I landet som är ohotad världsetta när det gäller militärkupper, kan det vara en dålig ide att hänga kvar för länge vid makten har historien visat. Ska man lyssna på vad Big Brother Prawit sagt på slutet verkar nuvarande junta dock ha ambitionen att vara kvar länge till. Och PDRC-chefen Mr. Suthep gick nyligen ut med ett uttalande att han tyckte de skulle vara kvar fem år till. Samme man alltså som lurade stora delar av befolkningen (liksom stora delar av MPRs proffstyckare) med sitt Bangkok Shutdown och ”Return democracy the people” (det blir liksom inte mer ironiskt än så).
Men juntan har det lite jobbigt nu, det verkar koka under locket både här och var.
I veckan som gick till exempel rätt stora protester mot föreslagna förändringar när det gäller rätten till sjukvård (30 THB reformen)
Prayuth pekade också med hela handen och använde sin absoluta makt (S 44) för att få igenom det starkt försenade snabbtågsprojektet, och fick då raskt stora delar av akademikereliten emot sig, liksom yrkesgrupper som arkitekter och ingenjörer. De sistnämnda verkar tro att de kan bygga järnvägen själva utan dumma kinesers hjälp.
Prauyths utfall mot luk thung sångerska Lamyai var en PR miss av stora mått som man fortfarande driver med. En nedstängning av en konstutställning i Bangkok under veckan gjorde inte saken bättre. Kultureliten rasar nu också.
Politikereliten som är redan sur över att valet dröjer och även över den nya konstitutionen blev ännu surare när en ny lagstiftning om primärval klubbades igenom i veckan.
Att Khun Kling & Klang fortsätter att trampa i klaveret gör inte livet lättare för Prayuth, som nu infört förbud (igen) mot att visa upp misstänkta på presskonferenser där de dessutom ges möjlighet att uttala sig för media…sist nu var det bombmannen som såg ut att vara bra kompis med polisen, innan var det ju styckmörderskan
Krigen mot sociala medier och folkets rätt att utrycka sig där fortsätter. Det känns alltmer som ett krig juntan inte kan vinna.
Men, det är nog lugnt, det kanske inte gör så mycket att ha delar av eliten emot sig. Juntan säger sig ju ha folkets stöd. Som när en militär i veckan gick ut i media och slog fast att befolkningen i Isaan står bakom Prayuth, minsann.
Samtidigt firade Thailands populäraste politiker 50 år i veckan. Hon passade då på att gråta lite i media över den orättvisa behandling hon tycker sig utsättas för av juntan. Vilket fick Prayuth att tappa humöret. Igen.
Idag firas det mera, 85 årsdagen av den revolution som ledde till att Thailand blev en demokrati. Eller rättare sagt, det firas inte. I alla fall inte officiellt. För det har juntan förbjudit. Några studenter trotsade dock detta idag. Studenter brukar var duktiga på att revoltera, även i Thailand.
Som sagt, ingenting är givet i Thailands politiska kaos, och juntans makt är ingalunda absolut. Inte ens över militären, kanske ligger det något i ryktena om nya kupper som blossar upp ibland. Klart är i alla fall att de personer som nu utgör militärledningen inte har lika starka personliga band till tigerbrorsorna som utgör juntan som vid tidpunkten för kuppen. Militärer har kuppat bort militärer förr.
Blir det Yingluck eller Abhisit som gör comeback, studenter som revolterar eller fem år till med Prayut? Vi får väl helt enkelt vänta och se, kanske har juntan bara en tillfällig formsvacka. Oavsett, "we shall overcome" som Friggeboden sa en gång i tiden. Avslutningsvis därför lite musik. Lamyais nya musikvideo, som sägs visa ett mer "städat" uppträdande utan juck. I videon finns också en Prayuth "look a like" som gör tummen upp 
. Ordningen och sedligheten med andra ord återställd.
