Barnfritt i viss del av flygplanet!?

Har alltid kollat runt i kabinen efter "störande element" när jag har flugit. Har klarat mig bra genom åren utan att störas, förutom den gången frugan o jag åkte hem från bkk med natta flyget.

Kollar runt som vanligt när vi intog våra platser, ser ett helt gäng med småkids i 10 års åldern sittandes precis brevid oss och självklart så anade jag oråd om att det kanske inte skulle bli en tyst resa.

Kanke en 1h efter starten så börjas det. Ett alarmerande skrik från Bioduksväggen. Alla ombord hör detta, även dom i 1a klass o övervåningen. Detta skrik fortsätter timme efter timme, flygvärdinnorna är framme ideligen hos den ensamma mamman o frågar antagligen om dom kan göra något, men nej. Ingen hjälp mottages/behövdes. Mamman satt helt stilla medans barnet skrek. Hon var inte ens uppe o försökte Vagga barnet till ro utan satt där helt iskallt.

När det blev dags för frukost o lite filmvisning på morgonkvisten så tystnade hesafredrik äntligen. Men av någon anledning så hade hans/hennes brorsa vaknat till liv o tyckte att det var dags att fullborda spektaklet.,genom att helt sonika ställa sig på sätet, skymma sikten på bioduken och stutsa upp och ned de sista 2 1/2 h innan landning.

Behöver jag säga att det var mkt trötta o arga blickar denna mamma fick när vi klev av i Svedala?

Tyst avdelning på planet? Ja tack, frågan är då bara hur? En ljudisolerad avdeling eller? På denna flygning så hade det helt klart behövts.

C;D

Ibland kan det vara bra att ni som stör er på barnet säger till barnet på skarpen också.

Kommer ihåg en gång när jag åkte tåg med Liam och Linn ensam.

Linn var nog 12 dagar och Liam 1,5 år (den värsta tidiga trotsåldern och avundsjuka på sin lilla syster).

Och på tåget sa en medpassageraren åt Liam på skarpen.

Oj vad han lydde henne.

Och jag var glad för den "hjälpen".

Det visar sig att hon var lite utvecklingsstörd.

Men jag är tacksam att hon sa till Liam på skarpen.

:::

Jag tar illa upp om någon säger eller beter sig som att mitt barn är dåligt.

Men om någon säger till mitt barn skulle jag nog inte ta illa upp. Jag vet inte säkert.

Men den gången Liam blev tillsagd av en utvecklingsstörd person blev jag bara glad och tacksam.

:::

Så våga mera att säga till andras barn direkt!

Jag tror de blir förvånade och lyssnar mer på er än på sina föräldrar.

:::

En annan gång som jag åkte tåg blev jag skitsur på en "kärring".

Hon åkte tåg med en pojke på kanske 4-6 år. De åkte raden bakom oss.

Pojken hade en leksak som Liam blev intresserad av.

Liam tittade på hans leksak.

Pojken tyckte inte om det och sa till sin ... vet inte vilken relation hon hade till pojken.

Kärringen flyttade pojken och leksaken till någon annan plats för att slippa Liam.

Sånt tar jag illa upp.

Jag hade inte gjort så.

Har varit några gånger då jag försöker uppmuntra Liam att dela med sig både iPhone och andra leksaker till grannbarn när vi reser kommunalt.

Det är viktigt för honom att vara givmild, tycker jag.

Men det visar sig nästan alla gånger att grannbarnen som ofta är större än Liam tog leksaken eller iPhone ifrån Liam istället. he he he

:::

Jag har tur som nästan har ett "hemligt" språk med våra barn här i Sverige.

Ibland kan jag ta till typ "Det är störande för farbrorn som sitter där fram. . + Han kommer att skälla på dig"...

Där blir det en blandning mellan thailändskt och svenskt sätt.

En svensk mamma skulle nog bara ha sagt att det är störande.

och en thailändsk mamma skulle nog bara har sagt "du kommer att få utskällning av farbrorn"

Jag vill bara använda den svenska modellen att förklara att det är fel utan att hota om att han kommer att få utskällning av farbrorn för att:

1. Han ska lära sig att låta bli ett dåligt beteende redan när han vet att det är dåligt. Han behöver inte vänta på att någon annan ska säga till honom.

2. Den svenska farbrorn kommer säkert aldrig att säga till honom. Han kommer att skriva av dig på internetforum istället.

Så återigen: Våga mera att säga till andras barn!

Vi säger att det krävs hela byn att uppfostra ett barn.

:::

Men att hela byn lägger sig i kan bli fel ibland.

Liams kusin grät i bilen en gång för att han inte fick som han ville.

Alla som gick förbi frågade varför han grät och hade synpunkter på att man skulle ge honom vad han ville för att få tyst på honom.

Jag sa till de vuxna som hade ansvar för pojken att han inte skulle få som han ville genom sitt skrik. I så fall kommer han att ha kontroll över dem vuxna.

Jag hade aldrig sett något barn som gråtit ihjäl sig.

Och om det mot förmodan skulle bli så att Liams kusin skulle dö på grund av att han fick skrika för att vuxna inte gjorde som han ville så kunde jag stå för begravningen.

:::

Till slut orkade de vuxna inte med hans skrik.

De gav efter. Pojken fick som han ville.

Och jag tyckte att det var ett steg mot "bortskämt barn"

:::

Mvh

Magrood

Tyst avdelning, kanon!

Jag har rest med mina barn ett antal ggr. sedan de var spädbarn. Och aldrig haft problem med dessa, ( varit ett störande element ).

Skulle mina barn börja gny, eller bli oroliga under en flygning, får man ju ta reda på problemet, trött, törstig, hungrig...osv. naturligtvis,

och åtgärda problemet!

Jag ser folk som reser med ungar nu för tiden, de klättrar och skriker, de sk. föräldrarna reagerar inte ens...tydligen ett normal tillstånd bland dessa familjer...

Sist jag flög med mina halvvuxna ungar, fick jag frågan. - var vi så här hopplösa när vi var små?-. Nej, verkligen inte.

Men detta speglar väl samhället i övrigt. noll respekt för andra...

Mvh. borje222

Tyst avdelning, kanon!

Jag har rest med mina barn ett antal ggr. sedan de var spädbarn. Och aldrig haft problem med dessa, ( varit ett störande element ).

Skulle mina barn börja gny, eller bli oroliga under en flygning, får man ju ta reda på problemet, trött, törstig, hungrig...osv. naturligtvis,

och åtgärda problemet!

Jag ser folk som reser med ungar nu för tiden, de klättrar och skriker, de sk. föräldrarna reagerar inte ens...tydligen ett normal tillstånd bland dessa familjer...

Sist jag flög med mina halvvuxna ungar, fick jag frågan. - var vi så här hopplösa när vi var små?-. Nej, verkligen inte.

Men detta speglar väl samhället i övrigt. noll respekt för andra...

Mvh. borje222

ja, tänk om alla vore som du.

Ibland kan det vara bra att ni som stör er på barnet säger till barnet på skarpen också.

Kommer ihåg en gång när jag åkte tåg med Liam och Linn ensam.

Linn var nog 12 dagar och Liam 1,5 år (den värsta tidiga trotsåldern och avundsjuka på sin lilla syster).

Och på tåget sa en medpassageraren åt Liam på skarpen.

Oj vad han lydde henne.

Och jag var glad för den "hjälpen".

Det visar sig att hon var lite utvecklingsstörd.

Men jag är tacksam att hon sa till Liam på skarpen.

:::

Jag tar illa upp om någon säger eller beter sig som att mitt barn är dåligt.

Men om någon säger till mitt barn skulle jag nog inte ta illa upp. Jag vet inte säkert.

Men den gången Liam blev tillsagd av en utvecklingsstörd person blev jag bara glad och tacksam.

:::

Så våga mera att säga till andras barn direkt!

Jag tror de blir förvånade och lyssnar mer på er än på sina föräldrar.

:::

En annan gång som jag åkte tåg blev jag skitsur på en "kärring".

Hon åkte tåg med en pojke på kanske 4-6 år. De åkte raden bakom oss.

Pojken hade en leksak som Liam blev intresserad av.

Liam tittade på hans leksak.

Pojken tyckte inte om det och sa till sin ... vet inte vilken relation hon hade till pojken.

Kärringen flyttade pojken och leksaken till någon annan plats för att slippa Liam.

Sånt tar jag illa upp.

Jag hade inte gjort så.

Har varit några gånger då jag försöker uppmuntra Liam att dela med sig både iPhone och andra leksaker till grannbarn när vi reser kommunalt.

Det är viktigt för honom att vara givmild, tycker jag.

Men det visar sig nästan alla gånger att grannbarnen som ofta är större än Liam tog leksaken eller iPhone ifrån Liam istället. he he he

:::

Jag har tur som nästan har ett "hemligt" språk med våra barn här i Sverige.

Ibland kan jag ta till typ "Det är störande för farbrorn som sitter där fram. . + Han kommer att skälla på dig"...

Där blir det en blandning mellan thailändskt och svenskt sätt.

En svensk mamma skulle nog bara ha sagt att det är störande.

och en thailändsk mamma skulle nog bara har sagt "du kommer att få utskällning av farbrorn"

Jag vill bara använda den svenska modellen att förklara att det är fel utan att hota om att han kommer att få utskällning av farbrorn för att:

1. Han ska lära sig att låta bli ett dåligt beteende redan när han vet att det är dåligt. Han behöver inte vänta på att någon annan ska säga till honom.

2. Den svenska farbrorn kommer säkert aldrig att säga till honom. Han kommer att skriva av dig på internetforum istället.

Så återigen: Våga mera att säga till andras barn!

Vi säger att det krävs hela byn att uppfostra ett barn.

:::

Men att hela byn lägger sig i kan bli fel ibland.

Liams kusin grät i bilen en gång för att han inte fick som han ville.

Alla som gick förbi frågade varför han grät och hade synpunkter på att man skulle ge honom vad han ville för att få tyst på honom.

Jag sa till de vuxna som hade ansvar för pojken att han inte skulle få som han ville genom sitt skrik. I så fall kommer han att ha kontroll över dem vuxna.

Jag hade aldrig sett något barn som gråtit ihjäl sig.

Och om det mot förmodan skulle bli så att Liams kusin skulle dö på grund av att han fick skrika för att vuxna inte gjorde som han ville så kunde jag stå för begravningen.

:::

Till slut orkade de vuxna inte med hans skrik.

De gav efter. Pojken fick som han ville.

Och jag tyckte att det var ett steg mot "bortskämt barn"

:::

Mvh

Magrood

Vad är det talesättet säger - det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Jag tror det ligger en hel del i det och man önskade ibland att andra vuxna mer aktivt gränsade barn som har föräldrar som temporärt eller permanent kapitulerat från sin föräldraroll.

När Amelia var liten gick det oftast mkt bra att flyga men vid ett tillfälle så skrek hon nästintill konstant i 5 timmar (hon var drygt 5 månader). Då tog jag till ett trick jag lärt mig av brorsan och ockuperade en av toaletterna nästan hela tiden. Visst blev det lite längre väntetid för de med trängande blåsa men de fick iaf lite lugn och ro. Dock var jag och Alisa totalt utmattade när vi kom fram och det tog ett par dar innan det slutade ringa i öronen.

Nu för tiden tror jag inte Amelia är särskillt störande trots att hon är en 4-årig illbatting men jag får väl fråga MPR-medlemen Mike som satt bakom om på flyget till Sverige i förra veckan.

Tyst avdelning, kanon!

Jag har rest med mina barn ett antal ggr. sedan de var spädbarn. Och aldrig haft problem med dessa, ( varit ett störande element ).

Skulle mina barn börja gny, eller bli oroliga under en flygning, får man ju ta reda på problemet, trött, törstig, hungrig...osv. naturligtvis,

och åtgärda problemet!

Jag ser folk som reser med ungar nu för tiden, de klättrar och skriker, de sk. föräldrarna reagerar inte ens...tydligen ett normal tillstånd bland dessa familjer...

Sist jag flög med mina halvvuxna ungar, fick jag frågan. - var vi så här hopplösa när vi var små?-. Nej, verkligen inte.

Men detta speglar väl samhället i övrigt. noll respekt för andra...

Mvh. borje222

Ligger en del i det du säger. drar paralleler till när man gick i skolan och läraren antydde att man gjort nåt fel. Inte kul att komma hem då. Idag ger föräldrarna sig på läraren för att "ingen ska minsann anklaga mitt barn.."

Vad är det talesättet säger - det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Jag tror det ligger en hel del i det och man önskade ibland att andra vuxna mer aktivt gränsade barn som har föräldrar som temporärt eller permanent kapitulerat från sin föräldraroll.

Mer eller mindre var det ju så förr i tiden.

Tyvärr så har man ju ändrat både på lagar och synsätt. Så till exempel lärare ses väl mer eller mindre som brotslingar om dom handgripligen leder ut en störande elev ur klassrummet.

Och sen undrar man vad var samhället är på väg.

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg att när jag var liten så ombads jag att titulera gäster som kom på besök med Herrn och fru,n

Men oftast vart det i alla fall tanten och farbrorn.

Men angående barn och ungdomar har vi väl fått det samhälle vi förtjänar.

Mvh Janne

Har alltid kollat runt i kabinen efter "störande element" när jag har flugit. Har klarat mig bra genom åren utan att störas, förutom den gången frugan o jag åkte hem från bkk med natta flyget.

Kollar runt som vanligt när vi intog våra platser, ser ett helt gäng med småkids i 10 års åldern sittandes precis brevid oss och självklart så anade jag oråd om att det kanske inte skulle bli en tyst resa.

Kanke en 1h efter starten så börjas det. Ett alarmerande skrik från Bioduksväggen. Alla ombord hör detta, även dom i 1a klass o övervåningen. Detta skrik fortsätter timme efter timme, flygvärdinnorna är framme ideligen hos den ensamma mamman o frågar antagligen om dom kan göra något, men nej. Ingen hjälp mottages/behövdes. Mamman satt helt stilla medans barnet skrek. Hon var inte ens uppe o försökte Vagga barnet till ro utan satt där helt iskallt.

När det blev dags för frukost o lite filmvisning på morgonkvisten så tystnade hesafredrik äntligen. Men av någon anledning så hade hans/hennes brorsa vaknat till liv o tyckte att det var dags att fullborda spektaklet.,genom att helt sonika ställa sig på sätet, skymma sikten på bioduken och stutsa upp och ned de sista 2 1/2 h innan landning.

Behöver jag säga att det var mkt trötta o arga blickar denna mamma fick när vi klev av i Svedala?

Tyst avdelning på planet? Ja tack, frågan är då bara hur? En ljudisolerad avdeling eller? På denna flygning så hade det helt klart behövts.

C;D

Kanske som mangrood skrev tidigare att någon annan än föräldrarna ger den arga blicken och säger till att dom är väldigt störda på deras beteende.

När jag läste din text kom jag och tänka på en liknande situation på hamburger börs men då handlade det om en kraftigt överberusad person ( kan kanske jämföras med omdömet från en unge ) - vi hade bokat biljetter/bord vid scenen och betalade ganska mycket för underhållningen, maten och drycken.

Den överberusade herren i fråga ingick i ett sällskap på ca: 15 personer som satt i ett längstgående bord igämte oss ( förmodligen någon firmafest) och han härjade och skrek så det gick inte att uppfatta någonting från underhållningen.

Alla bord runt omkring led av hans uppträdande men han lät hållas - även hans jobbarkompisar ( damer, herrar - som smålog lite fint, förmodligen var det nog chefen )

Efter en 20 minuter in i underhållningen så kokade det inom mig och jag hade fått mer än nog - reste mig upp och gick fram till honom och lade ena handen på hans axel och viskade ett par meningar i hans öra ( så att bordsgrannarna inte skulle höra vilka elakheter jag framförde).

Efter den monologen så hördes inte ett ljud från det bordet förutom att ett par damer kom över lite snabbt och bad om ursäkt för honom.

Som många skriver här så är det största problemen här ALLA dessa JÄVLA gratis drickande fyllon här som är de största problemen... Än de söta små liven

Som många skriver här så är det största problemen här ALLA dessa JÄVLA gratis drickande fyllon här som är de största problemen... Än de söta små liven ��

Det ar sallan eller aldrig ett barn som forsinkar avgangar p.g.av otidligt upptradande, haller med, fyllskallar ar absolut ett storre problem, dar tycker jag storre avvisningsratt skall tillampas!

Vad är det talesättet säger - det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Jag tror det ligger en hel del i det och man önskade ibland att andra vuxna mer aktivt gränsade barn som har föräldrar som temporärt eller permanent kapitulerat från sin föräldraroll.

När Amelia var liten gick det oftast mkt bra att flyga men vid ett tillfälle så skrek hon nästintill konstant i 5 timmar (hon var drygt 5 månader). Då tog jag till ett trick jag lärt mig av brorsan och ockuperade en av toaletterna nästan hela tiden. Visst blev det lite längre väntetid för de med trängande blåsa men de fick iaf lite lugn och ro. Dock var jag och Alisa totalt utmattade när vi kom fram och det tog ett par dar innan det slutade ringa i öronen.

Nu för tiden tror jag inte Amelia är särskillt störande trots att hon är en 4-årig illbatting men jag får väl fråga MPR-medlemen Mike som satt bakom om på flyget till Sverige i förra veckan.

Tur där inte var flera skrikiga ungar vars föräldrar tog till samma trick.