Bland Grekiska öar en vecka i juni 2013.
14 juni.
Vi lämnade vår lägenhet klocka 05:55, förväntansfulla inför denna vår första Europa semester tillsammans. Resrutten är: Arlanda, Düsseldorf, Venedig, sedan kryssningsfartyg till Dubrovnik, Korfu, Santorini, Aten, Katakolon och sedan tillbaka till Venedig.
Efter en natt i Venedig skall vi borda Kryssningsfartyget ”Splendour of the Seas” för en sju nätters resa till de platser uppräknade ovan. Den 22 juni på morgonen skall vi lämna fartyget i Venedig för att tas oss tillbaka, via München, till Arlanda.
Min bästa kompis, sedan trettio år, skall fira att han uppfyllt de sextio och har bett mig och Tuk att följa med på denna resa. Så… tillsammans med hans fru och en av hans döttrar med pojkvän blir vi inalles sex personer på kryssningen som firar bemärkelsedagen. Kompisen har gjort liknande kryssningar tre gånger tidigare och helfrälst på att spendera semesterdagar på detta sätt. Återstår att se om jag, som endast kryssat till Helsingfors och Tallinn tidigare, tycker detsamma.
Nu, i skrivande stund, taxar piloten ut mot startbanan och klockan är 09:32 på ett regntungt och grått Arlanda. Lufthansaplanet, en ”CRJ900”, steg i ett brant uppåtgående under några minuter för att sedan plana ut på marschhöjden. En timma och tjugo minuter var den planerade flygtiden till Düsseldorf.
En dryg timmes väntan, för att sedan ta nästa ”skutt” till Venedig. CRJ900 är inte så stort plan. En smal gång i mitten av de dubbla stolsraderna. Prognosen hade visat på sol och klart väder hela den kommande veckan i den del av medelhavet vi skulle till, får se om så blir fallet…
Verkar som om det endast är första klass som blir försedda med förtäring. Nu har vi snart varit i luften hälften av tiden och ännu ingen aktivitet för att servera oss ”economy” resenärer… Jag hade fel, nu 8 minuter senare kommer det en vagn med förfriskningar… får vänta och se vad det blir…
En Micro uppvärmd sak, typ bröd med fyllning av ägg och tomat, ”Croque Monsieur Egg Tomato 125 grams”. ”Best before 29012014”… Ingen höjdare precis men fyllde sin funktion där den så småningom hamnade… Kvarten senare kom dryckesvagnen, öl, vin, vatten, kaffe, te och juice… Nu började det bli brått. Redan innan alla fått sin dryck meddelades det att vi närmade oss målet för resan och var på nedåtgående. Snabbt klarades skräpinsamlingen av och lugnet före landningen inföll i planet… en förväntansfull tystnad som märks
påtagligt just innan markkänningen…
Molntäcket utanför de ovala små fönstren började så sakta luckras upp och del av södra Europas mark kunde skymtas nedan för oss… tydligare och tydligare… I Düsseldorf möter dottern med vän oss, de har kommit en timme tidigare med ett plan från Göteborg. Därefter tar vi alla sex gemensamt planet till Venedig… ser fram emot den kommande veckan, att få slappa efter en ”fullt på jobbet” vår.
Landningen utan problem… lite skakig dock och väldigt kraftig inbromsning i och för sig, inte vad jag är van vid… 12:25 började nästa plan taxa ut till startbanan för att ta oss till Venedig under ca: 75 minuter. Dottern med vän mötte oss mycket riktigt i Düsseldorf och nu var vi alltså hela gänget samlade. Detta plan var betydligt större, en B737-300. En mittgång med tre stolsrader på varje sida om gången. Lite till livs fick vi oss också.
Det bjöds på potatis sallad med lax tillsammans med några små skorpor och dryck efter detta blev kaffe med tillbehör.
Tuk valde tomat juice och vatten. Planet hade även denna gång påbörjat nedflygningen då vi var färdigätna och sopor bortplockade. Ögonen började kännas lite tunga nu, trots allt hade vi ju varit uppe i ottan och själv hade jag sovit dåligt natten innan, så det blir att försöka med en ”power nap” innan vi landar om några minuter…
Landningen blev en ”hopp och studs” landning, sedan en kort busstripp till ankomsthallen för att där vänta på vårt bagage, snabbt och smidigt gick det att få våra väskor. Informationsdisken vid utgången informerades oss om hur vi lämpligast kommer till vårt bokade hotell… Med ”Water bus” blev svaret. Ok, 15€ per person. Vi accepterade det erbjudna alternativet. Ut ur ankomsthallen och direkt till vänster, sedan sju minuters promenad till den kaj där de olika båtarna låg och väntade på sina kunder.
Där låg ”Taxi Speed Boat”, ”Charter Boat” och två av den vi köpt biljetter till, vår ”Water Bus”. Jag fick fråga en karl, som stod med några små reklamlappar i händerna, vilken av de båda vattenbussarna som var ”vår”. Mannen tog av sig sina mörka solglasögon, som skyddat hans ögon från det starka solskenet, och läste på hotellbokningen jag visade honom. Med mycket dålig Engelska sade han att vi skall ta den vänstra av de två vattenbussarna, och pekade på den han menade.
Det var säker tjugoåtta grader varmt, och som jag nämnde tidigare, starkt solsken från en underbart klarblå himmel. Vi skyndade in i den flytande ”vänthall” som låg och guppade i takt med båtbussarna bredvid för att vi där skulle få lite skugga… värmen var absolut inte mindre i den, med på väggarna korrugerad plastförsedda och med plåttak, guppande ”vänthallen”. Vänthallen var som nämnts en flytbrygga med plåttak och väggar av korrugerad plast. I mitten på varje långsida fanns det en öppning som för närvarande var stängd med en halvhög skjutgrind. På den inre kortsidan fanns en stor tavla över vattenbåtarnas olika rutter utmärkta med olika färger. Vi skulle åka den blå linjen till hållplats ”San Zaccaria”
Efter ca: en halvtimme var den, med i vågorna takt, gungande vänthallen full och ingången spärrades av med en röd och vit plast kedja. Samme man som hakade för plastkedjan låste upp en av grindarna på den, från där vi stod, vänstra långsidan. En annan man som befann sig i den gungande vattenbussen lade då ut en, av lackat trä, såg ut som Teak, landgång. På landgången placerades en gummimatta, antagligen halkskydd, tänkte jag.
Folk började gå ombord över den gungande landgången, som tur var gungade alltsammans i takt, så det gick riktigt bra. Folk släpade på sina väskor över teakbrädan och mannen som tog emot i båten kastade in väskorna i prydliga staplar. Den här lösningen med flytande vänthall var säkert den mest optimala lösningen, säkert testat med olika lösningar genom alla åren och funnit att detta funkade bäst. Färden tog betydligt längre än vad vi först blivit informerade om. I över en timme satt vi och åkte ”Water bus”, vi såg den här delen av Venedig från den våta sidan av staden. Varmt och soligt, mycket trafik på vattenvägarna som var utmärkta med pålar, nerbankade i havsbotten.
Forts...
