Nog borde det vara så att det finns både maffiakontrollerade tiggare samt ickemaffiakontrollerade tiggare, några tiggare som egentligen inte skulle behöva tigga samt de som absolut inte skulle överleva utan den lilla slant de lyckas tigga ihop. Utslagna, utkastade, arbetsoförmögna, sjuka, psykiskt sjuka, invalidiserade etc har det aldrig lätt i länder utan socialt skyddsnät och är ofta tvingade att tigga ihop sitt leverne.
Dilemmat angående frågan "ge eller inte ge" blir därför svårt.
Menar, ska man tänka på att rädda barnen som riskerar att rövas bort till maffiatiggeri genom att konsekvent neka tiggare pengar så offrar man ju samtidigt alla de som lever i armod på riktigt.
Och kan man överhuvudtaget rädda några barn från att bli kidnappade av maffian genom att t ex ge 2-3 kr till karln med limpåsen intill sig på bilden?

Själv har jag aldrig ångrat några pengar jag gett bort till tiggare, däremot finns det ett par tillfällen då jag ångrat att jag inte gett mer än jag gjorde. Tror själv på att sålla, man ger när man tycker att det känns rätt som många andra här redan skrivit. Precis som Up2You skriver så sparar även jag sällan på mynt, antingen samlar jag dem på hög till hotellstäderskan alternativt dricksar bort dem eller droppar dem i tiggarskålar. Är vi i byn så brukar jag krafsa ihop en handfull mynt från den ihopsamlade högen när jag åker iväg till lördagsmarknaden eftersom det alltid finns ett antal skitiga barfotaflickor från Cambodia som wai:ande frågar efter en slant.

