Vi skriver nu 1997 och broder är på tre veckors semester med en polare från Helsingborg.
Jag hade efter en lång tids övertalning lyckats få honom att följa med på en av Aeroflots prisvärda flygningar via Moskva. Man kan väl säga att det inte började så bra eftersom planet var kraftigt försenat redan i Köpenhamn så jag minns att vi satt och väntade 7 timmar innan dom meddelade att flyget skulle avgå dagen efter på förmiddagen. Så polaren övernattade i Köpenhamn medans jag åkte hem emellan.
Flygresan ner till Bangkok gick bra förutom den tidens sedvanliga turbulens och hettan i det lilla planet från Köpenhamn till Moskva.
Vi anlände ganska sent till Bangkok och gamla älskade Don Muang så därför tog vi en taxi upp till Banglamphuu området och checkade in på new world apartment som ligger eller låg strax efter bron.
När man slog sig ner där vid ett bord precis intill Chao Praya floden kände man alltid att man på något sätt var hemma. Jag förälskade mig inte i Bangkok men det var där jag förälskade mig i Thailand och sydostasien.
Jag vaknade på morgonen av att polaren skrek på mig utanför och kraftigt bankade på dörren. Jag rusade ut och då visade det sig att han fått en kackerlacksinvasion på rummet. Dom kröp överallt. Kackerlackor var för övrigt inget ovanligt på detta ställe vill jag minnas.
Men det löste sig efter att vi kallat på hjälp. En äldre thaiman kom in och trampade ihjäl dom insekter han hittade, resten dog av besprutning.
Efter att vi tillbringat ett antal dagar och nätter i Bangkok med bla ett besök på Patpong och Go Go bar gick sedan färden vidare mot Pattaya. Som vanligt tog vi bussen från Ekamai eller Mochit och sedan den sedvanliga taxin från Busstation till Soi 8, där vi inkvarterade oss på High Five Hotell.
Jag måste få beskriva min polares reaktion när han för första gången med långa steg klev in på soi 8. Det var sen eftermiddag vill jag minnas och tjejerna hade så smått börjat anlända till barerna.
Han visste inte var han skulle titta eller var han skulle gå när tjejerna började hojta runt omkring honom. Han blev euforisk av all söthet och kvinnlighet som omgav honom. Nu hör det till saken att han varit singel under ganska många år så reaktionen var givetvis väntad.
Det skulle så småningom utmynna i thaifruga men dit var vägen väldigt krokig. Jag tänker för övrigt använda min polare som exempel på hur ett antal ganska grova lurendrejerier kunde se ut i Pattaya på den tiden.
Men i alla fall så tog vi in på High Five och åt och vilade ett tag innan vi klev ut på kvällens soi 8.
Vi hamnade ganska snabbt i Vicky baren som låg ungefär i mitten av soien på höger sida om man kom från High Five.
Vi beställde in den sedvanliga Sanghtipen med coke och det dröjde inte länge förrän det hade dykt upp två sötnosar som vi började prata med och nu kommer det som jag egentligen aldrig hade trott om min blyge och socialt handikappade polare. Jag tror det hade gått ca en halvtimme då ställer han sig upp och ropar in i baren åt någon att han tänker lösa ut tjejen han hade vid sin sida. Jag hade ju berättat för honom hur det går till att få en tjej upp på rummet så han visste hur man gjorde.
Så han travade iväg mot rummet med henne vid sin sida och kom tillbaka ca 40 minuter senare och det är nu minnesbilden är fullständigt klar för jag minns att jag studerade honom, hela hans minspel och kroppsspråk och det jag såg efter bara 40 minuter var man man som strålade av lycka, hela hans ansikte lyste och han satt och håll hårt om denna okända tjej han träffat bara nån timme tidigare.
Jag har försökt genom åren att analysera vad det var jag såg och jag vet nu vad det var.
Han var förälskad.
Det är egentligen den bilden jag burit med mig genom alla mina Pattaya år, bilden av den förälskade farangen, den mycket snabbt nedkärade gubben och den bilden har växt mer och mer och slutligen blivit det som jag anser vara den absolut största faran med Pattaya.
Den snabbt nedkärade gubben.
Fortsättning följer.
BTT