Gå och köp en kundkorg Chang, beställ några pizzor och stäm träff med en riktigt bra vän.Visst är det skönt att skriva av sig, men att få prata av sig öga mot öga med någon som verkligen lyssnar, ger feedback och tröstar, är nog det allra bästa.
Jag vet hur det känns. Jag skiljde. mig för 8-9 år sedan och fick se min familj ta parti för min fru och då känner man sig som sagt var jävligt ensam.
Det blir mycket känslor, speciellt om det bara är den ena parten som vill skiljas.
Kan bara säga att det löser sig med tiden när krutröken skingras och bägge parter går vidare i sina nya liv.
Måste bara få skriva av mig, undanber mig några som helst kommentarer om hur korkad jag är, det har jag redan koll på!!!
Har under en längre tid haft ordentliga problem mitt mitt äktenskap men varit väldigt försiktig (feg) med att bara gå eftersom min älskade man har ett extremt dåligt självförtroende och för att jag vet hur mycket min familj har kommit att betyda för honom genom åren. jag ville hitta något bra sätt att göra detta på utan att han skulle släppa kontakten med min familj.
Att jag måste lämna har varit uppenbart ett tag och med hänsyn till min man så tänker jag inte gå djupare in på varför men . vem annars än jag kan lyckas med konststycket att förlora allt på en gång?
??
Att jag skulle förlora min man var ju liksom vitsen men jag hoppades ändå på att allt vi gått igenom skulle ge oss en plattform som vänner och att han skulle kunna hålla kontakten med både mig och min familj...
Ja, min familj har han. fattar knappt vad som hänt men han är hos min familj och får tröst medans jag sitter ensam på kammaren och undrar var fan min familj tog vägen och vem fan jag skall få prata med..
Tro mig, är man lika spontan som jag så skall man fan inte tänka igenom saker och ting utan bara handla annars går det käpprätt åt helvete!!!!!!!!!!!
Tack alla godingar på MPR som ställt upp, jag orkar bara inte mer just nu, jag vet vilka ni är och var ni finns!!
Någon som har något att säga som kan lyfta mitt självförtroende något? Någon som har konstruktiva råd?
Har ni inget annat än floskler att komma med så kan det kvitta.
Tack på förhand för ett ni som helst vill trycka ner mig i skorna håller er på mattan. jag är redan "6 feet under"...
Hej Minne00.
Kanske skall berätta om min situation . ( då vet du att du inte är ensam om att känna skuld fast det är du som sett till att ni båda kan må bra.)
Jag var gift i 38 år. Och de sista 15 av dessa har jag mått skit och funderat hur jag skulle kunna skilja mig utan att mitt ex skulle må för dåligt.
Vi träffades väldigt tidigt och sedan växte vi ifrån varandra.
Hur mycket hänsyn jag än tog så blev det jag som var svinet och hur jag kunde göra så..
Hon var en så snäll och trevlig person. Enligt min familj.
Många sömnlösa nätter många planer på att avsluta skitet . (kan tillägga att vi har jaft sepparata sovrum och noll sex sedan 2000)
Men så oktober 2010 sa jag till henne att det var över och jag skickade in om skilsmässa.
Stack till Patong la handpeng på ett hotell/restaurang som var tillsalu på bra plats. ( mällan Patong Tower och stranden.)
Kommer tillbaks till Sverige sätter några fastigheter till försäljning för att få loss pengar..
Men där tar det stopp på det roliga.
Nu börjar fru x att djävlas.
Allt ingår i äktenskapet så jag kan ju inte sälja något själv.
Tiden går killen i Thailand vill ha sina pengar.
Jag knallar in på banken och vill låna till mitt objekt.
Ja se det var ju inga problem.
Problemet är säkerheten som ägs gemensamt.
Under tiden drar mitt x alla snyft historier för några i min familj och våra barn. ( 25-28-30år)
Mina 2 äldsta barn pratar bara med mig när dom behöver pengar eller hjälp med saker.
Min ena syster tycker jag är ett svin som bara tänker på mig själv.
Mitt x fortsätter sätta käppar i hjulet.
Jag flyttade ner i ett av våra hyreshus och bodde i en skrubb bakom tvättstugan. ( man kommer nog inte närmare uteliggare. 
)
Jag har hela tiden försökt ta hänsyn och vara så snäll det gick. Men jag var svinet som bara tänkte på mig själv som skulle åka till Thailand och k**lla.. :-(
20121230 skrev vi under de sista papperna.. Då hade jag gett xet över 6 mille mer än hon skulle ha.
Surt men nu börjar jag må bra.
Har fått ett bättre humör våra vänner ( dom som har valt att vara neutrala) säger att jag är en helt annan människa nu .
Tro mig.
Fast du känner det tungt nu och fast den enklaste vägen är att fortsätta i ett dåligt förhållande så är det inte värt det.
Vi har bara detta livet.
Skickar en kram och hoppas du piggnar till <3
Kalle
Tipset är att inse att den som lämnar får ta smällen med familj och vänner. Sympatierna hamnar hos den förfördelade... Att bli vänner efter en separation är ett önsketänkade från den som lämnar. Min erfarenhet...
Tack alla...
Känns bättre idag. Vi har pratat och han är nu helt införstådd i att jag ska lämna men vi ska ta till professionell hjälp för att prata ut.
Ingen av oss vill att vi går isär som ovänner utan att vi ska kunna vara en del av varandras liv och familjer även i fortsättningen.
Båda har resten av sitt liv att leva och vi behöver båda ta lärdom om vad vi gjort rätt respektive fel för att i framtiden kunna leva bra liv.
Det gör givetvis fortfarande vansinnigt ont hos oss båda men nu är vi i alla fall på väg och så gott det går på samma väg.
Åter igen tack alltihop! !!
Kram kram
Jag skilde mig för 2.5 år sedan efter 22 år tillsammans, vi var in princip överens båda 2 om detta men det gjorde lik förbannat javligt ont iaf.
Vi skildes som vänner och hade en i sig ganska okomplicerad skilsmässa utan inblandning av advokater å dyl, jag köpte helt enkelt ut henne från allt utom hennes personliga tillhörigheter.
Den första tiden efter att hon flyttat var riktigt jobbig, vi träffades nog varannan dag och grät men vi visste ändå att oavsett hur mycket vi eg älskade varandra så funkar vi inte att leva ihop.
Första året var känslosamt men med tiden blev det lättare och vi tog oss igenom det, idag är hon min absolut bästa vän på den här planeten och när vi behöver tala med någon om nåt personligt så ringer vi varandra. Känns helt underbart att ha detta stöd och få ge till den person som ändå är den som känner en bäst av alla.
Våra vänner var nog dem som hade störst problem med att vi fortfarande var vänner, det var tydligt mycket knepigt i deras ögon att man kunde vara vän med sitt x.
Men idag blir vi bjudna på samma fester och kan träffas och ha kul med våra respektive, fast just nu är ju jag singel igen och på väg till Thailand men det är en annan historia.
Men mitt tips är, gör allt du kan för att ni inte ska bli ovänner, låt inte känslorna styra över förnuftet och prylar är bara prylar.
Att kunna vara vän med sitt x resten av livet är värt hur mycket som helst 
Kramis och lycka till
Tack alla...Känns bättre idag. Vi har pratat och han är nu helt införstådd i att jag ska lämna men vi ska ta till professionell hjälp för att prata ut.
Ingen av oss vill att vi går isär som ovänner utan att vi ska kunna vara en del av varandras liv och familjer även i fortsättningen.
Båda har resten av sitt liv att leva och vi behöver båda ta lärdom om vad vi gjort rätt respektive fel för att i framtiden kunna leva bra liv.
Det gör givetvis fortfarande vansinnigt ont hos oss båda men nu är vi i alla fall på väg och så gott det går på samma väg.
Åter igen tack alltihop! !!
Kram kram
Solskenet kom fortare än du anade. 
Den kluriga situationen uppstår då den ena partnern skaffar ny relation,och de skall till släktträffar eller tex 40 års kalas hos gemensamma vänner.
Den kluriga situationen uppstår då den ena partnern skaffar ny relation,och de skall till släktträffar eller tex 40 års kalas hos gemensamma vänner.
Fast själv förstår jag inte varför man måste hata ens x nya partner..
Löjligt.
Jag spelar golf ihop med mitt x nya gubbe, inga problem så länge jag slår längre drivar ;-)
Fast själv förstår jag inte varför man måste hata ens x nya partner..Löjligt.
Det är få som gör det. Det normala är att man tycker synd om honom.
Fast själv förstår jag inte varför man måste hata ens x nya partner..Löjligt.
Jag spelar golf ihop med mitt x nya gubbe, inga problem så länge jag slår längre drivar ;-)
Inte jag heller, har varit skild i 12 år och det är som det vore idag,,,,
Alla situationer är unika, liksom alla människor (detta kommer jag säkert dementera vid lämpligt tillfälle framöver).
I mitt fall så gick vi till en äktenskapsrådgivare där man fick en timme gratis till att börja med. Efter en halvtimme sade han : "Skilj Er!". Då gick vi och tog oss en öl på Palace och nu är vi de bästa vänner, bara vi inte träffas IRL.
Detta är dagens sanning.
Lycka till Minne!!! Vi får träffas snart
Det är väldigt olyckligt när ens kära föräldrar ska vara med att vem man ska tycka synd om..
I alla fall om barn skulle skilja sig, så skulle jag i alla stå mina barns sida.
Så Minne ta väl hand om själv, och låt inte andra ta beslut om med vilka, du väljer ha vid sida..
FF
Tack alla...Känns bättre idag. Vi har pratat och han är nu helt införstådd i att jag ska lämna men vi ska ta till professionell hjälp för att prata ut.
Ingen av oss vill att vi går isär som ovänner utan att vi ska kunna vara en del av varandras liv och familjer även i fortsättningen.
Båda har resten av sitt liv att leva och vi behöver båda ta lärdom om vad vi gjort rätt respektive fel för att i framtiden kunna leva bra liv.
Det gör givetvis fortfarande vansinnigt ont hos oss båda men nu är vi i alla fall på väg och så gott det går på samma väg.
Åter igen tack alltihop! !!
Kram kram
Vill du snacka på en anonym nivå så finns jag,
Jag har gått igenom en skilsmässa och har 2 barn.
Nu lever jag lycklig med en thailänsk kvinna som flyttat till mig.
Igår blev jag utslängd !?!?!
Fasiken va gött det ska bli att komma till sthlm över helgen.
Konstigt nog mår jag för jäkla bra
Kram kram
Logga in för att svara.