Bara för att man reser till Thailand 3 gånger om året betyder inte att man är berest.
Jag har varit i nästan alla länder i Europa, ett par få länder i Afrika och några länder i Asien.
I min släkt har vi Skottar, japanskor, tyskor, fransyskor och thailändska.
Ändå tycker jag inte att jag eller vi är beresta. Jag har aldrig varit i Syd eller Nord Amerika tex.
jag har inte sett de alla åtta underverk i världen så det är nog mycket kvar att göra åt det.
Men jag tycker att man blir bättre människa genom att se hur andra har det ställd
Att resa på egen hand utan inblandning av resebyråer ger spänning och upplevelser lång borta från turiststråken och så kallade
turistparadis typ Pattaya.
Tex fattigdom i Burma och rikedom i Singapore, fattigdom i Bulgarien och rikedomar i Dubai,
att träffa infödda det är det som berikar mitt sinne.
Jag skulle lugn påstå att de som åker på charter är inte beresta, oavsett om de har varit 100 eller 1000 gånger.
Charter är skit, men klart det finns ju de som inte klarar en minut utanför hotellområdet med all included.
Håller med.
Är man berest och förstår andra kulturer och folkslag så gör det en själv till en bättre människa.
Man slipper ju ofta vara förbannad på andra människor och slipper sprida en massa negativ skit i okunskap och brist på medmänsklighet.
Dessutom så får man en massa kompisar och är välkommen överallt vilket är rätt trevligt. 
Och som kronan på verket så slipper en massa andra människor bli irriterade på en själv för att man är så jävla trångsynt.
Så, kort sagt, världen blir en bättre plats om folk är mer nyfikna på andra kulturer och ger sig ut och möter folk mer.
Men egentligen så har det ju inte med själva resandet att göra, utan snarare ens inställning och vad man gör när man befinner sig på olika platser.
Det finns ju gott om folk som både reser och t.o.m säljer resor som är så trångsynta att klockorna stannar.
Håller med om att charter är skit. Om man sitter på hotellet från morgon till kväll.
Men jag har själv tagit en billig sista-minuten charter många gånger.
Men har också alltid hyrt en moppe eller bil, utforskat området och bara umgåtts med lokalbefolkning när jag kommit fram.
Och i princip, i bästa fall, bara sovit på hotellet.
Ett bra exempel är väl min charter till Agadir. Var två dagar i Agadir och resten i Tiznit, Guelmin, Assa och gränslandet till Sahara.
Vi blev bl.a "tagna" av militären vid midnatt i bergen mellan Agadir och Sahara och sedan ledda till militärchefen i Guelmin för "förhör".
Efter en timmes bilfärd var vi framme vid militärchefens residens där vi under jättetrevliga former satt och skrattade och drack te med chefen i någon timme mitt i natten innan vi släpptes.
Efter två veckor kunde man redan en del meningar och ord på arabiska/berber och det räckte för att man kunde erövra sin första slöjbeprydda 19-åring i bilen på en soptipp utanför Agadir. Efter att vi haft vårt lilla roliga körde jag hem henne till hennes hus där hon bodde med hennes far och syskon.
Det kändes jävligt häftigt och spännande när man var 22 och trodde att man skulle få halsen avskuren om hennes farsa hade fått veta vad man just gjort.
Så charter kan vara rätt spännande ibland.
