I år var det tänkt att jag skulle vara lite generösare med mina bidrag till de hårt arbetande yrkeskvinnor som håller till i de agogos som gärna och ofta uppsöks, spec på Walking Street i Pattaya, då Thailand är vistelseort. Men, men... ska det fortsätta som det gjort inledningsvis på denna Pattaya vistelse verkar det som att det kanske är bättre att överge det där med gogobarsflickor och nöja sig med de som jobbar i beerbars.
Första tjejen som entledigades från sin tjänst hos Living Dolls i förmån för en natt av sängliggande aktiviteter utan kläder krävde Mama San 2000 baht i barfine för. Det var dyrt, sa jag. Happy new year, förklarade hon. Jaha, svarade jag tveksamt. Hur länge är det på detta viset då? Tills 9 januari var svaret som då följde. Nu var Noi som vi kanske skulle kunna kalla henne(det var så hon hette i alla fall)väldigt söt och det var liksom inte läge för att backa ur dessutom skulle hon 'bara' ha 2000 för en natt. Har inte barfinat så många gogobarsbrudadar förr om åren men de gånger det hänt har aldrig den avgiften överstigit 1000 baht.
Då Mama Sans krav på 2000 baht i barfine stod kvar härom kvällen blev Noi kvar där dansandes i sin lilla ljusblå bikini. Istället tog jag mig några steg bort till Blues Factory, där Lam Morrison spelade, efter tips från en dalmas tidigare. Hade aldrig sett den påstådda gitarrvirtousen men vände i dörren ganska omgående och otåligt när det spelade ngn Bon Jovi cover vilket inte riktigt var vad som räknats med så jag försvann istället ut på gatan igen men blev snabbt escorterad av en pigg tjej till en agogo som som ej tidigare besökts.Tror den började på b. Kan det kanske varit Ballerina? Tja, ngnting ditåt var det i alla fall...
Redan utanför fastnade jag för en tjej som satt och åt. Hon utstålade sex och verkade desutom ha företräden som heter duga vilket senare visade sig vara sant(en liten nätt kropp också dessa jätterattar som hon påstod sig fått efter sin mor.Inget silikon i dem inte.) så jag drog med henne in lite onyktrare än vanligt och bjöd på en ladydrink. Efter att det vanliga småpratet snabbt var avklarat blev det sedan tal om barfine. 1000 baht sa hon. Ok, svarade jag med Living Dolls saftiga barfine i färskt minne. Och du då för en natt? 3000, sa hon. 2500, köpslog jag. Ok, svarade hon och vi försvann snart iväg med mctaxi till rummet.
Efter första akten av tänkta två lägger jag märke till när jag kommer ut från duchen att hon har fått på sig sin svartvitrandiga klänning igen.
Vad nu då? Ska hon sova i den? Nej, hon har tänkt att ge sig av redan och säger att jag har betalat för en shorttime, också skriver hon 3000+3000 i min anteckningsbok vilket alltså en natt skulle kosta. Det här är givetvis en efterkonstruktion från hennes sida då jag klart och tydligt betonat att det är en natt jag är intresserad av. Men hur ändrar man en envis bartjejs ståndpunkt när ord står mot ord? Jag är påstridig men trött och vill inte höja rösten mer och väcka ev sovande grannar och inser nog ganska snabbt att slaget är förlorat.Här önskar man att det fanns ngt slags köpkontrakt för att få rätten på sin sida vid liknande situationer. Hon mjuknar, skriver upp mitt telefonnummer som ska ringas upp kl 04.00 efter att hon träffat en kompis vilket hon givetvis inte gör...
Så, vilka är erfarenheterna av prisläget i Pattaya just nu, förr om åren och hur hanterar man situationer likt den sistnämnda? Egna anekdoter och tips, please.
Edit. Såg sent att Nightlife av ngn anledning verkade vara låst så jag slänger in texten på måfå så får ngn moddare förpassa den till papperskorgen eller dit den ev hör hemma ![]()