryg en halv månad sen jag fick besked att jag ska få göra den muntliga delen av auktorisationsprovet den 27 oktober.

Sedan dess har jag snabbt byggt upp min osynliga kokong och krypt in i den.

Världen runt omkring ska minsann stanna för här ska Fru Magrood förbereda sig inför det stora hemska efterlängtade provet.

Umgicks mindre och mindre med vänner. Bara speciella vänner får komma hem till mig.

Hela min fokus ligger på provet och att överleva som pluggande arbetande social tvåbarnsmamma.

Jag tackade nej till intressant och välbetalda uppdrag för att förbereda mig.

Sprang på Vaxet med hans trevliga fru igår.

De frågade om vi ville vara med och "mysa" lite. (mysa är mitt eget ordval - för det är det man känner när man umgås med dem.)

Det var mest på grund av att det var under de kritiska timmarna. Ni som har små barn vet nog vad jag menar.

Mellan 18 - 20 är det kritiska timmar då man absolut ska överväga ordentligt om man ska sitta på en fin restaurang med andra människor med en snart tvåårig energirik pojke.

Men dagen därpå skulle vi också kunna ses en stund och kanske hade jag chans att träffa den trevliga Buzzen med familj.

"Tack. Det vore trevligt. Men jag är i min kokong just nu" ...

Så var det... jag är i min kokong.

Ingen kan nå mig.

Jag släpper inte in någon.

Vad håller jag på med?

Är det "full beredskap" eller snarare en "självplågeri" jag håller på med?

Ibland undrar jag om jag bara straffar mig själv i förväg bara för att kunna säga "men jag har gjort mitt bästa" i fall jag inte skulle lyckas med provet.

:::

Slut på första underrubriken.

:::

Nästa underrubrik är - min lilla boss.

Jag tycker att barn ska få vara fri och utforska världen.

Jag tycker inte att man ska säga nej till för många saker.

Kanske för att jag växt upp med nej och inte hade frihet att tänka själv.

Jag vet inte.

Men jag vill inte säga nej till för många saker.

(Men hur det är i verkligheten vet jag inte. Jag har svårt att se mig själv när jag är en del av livets teatern.)

Nu undrar jag om jag håller på att bita mig själv i svansen.

Är jag en för slapp förälder. Eller är jag för hård mot honom.

Säger jag till honom för lite. Eller säger jag till honom för mycket. Är jag för högljud? Är jag för inkonsekvent?

Är jag för livlig när jag bar honom i magen.

Ägnade jag för lite tid för honom under hans första levnadsår. Om det är det hur länge kommer jag att få svälja min egen skit?

En förklaring som gör mig mest hopplös är min brors förklaring.

"Det kanske är KARMA?" <img src='http://www.maipenrai.se/forum/public/style_emoticons/<#EMO_DIR#>/sFun_duh.gif' class='bbc_emoticon' alt=':sFun_duh:' /> <img src='http://www.maipenrai.se/forum/public/style_emoticons/<#EMO_DIR#>/sFun_duh.gif' class='bbc_emoticon' alt=':sFun_duh:' /> <img src='http://www.maipenrai.se/forum/public/style_emoticons/<#EMO_DIR#>/sFun_duh.gif' class='bbc_emoticon' alt=':sFun_duh:' />

Då är det kört... Hur ska jag kunna ändra på något som är konsekvent av saker som jag kanske gjort i flera liv tillbaka???

Jag ser mitt sökande efter förklaringar till min energirika son som "överlevnadstaktik" för en mamma.

Så jag kommer att fortsätta göra det även om det verkar som ett sökande efter bortförklaringar.

Tur att Svarten kan hålla huvudet kallt och se det som något som hör till. Det kommer att bli bättre när han har börjat prata.

Förra veckan var vi på kalas hos min bästa kompis.

Och det var första gången som jag både kände och uttalade att jag inte vill gå på fest längre.

Det är inte kul längre.

Ja - det var på grund av lilla bossen.

Det var första gången det blev så tydligt för mig att min lilla boss har kontroll över mitt liv både direkt och indirekt.

:::

Idag blev det en annan sak som jag måste rätta mig efter min lilla boss.

Vi skulle åka till Elgiganten för att köpa en hårklippare för barn.

Eftersom jag har ont om tid (ja, det där med pluggandet) och eftersom jag hade förstört bossens hår genom att bara ta fram en sax och klippte av hans hår så där utan vidare och eftersom bl. bl.

Det var ungefär tio anledningar till varför jag måste skaffa en hårklippare just idag.

Jag, min bror, Linn och lilla bossen gick till busshållplatsen bakom stationen.

Där står det en tavla som visade att bussen inte gick där för tillfälle.

Där fanns det en karta som visade vilka två andra alternativa hållplatser man kunde ta.

Jag såg tre röda ringar. En ring för den punkten vi stod - alltså den vanliga hållplatsen. Och två till för alternativa hållplatser.

Jag läste snabbt att de alternativa hållplatser fanns vid Vaksalagatan och Väderskvarngatan.

Och vi gick till Vaksalagatan - bestämde jag.

När vi kom fram så fick jag se att vi måste vänta 16 minuter för nästa buss.

Och självklart visste jag att det inte passade "lilla bossen" att bara stå och vänta i en kvart.

Då bestämde jag mig att gå till nästa hållplats alltså den på Väderskvarngatan.

Väl där tyckte jag det var konstigt att det inte stod någonting om buss nummer 13 som jag skulle ta.

"Men - de kanske inte sätter upp någonting när det bara är tillfälligt".

Men vi har gott om tid. Vi kunde gå tillbaks till den hållplatsen på Vaksalagatan.

Vi började gå.

Men sen tänkte jag. Tänk om bussen kommer för tidigt och vi inte hinner fram till hållplatsen.

Nej det är bäst att vi stanna kvar. Det är säkrast.

Vi väntade. Bossen började bli otålig.

Sen kom bussen. Jag vinkade eftersom det inte var den vanliga hållplatsen. Ville ju vara säker.

Och så vinkade bussj-v-n också. Fast han vinkade bort mig.

Han ska minsann inte stanna där.

Vad har jag nu gjort för fel!!!!

Jag blev så arg. Så arg har jag inte varit på länge. Senaste var det nog när jag var gravid på 6-7:e månaden.

Jag pekade fingret. Han fick den äran.

:::

Det var inte lång tid kvar innan butiken skulle stänga.

Jag ringde UL.

"Jag är jättearg så jag kanske kommer att sväga mycket" - varnade jag mannen på andra sidan linje.

Han tyckte nog jag var knäpp. Men jag ville bara varna honom. Och att han skulle förstå att det inte var honom min ilska riktade mot utan det var DEN bussj-v-n.

Ja... det var inte mitt fel. Så de kunde betala för taxiresan, tyckte han.

:::

Jag ringde till taxibolaget och de sa att det skulle ta några minuter för att skicka en taxi till mig.

Så otålig som jag var kunde jag inte bara stå still och vänta på taxi som skulle komma om "några" minuter. (Föresten hur många minuter är "några" minuter???)

Jag halv sprang till taxibilarna bakom stationen. Min bror sprang efter med barnvagnen.

Sen kom jag på att barnen inte kunde åka med.

Puhhhh .

Men jag måste åka. Uppdrag skaffa en hårklippare måste bli färdigt idag!!!

:::

Jag sa till min bror att gå hem med barnen.

Jag lämnade både Linn och Liam bara på grund av den där bussj-v-n.

Satte mig på en taxi efter att chauffören hade försäkrat mig att han skulle hinna köra mig till Elgiganten innan fem.

Och så ringde UL tillbaks.

Han hade pratat med ledningen och de har fått information från busschauffören.

De kan inte betala för taxiresan eftersom jag inte stod vid stolpen.

Det blev mycket bråk om "stolpen"... ha ha ha.

Under mina tio år i Sverige har jag aldrig hört talas om att man måste stå exakt vid stolpen om man ska med bussen.

Undrar om man ska klamra sig fast vid stolpen också för att vara säker att man få åka med.

Jag gav mig inte... inte för stolpens skull i alla fall.

Till slut bytte han ämnet från stolpen till hållplatsen.

Han påstod att jag stod på fel hållplats.

Eftersom jag inte har den kartan som de visade alternativa hållplatser framför mig så kunde jag inte påstå att jag stod och väntade på rätt tillfällig hållplats.

Fast jag tyckte det var logisk att det skulle vara de närmaste hållplatser från den ordinariehållplatsen.

Sen tyckte jag också att de inte kunde förvänta sig att jag som passagerare som aldrig åkt den vägen (den tillfälliga rutten) skulle veta hur många hållplatser det fanns på den gatan. Det är ganska naturligt att man ta den första hållplatsen på den gatan. Den som är närmaste tidigare hållplats efter korsningen.

Men men... det var ingen ide´att bråka mer.

UL vill inte betala för min taxiresa.

Har jag tid så ska jag gå och titta på den kartan igen om det står hållplatsnamn eller bara gatunamn.

Om det stod hållplatsnamn så är det mitt fel som inte läser noga. Då får jag skylla mig själv.

Annars så är det UL:s fel.

Nu är det färdigt spolat.

Det var schöööönt...

Mvh

Magrood

- som hatar uttrycket "lilla bossen" men som tycker det är rätt uttryck att använda vid skrivandes stund-

Ps. Dagens hjärtsnäring är att Liam kissade i potten första gången idag.

Ja, nu blev jag utsparkad igen och måste logga in igen. Så det blev igår som Liam kissade i potten för första gången.

VVilket härligt inlägg! Vaksalgatan måste bara ligga i Uppsala eller? SL är inte det bästa sättet å ta sig fram i SStockholms län, däfför kör man bil sedan snart 30 år sedan! Skrev ett mail till SL och undrade varför busskuren är så lliten, rymms kanske 10 pers där, medans 30 får stå utanför!!Vem har då rätt att stå där inne då? Fick idi*t svar att det var bygglov som bestämde hur stort man fick bygga!