Som en del kanske noterat är jag just nu gräsänkling, vilket har sina sidor...
Hur som helst har fru Chang som just nu befinner sig i Italien misslyckats att meddela sin släkt om sina planer. FC har givetvis sin mobil med sig, men vet att det kan kosta en del med samtal till andra länder. Så hon ger därför mig uppdraget att meddela hennes son och far att hon är bortrest och ej vill svara i mobilen. Eftersom hon vet det kostar pengar för henne... håhåjaja.
Men OK, jag ringer till sonen som inte precis är bekväm med att prata engelska. Han förstår troligen mycket av vad jag säger, men är mycket motvillig att formulera egna engelska meningar. Till vår räddning kommer då hans flickvän. Hon pratar ganska hyfsad engelska, och bekymrar sig inte för att hon kanske säger något fel.
Jag får fram budskapet att fru Chang är ute på semester i Europa och ej vill ha några mobilsamtal, plus beräknat datum för hennes återkomst till Göteborg. Och att även svärfar Chang ska underrrättas om detta.
Så långt inga konstigheter. Men sen börjar flickvännen fråga om hur det är med mig?
"What are you eating?"
"Usually some microwave food."
"Aah..."
Det märks att hon inte riktigt gillar det. Ingen som lagar mat åt mig... Vad hon inte vet är att jag är en riktig latmask som undviker disk och ej heller vill lägga särskilt mycket tid eller energi på matlagning.
Och sen:
"So you stay alone now?"
"Yes."
"Why you not go see your parents? Stay with them?"
"I have no problem staying alone."
"Ooh..."
Uppenbarligen en liten kulturkrock. Det är inte bra för mig att vara ensam, även om hon inte säger det rakt ut. Jag har ju inga som helst problem med att bo ensam, men det ter sig tydligen lite konstigt för många thailändare.
Men jag uppskattar förstås hennes omtanke! Vad har ni för erfarenheter?
Herr Chang har talat.
