I ungdomens glada dagar så var ens ekonomi inte alltid på topp, men till Thailand ville man resa ändå.
Åkte de första åren ofta tillsammans med en och samma kompis.
Vi älskade vårat Thailand - men retade oss också på dessa irriterande juvelerarbutiker som framför allt försökte att lura på en massa safirer. ![]()
Vi bodde alltid på samma hotell, vilket givetvis ledde till att man lärde känna hotellets personal mycket väl.
Men också de frilansande taxichaffisarna som alltid fanns vid just det hotellet.
Tillsammans med dessa chaffisar kläckte vi vår ide, hur vi skulle kunna ge igen på dessa irriterande juvelerarbutiker.
På den tiden fick chaffisarna 200 baht för varje farang som dom lyckats lura till deras butik - 555 brilliant tyckte vi. ![]()
Tidigt på morgonen så var det på med kostym, skjorta och slips - istället för de sedvanliga shortsen och singhalinnet...
Tanken var att se ut som unga rika farang brats.
Sen stack vi båda i en varsin taxi och åkte runt i Bangkok hela dagen. Till så många juvelerare som vi möjligtvis kunde hinna med.
In i butiken, titta på de dyraste de hade att erbjuda, verka superintresserad, för att sedan snabbt avvika och säga att man återkommer.
På en hel dag hinner man med en massa butiker och 200 baht i varje butik.
Vid en överenskommen tid på kvällen, så träffades vi i hotellets restaurang och la alla pengarna på bordet.
Dessa pengar delade vi sen lika mellan oss fyra involverade. ![]()
Blev alltid en mycket god förtjänst för endast en dags arbete - och kul var det också.
Omoraliskt kanske, men det var ju bedragare vi bedrog och inga fattiga Isaan bönder...
Har inte gjort detta på över 20 år nu, men det borde fungera fortfarande - om någon av er skulle behöva några baht extra i fickpengar... ![]()
