Buddism

leifen
Certifierad HP
11 feb. 2011#1

Min älskade dam, besöker tempel flera gånger i veckan.

Helst skall det vara nya ställen och figurer hela tiden. Två gånger eller mer varje år, så besöker hon med några vänner något tempel i veckovisa ceromonier helt klädda i vitt.

Hennes firma och jobb stannar av...

Är hennes dyrkan av religionen normal eller extrem. Jag vet att det många gånger, är för vår gemensamma lycka och framgång hon bränner pengar och tid, för att tända ljus, rökelse.

Jag är stolt över henne, men behöver råd och kunskap av er...Har ni också samma kulturella skillnad...

Scandinaviancorner
11 feb. 2011#2

Min kärring är nästan lika dan , ju mer pengar hon ger ju bättre får hon det i savann och är inte rädd för att dö , spelar ingen roll om hon gör det i morgon säger hon , för hon tror att hon har hus,bil och massor av pengar när hon kommer dit, och allt kommer från min plånbok

gäst
11 feb. 2011#3

Är hennes dyrkan av religionen normal eller extrem..

Ingenting är väl egentligen bra om det totalt tar överhanden, allra helst inte när mycket annat blir lidande. I ett förhållande bör man väl vara två om besluten, åtminstone majoriteten av dem.

Jag har tyvärr ingen erfarenhet om det du efterfrågar, men jag tycker din fråga är intressant och jag hoppas dem som har egen erfarenhet besvarar efter bästa förmåga.

Finns förstås mängder av varianter, men det kan vara intressant att höra hur olika damer (?) resonerar kring detta.

PUTTE
11 feb. 2011#4

Å"MIN"GÖR INGENTING AV DETTA... :av-109998:

gäst
11 feb. 2011#5

All sorts överkonsumtion är inte bra oavsett vad det gäller. Ja, förutom sex och alkohol då! :mdr:

Kalas
11 feb. 2011#6

All sorts överkonsumtion är inte bra oavsett vad det gäller. Ja, förutom sex och alkohol då! :mdr:

Sa han med kroppsegen viagra och en stållever... ;)

gäst
11 feb. 2011#7

Första gången jag träffade min tirak i Thailand besökte vi massa tempel, bl.a för att få "good luck", tror jag. :) Min erfarenhet i Sverige är en gång i månaden, pga hon är väldigt troende, vilket jag respekterar.

I början gick jag alltid med henne av respekt för hennes religion. Jag är ingen vän av religion, men respekterar allas religion så länge det håller sig inom rimliga proportioner, dvs det är en personlig grej som ingen tar skada av.

Om hon mår bra, så mår jag bra och om jag respekterar henne, och hon mig, så är det bra för oss båda. :)

Kenthamon :wai:

C-dude
11 feb. 2011#8

Nix pix. Känner inte igen mig.

Förutom att det görs insamlingar till något tempel bygge där kärringen lägger nåra tior ¨så är hon inte direkt troende.

Visst, vi har ett hemma tempel, men det besväras inte mkt.

frugan säger att Buddha e i hjärtat och allt gott kommer där ifrån...o så levde de lyckliga i livet efter detta oxå

C;D

gäst
11 feb. 2011#9

Har lärt mig leva med hennes tro och kanske anammat vissa influenser, dock mår jau lia brau oavsett vi gå i tempel eller ej :whistle:

Wangthong
11 feb. 2011#10

Är hennes dyrkan av religionen normal eller extrem.

För henne är den säkert normal. En del svenskar anser nog att den är extrem. I Thailand tror jag ingen skulle säga att den är extrem. Frugan brukar också göra en del perioder i templet, hon brukar dock passa på när jag och dottern inte är i Thailand. Två/tre veckor brukar det bli. Inte varje år, men det har hänt tre ggr. Frugan springer väl inte till templet varje vecka, men vissa veckor kan det bli fler än en gång. Numera har hon även sin lilla stund innan sängdags.

Thailändarna har ju ett helt annat förhållande till religionen än de flesta svenskar har. Visst finns det många thailändare som inte bryr sig om religionen, men det finns många som ägnar betydligt mer tid än din sambo.

Skulle nog anse henne som lite mer än normal, men absolut inte extrem.

leifen
Certifierad HP
12 feb. 2011#11

Jag tackar för mycket bra kommentarer och svar.

Leif

Tommy
Kalsarikännit
12 feb. 2011#12

Första gången jag träffade min tirak i Thailand besökte vi massa tempel, bl.a för att få "good luck", tror jag. :) Min erfarenhet i Sverige är en gång i månaden, pga hon är väldigt troende, vilket jag respekterar.

I början gick jag alltid med henne av respekt för hennes religion. Jag är ingen vän av religion, men respekterar allas religion så länge det håller sig inom rimliga proportioner, dvs det är en personlig grej som ingen tar skada av.

Om hon mår bra, så mår jag bra och om jag respekterar henne, och hon mig, så är det bra för oss båda. :)

Kenthamon :wai:

Fint skrivet Kenthamon!

Känner igen mig och min kära helt och fullt!

INNAN jag träffade henne andra gången hade hon frågat 3 betydelsefulla munkar om vad de trodde, de var positiva...

UNDER vår andra träff var vi runt på fler tempel och pratade med fler munkar än vad en normal Farrang klarar av på en vecka...

Minns att vi lämmnade 110 kokta ägg till munkarna på Grand Palace, Wat pra kheaow, och fick tillbaks 10 högt välsignade ägg...

Dessa åts med andakt av mig och några andra i släkten.

NUMERA åker vi på Tempel nån gång i månaden, oftast av nån specifik anledning, som dödsfall eller jubileum av nåt dödsfall...

MVH Tommy

Lung Lennart
12 feb. 2011#13

Det luktar ”mullig mansgris” i en del av inslagen ovan. Likväl som i några inslag ger författaren uttryck för den respekt man bör visa sin partner som kommer från ett annat land, en annan religion och en annan kultur.

”Jag betalar……..”. Hur många av er är det inte som är med i Svenska Kyrkan och hela sitt liv betalat minst 1 % av er bruttoinkomst till prelaterna. Unna er partner att ge sin religion ett bidrag.

En del av er har kanske gått ur Svenska Kyrkan, då får ni ju över lite pengar i budgeten som ni kan satsa på er hustrus religion.

Det är inte alla Thailändskor som är så hängivna tempelsponsorer som trådskaparens hustru, men det är tack vare dem som vi har fungerande Tempel här i landet. Tempel dit ALLA är välkomna när dom behöver ”andlig spis”.

Att någon några gånger om året ikläder sig vitt för att vara ”Chi Phram” = temporär nunna är ganska vanligt och inget speciellt extremt. Egentligen samma sak som att Thailändska pojkar gör några månaders munktjänst som en del i sin uppfostran.

Detta har väl viss bäring på tråden:

http://www.maipenrai.se/forum/t/12393-varfor-tar-thailandarna-sa-ringa-ansvar-for-thailandska-buddhist-tempel-i-sverige/

som jag startade för ett tag sedan.

För den som vill lära sig mera om Buddhismen i allmänhet rekommenderar jag:

http://www.dhamma.se/buddha/2.html

För den som vill lära sig mera om specifikt Thailändsk Buddhism:

http://asia.se/info/buddhism.shtml

och http://www.anpere.net/2007/10.pdf

Gopp
12 feb. 2011#14

Utifrån mina erfarenheter tycker jag att det du beskriver låter fullkomligt normalt i det thailändska samhället, speciellt om din dam kommer från Isaan-området, vars befolkning i regel är mer praktiserande och vidskeplig i sin religionsutövning än t.ex. Bankokborna i regel. Inget att "oroa" sig över alltså, utan precis som du säger något att känna sig stolt över. Följ gärna med henne till templet, om inte annat så för att lära dig mer om thailändskt kulturliv.

I Thailand är religionen mer levande än i det svenska samhället, och goda gärningar (make merit) och karma sammanhänger med människors liv i alla avseenden. Allt handlar om att göra goda gärningar, och att besöka tempel är otroligt meritgivande enligt buddister. Buddha själv lär ha sagt, att känner du glädje när du ser ett tempel kommer du nå nirvana utan att behöva genomleva ytterligare återfödslar.

leifen
Certifierad HP
13 feb. 2011#15

Det luktar ”mullig mansgris” i en del av inslagen ovan. Likväl som i några inslag ger författaren uttryck för den respekt man bör visa sin partner som kommer från ett annat land, en annan religion och en annan kultur.

”Jag betalar……..”. Hur många av er är det inte som är med i Svenska Kyrkan och hela sitt liv betalat minst 1 % av er bruttoinkomst till prelaterna. Unna er partner att ge sin religion ett bidrag.

En del av er har kanske gått ur Svenska Kyrkan, då får ni ju över lite pengar i budgeten som ni kan satsa på er hustrus religion.

Det är inte alla Thailändskor som är så hängivna tempelsponsorer som trådskaparens hustru, men det är tack vare dem som vi har fungerande Tempel här i landet. Tempel dit ALLA är välkomna när dom behöver ”andlig spis”.

Att någon några gånger om året ikläder sig vitt för att vara ”Chi Phram” = temporär nunna är ganska vanligt och inget speciellt extremt. Egentligen samma sak som att Thailändska pojkar gör några månaders munktjänst som en del i sin uppfostran.

Detta har väl viss bäring på tråden:

http://www.maipenrai...mpel-i-sverige/

som jag startade för ett tag sedan.

För den som vill lära sig mera om Buddhismen i allmänhet rekommenderar jag:

http://www.dhamma.se/buddha/2.html

För den som vill lära sig mera om specifikt Thailändsk Buddhism:

http://asia.se/info/buddhism.shtml

och http://www.anpere.net/2007/10.pdf

Riktigt bra länkar. Mycket lärorikt och omfattande.Tack

Leif

Logga in för att svara.