Brasse Brännström har avlidit.

Magnus var duktig. Lite av en mångsysslare känns det som. Gjorde mycket bra tidigare som man minns. Hoppas dagens barn fortsätter att titta på hans alster.

Oh fan... Hade han nyss fått veta att han hade prostatacancer, och förmodligen enbart hade 13 år kvar att leva... Det skulle förklara saken...

 

Mvh. borje222

Jag hade inte berättat det för någon, och när problemen börjat uppenbara sej så skulle jag nog smitit ut bakvägen...

Vem vill ha en omgivning som bara går på tå och väntar på det oundvikliga?

Det är kanske inte lämpligt att låta gamla förvirrade gubbar(eller kärringar för den delen) inneha vapenlicens.

Han var långt ifrån förvirrad, crisp sharp är nog ett bättre epitet. Han var bestyckad med ett brilliant intellekt ända till sitt frånfälle. Han var färdig med livet helt enkelt, och kände att kroppen började ge vika.

Å att liga någon till lags fanns inte i hans värld

Han var långt ifrån förvirrad, crisp sharp är nog ett bättre epitet. Han var bestyckad med ett brilliant intellekt ända till sitt frånfälle. Han var färdig med livet helt enkelt, och kände att kroppen började ge vika.

Å att liga någon till lags fanns inte i hans värld

Det sägs att gränsen mellan vansinne och superintelligent är hårfin....

Jag har haft några grannars släkt/vänner som avslutat sitt liv med jaktvapen i ganska hög ålder till de anhörigas stora förtvivlan, så jag är nog av åsikten att vapen licenser bör omprövas ganska ofta vid lite högre ålder, precis likadant tycker jag om körkorten.

Förtid vet jag inte riktigt om man kan säja om Härenstam, han skulle fylla 74 på fredag.

Att behöva lämna jordelivet i sin tidiga sjuttioårsålder när man har begåvat mänskligheten med glädje i hela sitt liv är ta mig fan för tidigt..

Tycker att man förtjänar att få en vacker "ålderns höst" när man stretat och når pensionen...

Eller vad tycker ni?

Skall jag ringa min mamma som har obotlig cancer och som gick i pension i november och tala om för henne att hon har gjort sitt i denna världen??

Förtjänar hon inte att få njuta av sin ålderdom då hon begåvat hela Östra sjukhuset med sin kunskap och sin medmänsklighet???

När hon gick i pension, så var de tvungna till att skaffa den största samlingssalen som fanns på Östra, för alla som ville hylla henne...

Flera överläkare uttryckte att hade det inte varit för henne, så hade de aldrig varit där de är idag... 

Skall jag berätta för henne att hon inte duger att leva längre än 73-74 år (om hon nu kommer att leva så länge)????

Skall jag säga till min pappa som gråter varje dag att hon har gjort sitt på denna jorden och detsamma till mina brorsbarn?

Skall jag säga till mamma som har tappat allt håret p.g.a. alla cellgiftsbehandlingar, för att förlänga livet lite längre och behöver bära peruk bara för att bevara självkänslan ovanför det faktum att hon kommer att dö innan hennes tid är kommen, att hon är oduglig???

Skall jag intala mig själv att allt är ok om mamma lever tills hon blir 73, för då har man gjort sitt?

Det får man väl delvis göra varje kväll, när man lägger sig i sängen och gråter och önskar att hon fick leva tills hon blir 90..Minst....

Det sägs att gränsen mellan vansinne och superintelligent är hårfin.

 

Jag har haft några grannars släkt/vänner som avslutat sitt liv med jaktvapen i ganska hög ålder till de anhörigas stora förtvivlan, så jag är nog av åsikten att vapen licenser bör omprövas ganska ofta vid lite högre ålder, precis likadant tycker jag om körkorten.

Tja. han hade även tillgång till dynamit.. Å rep fanns det säkerligen åxå i ladorna.

Man kan inte stoppa en människa som har bestämt sej.

Å vem säger att det måste vara ett jaktvapen? Att få tag i ett illegalt vapen går ju mycket fortare än att få licens...

Att behöva lämna jordelivet i sin tidiga sjuttioårsålder när man har begåvat mänskligheten med glädje i hela sitt liv är ta mig fan för tidigt..

Tycker att man förtjänar att få en vacker "ålderns höst" när man stretat och når pensionen...

Eller vad tycker ni?

 

Skall jag ringa min mamma som har obotlig cancer och som gick i pension i november och tala om för henne att hon har gjort sitt i denna världen??

Förtjänar hon inte att få njuta av sin ålderdom då hon begåvat hela Östra sjukhuset med sin kunskap och sin medmänsklighet???

När hon gick i pension, så var de tvungna till att skaffa den största samlingssalen som fanns på Östra, för alla som ville hylla henne...

Flera överläkare uttryckte att hade det inte varit för henne, så hade de aldrig varit där de är idag... 

 

Skall jag berätta för henne att hon inte duger att leva längre än 73-74 år (om hon nu kommer att leva så länge) ?

Skall jag säga till min pappa som gråter varje dag att hon har gjort sitt på denna jorden och detsamma till mina brorsbarn?

Skall jag säga till mamma som har tappat allt håret p.g.a. alla cellgiftsbehandlingar, för att förlänga livet lite längre och behöver bära peruk bara för att bevara självkänslan ovanför det faktum att hon kommer att dö innan hennes tid är kommen, att hon är oduglig? ??

 

Skall jag intala mig själv att allt är ok om mamma lever tills hon blir 73, för då har man gjort sitt?

 

Det får man väl delvis göra varje kväll, när man lägger sig i sängen och gråter och önskar att hon fick leva tills hon blir 90..Minst.

74 Är inte att dö i förtid, att varje människa man älskar borde ha ett evigt liv är tyvärr inte möjligt.

Att behöva lämna jordelivet i sin tidiga sjuttioårsålder när man har begåvat mänskligheten med glädje i hela sitt liv är ta mig fan för tidigt..

Tycker att man förtjänar att få en vacker "ålderns höst" när man stretat och når pensionen...

Eller vad tycker ni?

 

Skall jag ringa min mamma som har obotlig cancer och som gick i pension i november och tala om för henne att hon har gjort sitt i denna världen??

Förtjänar hon inte att få njuta av sin ålderdom då hon begåvat hela Östra sjukhuset med sin kunskap och sin medmänsklighet???

När hon gick i pension, så var de tvungna till att skaffa den största samlingssalen som fanns på Östra, för alla som ville hylla henne...

Flera överläkare uttryckte att hade det inte varit för henne, så hade de aldrig varit där de är idag... 

 

Skall jag berätta för henne att hon inte duger att leva längre än 73-74 år (om hon nu kommer att leva så länge) ?

Skall jag säga till min pappa som gråter varje dag att hon har gjort sitt på denna jorden och detsamma till mina brorsbarn?

Skall jag säga till mamma som har tappat allt håret p.g.a. alla cellgiftsbehandlingar, för att förlänga livet lite längre och behöver bära peruk bara för att bevara självkänslan ovanför det faktum att hon kommer att dö innan hennes tid är kommen, att hon är oduglig? ??

 

Skall jag intala mig själv att allt är ok om mamma lever tills hon blir 73, för då har man gjort sitt?

 

Det får man väl delvis göra varje kväll, när man lägger sig i sängen och gråter och önskar att hon fick leva tills hon blir 90..Minst.

Min farbror hade livskvalite tills ungefär 90 därefter kände han sej bara som en last. Jag vet för att jag pratade med honom om detta och hade jag tänkt (använt njuren mellan öronen) så hade jag förstått vad som var på gång.

Men han var på ett underdånigt sätt ingen man satte sej över/bestämde över han gick alltid sin egen väg.

Jag har ingen åsikt om din mamma eller ngn. annan människa men min farbror gjorde vad han tyckte var rätt.

Vad ålder anbelangar så känns det som om jag redan lever på belånad tid, jag har av div. anledningar under hela min uppväxt aldrig trott att jag skulle bli 50. 

Och kommer inte att tveka en sekund att kliva ut bakvägen om jag känner att jag blir en belastning för mina nära och kära...

Morgonens fiim, så underbar och så bra!