1 januari 2005. Tsunami (del 8).
Nyårsafton blev väldigt lugn för vår del. Vi gick åt på en italiensk restaurang i närheten av hotellet inne i Phuket Town. Sen satte vi oss i hotellrestaurangen och pratade med lite drabbade människor, prästerna, volontärer med flera. Ett lokalband körde sina thaisånger och sångerskan försökte se sexig ut och fick dricks av thaiarna. Efter tolvsslaget gick vi och la oss.
De första tre dagarna var sjukt hektiska, med väldigt lite sömn. Så man var rätt slut. Efter det började det bli lite mer rutiner. Kolla mail, frukost, coachning från tidningen, leta upp personer och uppslag, planera olika saker etc.
Den 1 januari åkte vi med thailändska kustkorvetten M 214 till Tonsai Beach på Phi Phi Island. De genomförde räddningsarbete och vi hängde på. Phi Phi var sönderslaget. Vi såg bland annat japanska räddningsarbetare. Den dagen vi var med hittade man 80 kroppar. Liksäckarna fanns inte i barnstol, så ett barn låg i sopsäck. På säckarna stod det olika beskrivningar. Sex dagar efter katastrofen på den lilla ön är offren inte färdigräknade.
På ett bord ligger lite fotoalbum, och andra privata saker. Ut på kajen bär några killar på instrument.
Liklukten från ön hängde med hela vägen hem trots blåsten på havet. Detta var ytterligare en tuff dag.
