Blandat från Laos

Fantastiska bilder, skulle passa i vilket "seriöst" resereportage som helst!

Fan vilka bra bilder Lung-nok, blir riktigt sugen på att besöka norra delen av Laos nästa gång. Frågan är hur man tar sig dit lättast, är det flyg eller, vägarna brukar ju oftast inte var de bästa i Laos.

Lättast är förstås att flyga. Det finns flygplatser både i Udomxai och Luang Nam Ta, men jag har ingen aning om priser eller hur ofta man flyger. Vägarna har blivit mycket bättre i Laos så det går bra att åka buss, men det tar förstås tid. Räkna med fyra dagar från Vientiane till Phongsali. Om man vill kan man byta ut bussen mot båt ända från Luang Prabang.

I Phongsali bodde jag på Sensaly Guesthouse. Rummen var rena och det fanns varm dusch. Som jag skrivit tidigare så är kvaliteten väldigt skiftande vad gäller rum i den här stan. Sensaly GH och Phou Fa Hotel är de jag kan rekommendera. Jag betalade 70 000 kip. Hotellet är förstås dyrare, men ändå överkomligt. Hotellet har en restaurang, som dock inte alltid är öppen. Tyvärr har jag inga bilder från boendet.

Nu fortsätter vi resan.

Efter en gråkall julafton hade jag och min tillfällige medresenär, getfarmaren Franz från München, fått nog och beslöt oss för att åka söderut.

Jag ville inte göra bussresan över bergen igen utan såg fram mot en mindre dammig färd längs floden Nam Ou. För att ta sig till båtplatsen blev det lik förbaskat buss. Busstationen såg ganska övergiven ut.

Så småningom kom i alla fall bussen och det bar iväg. Vi hade 20 kilometers nedförsbacke till Hat Sa varifrån båtarna avgick. Den dammiga, slingrande vägen höll på att breddas.

Här hade man grävt onödigt nära en kinesgrav. Kineserna brukar ju ha egna kyrkogårdar, men jag har även hittat enstaka gravar som varit helt överväxta av grönska mitt i skogen. Troligen var detta en sådan.

Till slut var vi framme i Hat Sa och efter lite frågande lyckades vi få reda på vilken båt som skulle ta oss till Muang Khua. Skepparen påstod, att båten inte skulle bli full och begärde mer än dubbla biljettpriset eller 250 000 kip, vilket vi inte gick med på. Vi sa, att då väntar vi till i morgon och då sänkte han genast till 150 000. Överpris det också, särskilt som båten blev full. Franz och jag var dock de enda turisterna så det var klart att han försökte. Vi accepterade i alla fall och kom iväg.

Kan bara stämma in i hyllningskören, vilken tråd! När jag var i Laos så var det flaggor med hammaren skäran på överallt men jag har inte sett någon på dina bilder. Kanske att de struntar i det ute på landet?

Bästa tråden på väldigt länge... Härligt!

Bästa tråden på väldigt länge... Härligt!

håller med!!!

Nam Ou är en mysig flod att färdas efter. Man passerar många byar och det är täta stopp för att ta ombord och släppa av folk.

Om man ser till att slutartiden på kameran inte blir längre än 1/500 sekund så blir de flesta bilderna skarpa.

Många nyfikna bybor samlades på stranden när passagerarbåtarna kom.

Floden blev efter ett tag allt bredare. När vi närmade oss slutmålet, Muang Khua, hostade motorn till och dog. Soppatorsk...skepparen såg något besvärad ut och började tillsammans med en av passagerarna att paddla. Det gick väldigt sakta eftersom vi var tungt lastade.

Som tur var fick vi ett möte och kunde köpa några liter diesel och hann fram till Muang Khua innan mörkret.

En flygbiljett mellan Vientiane och Luang Prabang kostade i Maj förra året 800 000 kip och resan tar c:a 40 minuter, bussen tar mellan 10-11 timmar. Åkte bussen upp och flyget ner. Priset för Udomxai och Luang Nam Ta bör väl ligga någonstans i närheten av 8k-1 mille

I Muang Khua finns ingen bro, däremot en färja. Varje morgon startar den lilla bogserbåten sin dånande motor och väcker alla som valt sitt härbärge nära floden. Färjan knuffas över floden och detta sker åtskilliga gånger per dag.

Men förändringens vindar blåser över byn. Ett vietnamesiskt företag håller på att bygga en bro över Nam Ou.

Båtbiljetter kan man köpa i denna anspråkslösa lilla byggnad.

Allt medan folk, fä, hundar...och grisar tittar på.

Mycket trevlig berättelse.

Måste vara kul och se alla dessa platser.[size=3] [/size]

Jag fick en fråga om flaggor för ett tag sedan. Flaggan med hammaren och skäran är fortfarande mycket vanlig i Laos och man ser den ofta jämte deras egen. Men som Abrafo påpekade, så är den inte riktigt lika vanlig ute på landsbygden.

Den här bilden tog jag i Vang Vieng under en tidigare resa.

I Muang Khua finns ännu en flod. Det är Nam Phak som mynnar ut i Nam Ou. Över den floden finns en gammal hängbro för fotgängare och mc, men en ny är på gång även här.

På mornarna är det ofta kallt så det första man gör så tänder man en liten eld utanför huset. Inte sällan använder man ett sådant här fyrfat. Praktiskt eftersom elden på så sätt blir flyttbar.

Vad blir det till lunch idag då? Kanske några friterade fladdermöss...

Vad det än blir så hoppas katterna på en smakbit.

En sak som man förundras över i Laos är att det finns skolor överallt. Trots att det är ett fattigt land så har man med all sannolikhet betydligt fler skolor per capita än vad vi har råd med här hemma.

Här var ett par småtjejer sena och hade bråttom uppför sandtrappan till skolan.

Några skolbänkar fanns inte i det här klassrummet, men vad gjorde det. Man kan ju läsa lika bra på golvet.

På rasten hoppade man hage på skolgården. Inte alla skolor har sådan här magnifik utsikt.

Lite spännande var det när den konstige utlänningen hälsade på med sin kamera.

Intill skolan låg Muang Khuas busstation. Den här mannen sålde biljetter.

Här fanns också ett spartanskt fik. Bilden är tagen i köksregionerna.

Dagarna för min resa i Laos höll på att ta slut. En upplevelse var dock kvar - khamu-och hmongfolkets nyårsfirande. De tjuvstartade lite och började redan i mellandagarna. Jag och en österrikare med det stolta namnet Horatio gick förbi platsen och hade turen att bli inbjudna. Vi blev rikligt trakterade med massor av mat och inte minst lao-lao. Något som gjorde att jag fick stoppa undan kameran efter ett tag så att den inte skulle komma i olycka.

Det var den här damen som bjöd in oss. Hon tillhör hmong-folket.

Den här kvinnan är khamu. De hade oftast ett rött hårband.

Den här unge mannen är således också khamu.

Festen innehöll flera olika lekar och danser. Här är det tävling i styltlöpning. Den stora dockan, som bars runt, symboliserade väl något. Vad vet jag inte eftersom vi hade problem med språket.

Det var tävling i dragkamp också och Horatio och jag ingick i varsitt lag till publikens jubel. Horatio är förstås den långe mannen med keps.

Ja, det var en riktig fest vill jag lova...

Vilka fina bilder och ett härligt berättarspråk. Det hela måste varit en upplevelse som du sent kommer glömma!

En mycket trevlig tråd med bilder och texter från "obygden" , blir faktist mycket sugen på att ta några dagar i Laos vid nästa visumresa.

Skön tråd med många Fina bilder! Vad har du för kamera?