Chocken i USA

Jag läste denna Krönika in Expressen när jag låg i badet nu på morgonen. Tycker den säger rätt så mycket om Sverige och svenskar. Läs och njut,

Stämmer det?

http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.2352986/britta-svensson-den-sura-tystnaden-ar-en-chock

gubben

Tycker nog det ligger mycket i det hon skriver men hon smittas tyvärr av "first impression" känslorna och missar helheten.

i USA är dom extremt vänliga och trevliga, men dock märker man när man lär känna dom mer att det är väldigt påklistrat och ytligt

Lite för mycket enligt min mening

Eftersom dom alltid är så mot alla vet man aldrig vad dom egentligen tycker längst inne

Man kommer aldrig in på livet på dom och får verkligen äkta känslor eller reaktioner

Det är extremt svårt att komma ner på riktigt ärliga och äkta känslor där dom öppnar upp mot andra människor och talar om sina innersta känslor

Detta skapar stora problem inom företag och affärsrelationer för allt är plastigt, påklistrat och konstgjort

Det gör det väldigt eller extremt svårt att hantera konflikter, problem, relationsproblem etc

Tittar man t.ex på de projektledningsmetoder som utvecklas och tillämpas i USA skiljer dom sig markant mot dom som vi i Sverige har och använder.

Jag håller med både krönikören och Tallviking.

Svenskarna har lite av attityden: du måste förtjäna min respekt innan jag respekterar dej.

En mix av amrisarnas spontana "öppenhet" och svenskarnas "långsiktighet" hade kanske varit idealet.

Tycker nog det ligger mycket i det han skriver men han smittas tyvärr av "first impression" känslorna och missar helheten.

i USA är dom extremt vänliga och trevliga, men dock märker man när man lär känna dom mer att det är väldigt påklistrat och ytligt

Lite för mycket enligt min mening

Eftersom dom alltid är så mot alla vet man aldrig vad dom egentligen tycker längst inne

Man kommer aldrig in på livet på dom och får verkligen äkta känslor eller reaktioner

Det är extremt svårt att komma ner på riktigt ärliga och äkta känslor där dom öppnar upp mot andra människor och talar om sina innersta känslor

Detta skapar stora problem inom företag och affärsrelationer för allt är plastigt, påklistrat och konstgjort

Det gör det väldigt eller extremt svårt att hantera konflikter, problem, relationsproblem etc

Tittar man t.ex på de projektledningsmetoder som utvecklas och tillämpas i USA skiljer dom sig markant mot dom som vi i Sverige har och använder.

Vet inte vad du läst och kommenterar för artikel. Den artikel jag läst är det i varje fall en kvinna som skrev!

Jag tycker att hon har så rätt. Kommer man utanför Sverige får man ett helt annat mottagande, än det vi ger i Sverige.

Jag håller med både krönikören och Tallviking.

Svenskarna har lite av attityden: du måste förtjäna min respekt innan jag respekterar dej.

En mix av amrisarnas spontana "öppenhet" och svenskarnas "långsiktighet" hade kanske varit idealet.

Håller med

Vi och USA är lite extrema åt var sitt håll

Båda har sina positiva och negativa sidor som följd.

"Lagom är bäst" som svenskar trots allt brukar säga !

Jag tycker om det stycket vid poolen:

Man har liksom inte den rätta oljan i munlädret. Inte riktigt koll på till vem man ska säga "how are you doing this morning". Men när jag plötsligt en morgon får till den repliken till tjejen som lämnar ut handdukar vid poolen, förändras allting. Från att ha setts som en konstig utlänning som inte kan uppföra sig är jag plötsligt en i gänget.

Jag tjuvlyssnar fascinerat när två män som aldrig tidigare träffats småpratar vid gasgrillarna på kvällen. Det är som ett slags dans. De har en hjärtlig ton som bara svenskar som umgåtts sen barnsben har till varandra. Och så poff, klipps den av när hamburgarna är klara.

Det säger väll allt, med ett litet leénde och ett godmorgon så får i alla fall jag oftast ett leénde även i Sverige, främst på mornarna när jag ibland går omkring och ler och bara njuter av livet.

gubben

Det var länge sedan jag läste något som var så närsynt. Det är en ytterst liten del av USA som hon beskriver. En liten ytlig överklass, den lilla människan, har blivet allt mindre även om Svanberg sa att BP "care about the little people".

Det finns en stor del av befolkningen som inte kommer i närheten av vad hon beskrev.

"USA (AP). Drygt en tredjedel av invånarna i USA:s huvudstad Washington DC är funktionella analfabeter, jämfört med en femtedel i övriga landet enligt en ny rapport.

Vuxna anses var funktionella analfabeter om de har svårigheter med att förstå busstidtabeller, läsa kartor och fylla i jobbansökningar."

Läskunnighet har inget att göra med hur artig man är, jag ville bara visa på att det finns flera verkligheter och jag tycker att hennes tes var mycket grund.

Tack för länken

Samma sak har stått i Dn tidigare

Offe

Tycker nog det ligger mycket i det hon skriver men hon smittas tyvärr av "first impression" känslorna och missar helheten.

i USA är dom extremt vänliga och trevliga, men dock märker man när man lär känna dom mer att det är väldigt påklistrat och ytligt

Lite för mycket enligt min mening

Eftersom dom alltid är så mot alla vet man aldrig vad dom egentligen tycker längst inne

Man kommer aldrig in på livet på dom och får verkligen äkta känslor eller reaktioner

Det är extremt svårt att komma ner på riktigt ärliga och äkta känslor där dom öppnar upp mot andra människor och talar om sina innersta känslor

Detta skapar stora problem inom företag och affärsrelationer för allt är plastigt, påklistrat och konstgjort

Det gör det väldigt eller extremt svårt att hantera konflikter, problem, relationsproblem etc

Tittar man t.ex på de projektledningsmetoder som utvecklas och tillämpas i USA skiljer dom sig markant mot dom som vi i Sverige har och använder.

Låter lite som Thailand.

Hövlig och ett stort smile. Men vad tänker personen innerst inne?

Låter lite som Thailand.

Hövlig och ett stort smile. Men vad tänker personen innerst inne?

Japp. Aseater har lite samma sak men där är det lite mer välmenat

I USA tar man det till en helt annan nivå

Allt är för mycket "Hollywood"

Ser man på det lite hastigt, på ytan och gärna på lite håll är allt vackert, polerat, "perfekt", trevlig etc etc men kommer man närmare och ev skrapar lite på ytan är det man då hittar inte imponerande

Samma gäller t.ex amerikanska hus, bilar, båtar

Skitsnygga att titta på men värdelös kvalitet under ytan.

Fast vi är ju lika illa fast på andra hållet

Jävligt bra kvalitet inuti men inte mycket att titta på från utsidan.

Så som sagt. Någonstans mitt emellan är kanske bäst ?

Japp. Aseater har lite samma sak men där är det lite mer välmenat

I USA tar man det till en helt annan nivå

Allt är för mycket "Hollywood"

Ser man på det lite hastigt, på ytan och gärna på lite håll är allt vackert, polerat, "perfekt", trevlig etc etc men kommer man närmare och ev skrapar lite på ytan är det man då hittar inte imponerande

Samma gäller t.ex amerikanska hus, bilar, båtar

Skitsnygga att titta på men värdelös kvalitet under ytan.

Fast vi är ju lika illa fast på andra hållet

Jävligt bra kvalitet inuti men inte mycket att titta på från utsidan.

Så som sagt. Någonstans mitt emellan är kanske bäst ?

Kvaliteten på amerikanska hus påminner lite om kulissbyggnader. Ser fint ut på håll men är av bedrövlig kvalitet.

jag som gillar stora bilar " jänkare" ser att toleransen är mellan 1/4 tumm och 1/2 meter

Det är väl samma i andra samman-hang. Se bra ut skit innanför.

Tja, jag upplever nog amerikaner i allmänhet som mer utåtriktade. Till exempel vid transport från hotell till flygplats startar de gärna en konversation som till en början kanske är lite banal, men hellre det än att alla bara sitter och stelt tittar rakt fram.

Herr Chang har talat.

Apa i en bur, han e alltid sur.- Får han vara fri, e han glad som di´

Den som e satt i skuld e ente fri sa G.P.

Tja, jag upplever nog amerikaner i allmänhet som mer utåtriktade. Till exempel vid transport från hotell till flygplats startar de gärna en konversation som till en början kanske är lite banal, men hellre det än att alla bara sitter och stelt tittar rakt fram.

Herr Chang har talat.

Där har du hellt rätt tycker jag! Flög förra åter från Cebu till Manilla, i mittraden satt em jänke familj, visserligen med filipino ursprung men med jänke accent, jag tittade bara på dom och log lite, sedan satt vi å surrade om ditten och datten i en hel timme!