Jag och min Thailändska vän var och besökte någon slags botanisk trädgård i trakterna kring Pattaya.
Då vi var hungriga så besökte vi den stora restaurangen som låg där.
Det var en sådan där servering men en massa små olika försäljare som sina egna små "Hål i väggen" runt hela lokalen.
Visserligen en bra ide då man kan gå runt och välja blad deras specialitéer, men jag förstår inte riktigt iden med att man först ska köpa kuponger.
Sedan går man runt och betalar med dessa istället för att betala direkt med pengar.
Jag har inte riktigt förstått tanken bakom det där.
Sedan när man väl bestämt sig för vad man vill äta så blir man hänvisad till ett tredje ställe för att köpa dryck.
Det är ett jäkla rännande hit och dit innan man lyckats organisera upp det hela så att man kan sätta sig ner och avnjuta det hela.
Till slut sitter man där med några överblivna kuponger som man då skall gå och lösa in så att man får pengar igen.
Nåväl, vi satt där i den stora serveringshallen.
Det var ganska mycket folk, och många barnfamiljer.
Några bord bortom vårat så satt det en thailändsk familj med några små barn som stojade och sprang runt.
Plötsligt fick mamman nog och slog till en liten pojk med en hård handflata i bakhuvudet.
Jag som knappt sett något liknande sedan jag var i Oslo på slutet av 70-talet höll på och flyga upp och komma med en tillrättavisning, men sansade mig.
Medan den lille grabben grinade illa och gnuggade sig i nacken så tittade jag på min vän och frågade.
"Såg du?"
"Vad då?", undrade hon då oberört.
"Ja såg du inte hur hon slog sitt barn?!"
"Jo det såg jag, men varför är du upprörd?", frågade hon undrande.
Nu blev jag lite osäker.
"Men det det får man väl inte, iallafall inte i Sverige, man får inte slå barn! Det är förbjudet i Sverige!"
Nu tittade hon mycket undrande och tvivlande på mig.
"Men hur kan ni då uppfostra dem?"
Då jag ju faktiskt inte har några egna barn så blev jag svaret skyldig.
Jag hade ju kunnat dra till med att vi uppfostrar våra svenska barn med kärlek och en fast hand eller nått, men jag började känna att det hade varit lite präktigt.
Det var ju faktiskt jag som befann mig i ett annat land och skulle väl inte sitta där och undervisa dem.
Men jag började fundera på hur lätt det är att växa upp i Thailand.
Jag har alltid tyckt att thailändska barn är söta och väluppfostrade.
Det kanske finns en anledning till att de för det mesta sitter tyst och stilla.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)