Dagens låt

gäst

8 juli 2010#1021

Tro det eller ej, men detta var en en gång i tiden en bra röjarlåt som

passade bra till förfesten innan vi på lagom vingliga ben drog iväg till Tidaholms folkpark. :drinks:

noBuzz

8,9 tn inlägg

Medlem sedan 2008

8 juli 2010#1022

Får väl bidra med lite kraftwerkinspirerad musikhistoria från ungdomens dagar jag med.

Jive

10,1 tn inlägg

Medlem sedan 2008

8 juli 2010#1023

Får väl bidra med lite kraftwerkinspirerad musikhistoria från ungdomens dagar jag med.

Musik?

Snarare ett anförande i marschtakt.

noBuzz

8,9 tn inlägg

Medlem sedan 2008

8 juli 2010#1024

Musik?

Snarare ett anförande i marschtakt.

Ok.. får väl ta något som kanske får upp pulsen hos herrn lite bättre. .

Jive

10,1 tn inlägg

Medlem sedan 2008

8 juli 2010#1025

Ok.. får väl ta något som kanske får upp pulsen hos herrn lite bättre. .

5555:D

Fager

346 inlägg

Medlem sedan 2009

8 juli 2010#1026

Såg "Solens mat" på SVT förra veckan och fick denna låt på huvudet.

Kan inte italienska, men den känns lite vemodig och det passar för tillfället.

Fager.

gäst

8 juli 2010#1027

Hon frågade, och svaret var uppenbart.

Sommaren 1977 var jag och polarn ”Borna” 16 år gamla, och vi var väldigt heta på gröten i den mån några havregryn uppenbarade sig. Vi hade dock tröttnat på att sitta där och flukta ovanför Hjo’s stora utomhusbassäng, där vi dagligen roade oss med skjuta iväg ölringar som likt snurrande små tefat for iväg och sedan dalade ner mot de solande bikinibrudarna.

Vi kände att vi måste hitta på något radikalt den här sommaren, och därför parkerade vi våra mopeder följande helg. Vi beslöt oss för dra till storstaden Göteborg, och det var på Liseberg som vi skulle prova lyckan.

Där nedanför den rangliga bergbanan träffade jag den för mig oförglömliga Marit från Hisings Backa som då var 16-år. Hon var i mina otränade ögon det busigaste, vackraste och mest förföriskt sexigaste jag någonsin hade mött utanför mina hårt tummade herrblaskor och dess avslöjande fyrfärgskollage.

Vi åkte bla spöktåget tillsammans och det kändes en smula overkligt att få sitta så där nära varandra, men där i den möka tågtunneln upptäckte jag snart att hon var både livs levande och helt verklig till kropp och själ. Jag blev fullständigt störtkär och jag var snart helt såld på hennes långa böljande lockiga bruna hår och hennes vänligt inbjudande leende.

Polarn satsade istället på hennes tuffa blonda 17-åriga kompis som han tyckte var mer spännande. Efter några åkturer den kvällen så slog vi följe med dem hem till den blonde kompisens lägenhet i Backa.

Där i den spartanskt möblerade tvåan bjöd de oss på öl, och för att imponera på oss mopedburna lantisar berättade tjejerna världsvant och stolt att de redan hade hunnit med att vara groupiesar till bandet Snowstorm. Vidare på deras CV lades att de föregående sommar hade hjälpt Thomas Ledin med att mecka ett antal holkar åt honom i hans husvagn, och vad som sedan hade hänt där i dimman fick vi själva gissa.

Dessa för oss fantastiska historier fick naturligtvis våra lystrande småstadsöron att darra av både förtjusning och spänning.

Polarn ödslade som vanligt ingen tid på onödigt kallprat, och han och den nya blonda vännen slank snabbt in i ett angränsande sovrum via ett långt hängande öl-ringsdrapperi som svajade och klirrande i dörröppningen. Själv stod jag som fastnitad kvar på vardagsrumsgolvet, och med bland annat ett bultande bröst såg jag på den undersköna Marit som nu halvlåg på den stora vita lurviga mattan under glasbordet. Med flika händer som sträckte sig upp mot stereobänken satte hon på en ny LP-skiva som jag aldrig tidigare hade hört, och ur högtalarna strömmade en sång som till min stora förvåning var på danska.

Marit log och såg förväntansfullt åt mitt håll, och hon knixade lite menande med huvudet för att jag också skulle ta plats på mattan.

Även om jag ibland var lite mer trögstartad än min polare ”Borna” så var jag i alla fall inte nödbedd, och min lycka var snart fullständig när Marit i mitt öra sjöng med i refrängen och förväntansfullt bad mig,

”Vad gör du nu – lille du?”

- Jag behövde inte svara henne,

men jag gjorde mitt allra bästa den gången – vad mer kunde man göra . . . ?

edvardpop

3,9 tn inlägg

Medlem sedan 2008

8 juli 2010#1028

Sommaren 1977 var jag endast 10 år fyllda och hade därför säkerligen inga

som helst planer på att ligga och hångla med ngn tonårsbrud på en lurvig matta

under ett glasbord Göteborg. Istället kanske man höll till inne på av Siam Nilsson

tidigare nämnda bad i Hjo. Där kunde man mellan doppen ligga och lapa sol samt lyssna

på musiken som löd från högtalarna, bl a detta melodifestivalbidrag som är för

evigt förknippad med den tiden.

http://www.youtube.com/watch?v=aZ88JrT2W7Q

gäst

9 juli 2010#1029

En "puff" fel riktning.

Efter en fullbordad utsvävning på den långhåriga ullmattan drog vi; ”de fyras gäng” iväg till en annan lägenhet på Hisingen. Där skulle det nämligen bli mer fest, och några kompisar till Marit och hennes polare skulle dyka upp med en bit Afghan.

Vad detta innebar hade vi själva ingen aning om, men det lät ju spännande, och trots vår okunskap så höll vi god min och spelade med. Klart att vi skulle hänga med på festen där det skulle komma ännu fler coola göteborgare och att de skulle ha med sig en Afghan gjorde ju inte saken mindre intressant för oss.

Om Afghanen nu var en invandrare, en långhårig hund eller ett fräckt musikinstrument funderade jag och min polare på under tiden som vi satt på bussen.

När vi kom fram hördes ännu en gång lite ny musik för mina öron, och det var det ganska rökigt och stökigt inne i lägenheten. En del udda folk satt och slappade i en plyschsoffa, och det låg tre skivkonvolut på golvet nedanför stereon.

Det fanns bland annat Hendrix och REO Speedwagon, och på skivspelaren låg en LP med Crosby Stills & Nash och snurrade.

http://www.youtube.com/watch?v=_PFCgAhZEO8

Vi, dvs jag och min polare ”Borna” hade fortfarande kvar hälften av den sjuttiofemma Bacardi som vi hade släpat med oss från Hjo, och i Pressbyrån hade vi köpt några Coca Cola att grogga med.

Jag satt där lite kär och galen bredvid Marit på golvet med min grogg, och vi såg på de andra killarna i plyschsoffan som tog fram en pipa och började stoppa den.

- Ha ru rökt Afghan någon gång? Frågade en av killarna som var några år äldre än mig.

- Näääh, jag röker inte, sa jag storögt och tog istället en rejäl klunk av groggen för att dölja min osäkerhet.

- Men det gör gärna jag kvittrade Marit till, och jag höll på att sätta groggen i halsen.

Ridå, vilket uppvaknande – Va, vad var det min lilla prinsessa sa!

- Vad fanken har vi hamnat i nu viskade jag och polarn till varandra – faan vi sitter ju i en sådan där jäkla knarkarkvart som man har hört talas om att det finns i de stora städerna.

Öl, sprit och vin var ju en drogkategori som var helt accepterat att häva i sig i småstäder som Hjo och Tidaholm vid den här tiden, men att ägna sig åt att röka Hasch var något fullständigt hemskt och förkastligt i både våra och den övriga bruksortspopulationens ögon.

Bryskt uppväckta till denna umgängesrealitet i Göteborg hade både jag och polarn lyft på häcken, och under tiden som Marit sög i sig mer av den vita röken och sedan lät pipan gå laget runt hade vi själva bänkat oss på betryggat avstånd i köket.

Där satt vi nu med vår medhavda butelj och försökte fundera lite över situationen.

Var det inte Jimi Hendrix gitarriff eller de andra skivorna som hördes inne från vardagsrummet, så var det konstiga flabb och fniss som hördes. Fyllan och flummet tilltog allt mer, och lägenheten blev snart vårt eget lilla Woodstock. Vad det gäller våra egna försök att åstadkomma några kloka tankar så kom vi naturligtvis inte fram till något vettigt innan spriten tog slut.

Min tidigare så underbara Marit var redan i annan värld, och jag själv blev allt dåsigare av all förbannad rök i lägenheten. Framåt midnatt mådde jag riktigt illa och innan jag somnade på köksgolvet spydde jag upp både rester av groggar och en halv special i slasken.

Dagen efter när mina svidande ögon slogs upp och diverse intorkade spyrester i mungipan hade torkats bort var alla festdeltagare som skingrade för vinden. Borta var även Marit och hennes blonda vän.

På tåget hem mot Skövde järnvägsstation satt vi båda försjunkna med var sin rejäl skallebank. Vi var dock på det klara med att än så länge var nog storstaden lite för stor och oberäknelig för oss bruksortskillar – borta bra men hemma bäst, med andra ord.

Åratal därefter fanns det dock fortfarande ett välansat och minst sagt subjektivt minne av den underbara Marit i min skalle, och när REO Speedwagon's album "High Infidelity" släpptes 1980 var det faktiskt Marit som jag först kom att tänka på, men dessvärre träffade jag henne aldrig mer ingen.

Kanske lika bra det