Grundproblemet är ju att vi västerlänningar vill ha billig sylt på hyllorna i affären, annars köper vi den inte. Problem nr 2 är att omkostnaderna för att transportera sig runt halva jordklotet, skaffa arbetstillstånd, bo, äta och dagligen åka bil runt i skogarna i 2-3 mån är så stora i väst. Problem nr 3 är att tillgången på bär samt priset för dessa varierar från år till år. Och problem nr 4 är att thailändarna hemmavid helst bara berättar för varandra om dom mest lyckade exemplen där en supersnabb plockares inkomst under ett bra bärår blir en vandringssägen i hela trakten. Förväntningarna på förtjänsten blir på tok för högt ställda.
Ett normalbärår så plockar en normalflitig thailändare ihop kanske 50 000 kr +-10 000 kr skattefritt på 2,5 månads plockning. Vilket väl får anses vara en hyfsad inkomst även om det ligger oerhört hårt arbete och långa dagar bakom. Från det ska omkostnaderna på 25-30 tusen tas.
Finns det dåligt med bär, som i år, så blir det hårt att göra någon vinst alls och man kanske som flitig bara går +-0 och dom mindre flitiga går back. Frågan är väl vem som då ska ta förlusten, bärbranschen, plockarna, bemanningsföretagen, svenska staten, thailändska staten?
Personligen tror jag nog det är bättre för bärföretagens att hämta sina plockare på närmare håll där omkostnaderna inte utgör så stor del av intäkten, t ex från Polen, Ryssland eller dom baltiska staterna.
Att en thailändsk familj som kommer på egen hand, till en släkting som redan bor i Sverige, klarar sig bättre är ju ganska självklart eftersom dom ofta får gratis boende, gratis mat, gratis tillgång till bil/bensin/skjuts runt bärskogarna, gratis transport till och från Arlanda samt ofta också gratis biljett till och från Thailand. Eller åtminstone så får dom "låna" pengar till biljetten räntefritt av släktingen i Sverige tills bärinkomsten finns. Så dessa thailändare går det alls ingen nöd på, dom kan tjäna pengar utav bara tusan på sin bärplockning (och därmed kanske bli ett lyckat exempel som det berättas historier om i hemtrakten). Däremot blir det en något sämre affär för farangen i den inbjudnes familj som får stå för alla omkostnader. 
Men dom omkostnaderna kan väl, om man ser positivt på affären, räknas in på "hjälp till självhjälp" kontot. 
Ps Finns plockare som kan plocka ihop 75 000 kr på 2,5 månad också om förutsättningarna är dom rätta och plockaren är flitig.