Efter att ha tröttnat tämligen snabbt på strandlivet här uppe i Nakhon Sawan

Var det väl bara att dra sig tillbaks till boningshuset och hängmattan. Frugan hade tydligen andra planer
-Pajnaj, frågade jag henne. Inget svar.

Jaha, något hemlighetsmakeri nu igen. Nåväl hon hade ju med sig en unge så jag hade väl egentligen inget att oroa mig för

Frugan har stuckit, och eftersom jag känner henne mycket väl vid det här laget, blir hon borta en bra stund.

Nåväl, upp till boningshuset och hängmattan, stöter jag på svärmor som precis lagt ut nåt på tork i den starka solen.

Hon hoppar på sin flakmoppe och skall precis iväg då jag undrar om jag kunde få hänga på.
Bättre det än hängmattan tänkte jag för mig själv. Började ju faktiskt blir mer än aptrist. Förr eller senare hamnar jag ju ändå där igen.
Frågade svärmorsan artigt om vart vi skulle
-Tamjang. - Baah! Ok ok svarar jag, och hoppar raskt på fordonet som redan kommit i rörelse.
Ut en bra sväng i busken faktiskt. Passerade lite grönska

Nån dypöl

Nånting som havererat

Så till slut stannade tanten och begav sig upp

-Tamjang? Undrade jag
- mmm muttrades det samtidigt som hon erfaret och blixtsnabbt klättrade upp för det höga trädet. Jag häpnades över likheten om att det lika gärna kunde ha varit en apa jag såg
Ok, men palla nånting från ett träd som förmodligen tillhör någon annan kallar jag inte arbete, tänkte jag förståss, för mig själv.
Ett boningshus låg bara några meter därifrån

Nån manick fångade genast min nyfikenhet


>>>>>>