Ducati i all ära men jag vart nog mer sugen på en "Kawasaki" efter din bildserie.
Tackar för kanon bilder som vanligt.
//Broskan
Jag håller med Broskan, fina bilder och Kawasaki hade de finaste attraktionerna...
Satan vad det fotades kawasaki men pratades om ducati
Fiiiiina MC's oavsettt fabrikat
Tack dtbkk att du tog dig tid
/Enis
Jag har aldrig varit så värst förtjust i Kawasaki, men i dina foton framgår ju vilka ljuvliga kvaliteer de har.
Magiskt - en av få trådar som man läser flera gånger.
Bugar å bockar!
Ducati i all ära men jag vart nog mer sugen på en "Kawasaki" efter din bildserie.
Tackar för kanon bilder som vanligt.
//Broskan
Jag håller med Broskan, fina bilder och Kawasaki hade de finaste attraktionerna...
Satan vad det fotades kawasaki men pratades om ducati
Fiiiiina MC's oavsettt fabrikat
Tack dtbkk att du tog dig tid
/Enis
Jag har aldrig varit så värst förtjust i Kawasaki, men i dina foton framgår ju vilka ljuvliga kvaliteer de har.
Magiskt - en av få trådar som man läser flera gånger.
Bugar å bockar!
Tack för kommentarer alla. Uppskattas. Nu tycker jag att Duccatis hojar är sjukt kaxiga, även om det fanns en hel del annat där också så klart. När det gäller damer så var Kawasakis mycket trevliga. Fanns många dock. Tyvärr hann jag bara dit en gång då jag var tvungen att styra upp annat under helgen. Sånt är livet.
Saker som jag gillar med Bangkok del 35 - Smörrebröd på Stable Lodge.
Sjukt goda smörrebröd på stallet till bra priser. Nuff' said!
Tack för kommentarer alla. Uppskattas. Nu tycker jag att Duccatis hojar är sjukt kaxiga, även om det fanns en hel del annat där också så klart. När det gäller damer så var Kawasakis mycket trevliga. Fanns många dock. Tyvärr hann jag bara dit en gång då jag var tvungen att styra upp annat under helgen. Sånt är livet.Saker som jag gillar med Bangkok del 35 - Smörrebröd på Stable Lodge.
Sjukt goda smörrebröd på stallet till bra priser. Nuff' said!
Stable Lodges smörrebröd är en höjdare.
Skickat från min iPhone med Tapatalk
Stable Lodges smörrebröd är en höjdare.
Skickat från min iPhone med Tapatalk
Fakta.
Nyligen när jag var i Hong Kong och fotade för kommande bok så besökte jag McDonald's. Det gör jag aldrig annars. Men det var världens första McDonald's Next, som är ett försök att återfå lite marknadsandelar genom att vara "modern och progressiv". De har bland annat salladsbar med flera nyttiga produkter, såsom quinoa. Loggan är svartvit, belysningen dämpad och efter 18.00 så erbjuder de boirdsservering. Man beställer på en touchscreen; build your sallad, eller bygg din burgare. Salladen har 19 olika ingredienser sammanlagt.
Jag tycker det var kanon. Touchscreen funkar bra, och maten kändes fräsch när den serverades vid bordet. Som den turist man är så fick jag hjälp, de såg att det var mitt första försök skulle jag tro. Vi får se om det funkar för McDonalds och om det räcker för att lyfta bolaget från svackan. Det enda negativa jag kände var det var lite få dressingar att välja på men den jag valde va god.
Fakta.
Nyligen när jag var i Hong Kong och fotade för kommande bok så besökte jag McDonald's. Det gör jag aldrig annars. Men det var världens första McDonald's Next, som är ett försök att återfå lite marknadsandelar genom att vara "modern och progressiv". De har bland annat salladsbar med flera nyttiga produkter, såsom quinoa. Loggan är svartvit, belysningen dämpad och efter 18.00 så erbjuder de boirdsservering. Man beställer på en touchscreen; build your sallad, eller bygg din burgare. Salladen har 19 olika ingredienser sammanlagt.
Jag tycker det var kanon. Touchscreen funkar bra, och maten kändes fräsch när den serverades vid bordet. Som den turist man är så fick jag hjälp, de såg att det var mitt första försök skulle jag tro. Vi får se om det funkar för McDonalds och om det räcker för att lyfta bolaget från svackan. Det enda negativa jag kände var det var lite få dressingar att välja på men den jag valde va god.
Fick lite Subway känsla när jag såg den här bilden.
Fakta.
Nyligen när jag var i Hong Kong och fotade för kommande bok så besökte jag McDonald's. Det gör jag aldrig annars. Men det var världens första McDonald's Next, som är ett försök att återfå lite marknadsandelar genom att vara "modern och progressiv". De har bland annat salladsbar med flera nyttiga produkter, såsom quinoa. Loggan är svartvit, belysningen dämpad och efter 18.00 så erbjuder de boirdsservering. Man beställer på en touchscreen; build your sallad, eller bygg din burgare. Salladen har 19 olika ingredienser sammanlagt.
Jag tycker det var kanon. Touchscreen funkar bra, och maten kändes fräsch när den serverades vid bordet. Som den turist man är så fick jag hjälp, de såg att det var mitt första försök skulle jag tro. Vi får se om det funkar för McDonalds och om det räcker för att lyfta bolaget från svackan. Det enda negativa jag kände var det var lite få dressingar att välja på men den jag valde va god.
Är det den som ligger i Causeway bay? Var inne på väldigt annorlunda McD där.
Fick lite Subway känsla när jag såg den här bilden.
Javisst. men valde man på en pekskärm. Och Subways sandwichar är betydligare roligae enligt mig. Dock kul att testa.
Är det den som ligger i Causeway bay? Var inne på väldigt annorlunda McD där.
Nja. Detta var enda stället med hela konceptet med svart text på vit bakgrund in texten och allt annat. Ser ut som det stället du varit på är en förlaga kanske. Mitt hak ligger i Admirlaty Center...
"Lantis marknad"
Ett par gånger om året slår det upp en liten lantismarknad vid MBK. Kallar den lantismarknad i brist på bättre ord. Krimskrams, snacks, mat, leksaker etc etc säljs till billiga priser. Kul att gå igenom när man har vägarna förbi. Sköt luftpistol 15 skott för 20 baht. Alla skott satt 9 eller bättre. Får duga när man inte hållt i ett vapen sen lumpen...
Kul driftmotor på "pariserhjulet". En gammal kardanaxel...OIT
Håller på fram till söndag för den intresserade.
Throwback Thursday, eller TBT, är poppis på sociala media. Dvs att man lägger in gamla bilder och taggar dem med #tbt och #throwbackthursday och #tbthursday. Så jag lägger in fem bilder på det temat här och nu.
Bilderna är från i tur och ordning:
Argentina, Bangladesh, Kambodja, Brasilien, Kenya.
Throwback Thursday, eller TBT, är poppis på sociala media. Dvs att man lägger in gamla bilder och taggar dem med #tbt och #throwbackthursday och #tbthursday. Så jag lägger in fem bilder på det temat här och nu.
Bilderna är från i tur och ordning:
Argentina, Bangladesh, Kambodja, Brasilien, Kenya.
Minns att du lade in ett gäng bilder på forumet från Bangladesh för ett tag sedan. Porträtten i den serien var sannerligen ngt utöver det vanliga.
Minns att du lade in ett gäng bilder på forumet från Bangladesh för ett tag sedan. Porträtten i den serien var sannerligen ngt utöver det vanliga.
Edvardpop. Ja tack. Önskar jag var på väg dit nu igen, men det lär nog dröja. Står lite annat på listan först faktiskt.
Men nu över till nått hela annat.
År 2000 var jag i Kina och tog en hel del bilder. Då fanns det ju inte digitalt som nu. Dessa bilder är flatbäddskannade för många år sen. Tyvärr försvann negativen till alla Kinabilder på något konstigt sätt som gör mig ledsen, men det är en helt annan story. För en annan gång över en öl.
Text och bilder på en tjej som jag träffade på ett barnhem i Kina under min tid i landet.
Li Hu, 12 år gammal, är ett av de en miljon barn som bor på barnhem i Kina. Hon bor på en av Asiens största barnhemsskolor i landets nordöstra del. På skolan bor knappt 600 andra föräldralösa barn i åldern sju till nitton år, som tillsammans med lärarna är hennes familj nu. Li Hus mamma och pappa dog av sjukdom när hon var bara sex år gammal. Hon bodde ett par år med sina farföräldrar innan hon togs in på barnhemmet, då hon var åtta år.
- Jag tycker inte så mycket om att vara här, avslöjar Li Hu med låg röst när hon sitter mitt emot mig på sin säng och pratar om sitt liv på barnhemmet. ”Jag tyckte bättre om att bo med mina farföräldrar, men de blev för gamla för att kunna ta hand om mig.”
Men det finns många ljuspunkter i tillvaron för Li Hu. Hennes stora intresse är dans.
- Jag tränar flera timmar om dagen, säger hon glatt och leendet visar att hon njuter av dansen. Hon tillhör den stora dansgruppen som med jämna mellanrum gör uppträdanden även utanför hemmet. För ett par år sedan, innan Li Hu var med, uppträdde dansgruppen i Beijing inför bland annat diplomater. ”
Dansen är en av flera sysselsättningar som hemmet försöker aktivera barnen i efter skoldagen. Andra aktiviteter är musik, fotboll, basket, konst med flera. Li Hu gillar också att hoppa hopprep och hoppa twist, och hon berättar vidare att hon inte gillar sport med fysisk kontakt.
Nu går Li Hu i sjätte klass. Skolgången sker sju dagar i veckan och barnen har ett tufft schema. Skoldagen börjar med obligatorisk morgongymnastik och sedan läxläsning i klassrummen innan frukost. På morgonen ska barnen även hinna med att bädda sängen och städa rummet. Det blir inte så mycket fritid som kanske svenska barn är vana vid. Dock är skoldagarna på helgerna något kortare. Skolsalarna har kala väggar och barnen sitter i slitna träbänkar i enkla rader för att de skall prata mindre med varandra.
- Mitt favoritämne är kinesiska, som är roligt att lära sig, säger Li Hu. Barnen läser många ämnen bland annat naturkunskap, engelska, kalligrafi och matematik.
När jag besöker klassrummet är Li Hu hela tiden koncentrerad på uppgiften. Hon lyssnar på vad lärarna har att berätta, antecknar intensivt och ställer frågor.
Chang Chun Orhpan School byggdes 1956 och dess uppgift är att adoptera föräldralösa barn från Jilinprovinsen och utveckla barnen. Barnhemmet som ligger i en förort till Chang Chun City har stora ytor utomhus med fotbollsplan, basketplan och en liten lekplats. Det påminner till viss del om en militärförläggning med stora trista gråvita hus i tre våningar. Tjejer och killar är uppdelade i olika paviljonger och lokalerna har långa korridorer som inhyser små trånga rum med 16-17 barn som sover i våningssängar. Till varje säng har barnen tilldelats en liten korg för sina privata saker.
- Den rymmer bara ett ombyte med kläder, sen har vi en lagerlokal där vi har lite mer saker, men inte mycket, förklarar Li Hu samtidigt som hon visar sina få ägodelar.
I korgen ligger förutom kläder endast skolböcker, anteckningsblock och pennor. På sängen står hennes gossedjur. Det är liten gorilla som hon tar upp och kramar ömt. På väggen hänger ett par posters föreställande kinesiska popband. Mot väggen vid dörren lutar en sopkvast som används varje morgon och kväll. Längs ena väggen har tjejerna hängt upp sina handdukar och under står tjejernas skor i fina rader.
Barnhemmet har 160 anställda och det verkar alltid finnas en vuxen till hands. Hemmet finansieras till största delen av pengar från stat och kommun. Röda korset har donerat utrustning till skolan. Men även lokala företag och privatpersoner har donerat pengar och kläder.
Alla anställda fungerar som substitut för föräldrarna och gör sitt bästa för att hjälpa barnen efter bästa förmåga. De vill skapa en känsla av ett familjehem. Ambitionerna för skolgången är ambitiös och man ställer höga krav på eleverna, som även utbildas i praktiska göromål för att de ska förberedas för vuxenlivet med flera olika kunskaper. Som en del av uppfostran får barnen ta hand om sig själva till mycket stor del. De tvättar sina egna kläder, turas om att sopa golvet både i sovrum och i klassrum.
Som avslutning på mitt besök får jag se en enastående dansshow av barnen på skolan i en dryg timme. Dansen och musiken är mycket vacker och alla inblandade gör sitt absolut bästa. Sminkningen får de hjälp med och scenkläderna har de själva varit med att designa. Efter showen är det dags att ta farväl, då berättar Li Hu att hon ska stanna på hemmet bara så länge det behövs.
- Sen ska jag flytta söderut, till någon storstad, kanske starta min egen tv-show”, säger Li Hu samtidigt som hon spricker upp i ett leende.
Vilken härlig liten tjej. Hoppas hon lyckas bra i livet !
Vilken härlig liten tjej. Hoppas hon lyckas bra i livet !
Jo tack. Fick reda på att när hon var 18 att hon lyckats rätt ok. Svårt att få info numera tyvärr.
Tapas är gott!
En annan restaurang som gillar att smita in på med jämna mellanrum är Tapas Café på suk soi 11/1. Snabb service, välsmakande rätter i lagom dela-med-andra-storlek....Ett tips i alla välmening. Dock inte med på med topplistan. Kanske blir det i helgen igen.
Edvardpop. Ja tack. Önskar jag var på väg dit nu igen, men det lär nog dröja. Står lite annat på listan först faktiskt.
Men nu över till nått hela annat.
År 2000 var jag i Kina och tog en hel del bilder. Då fanns det ju inte digitalt som nu. Dessa bilder är flatbäddskannade för många år sen. Tyvärr försvann negativen till alla Kinabilder på något konstigt sätt som gör mig ledsen, men det är en helt annan story. För en annan gång över en öl.
Text och bilder på en tjej som jag träffade på ett barnhem i Kina under min tid i landet.
Li Hu, 12 år gammal, är ett av de en miljon barn som bor på barnhem i Kina. Hon bor på en av Asiens största barnhemsskolor i landets nordöstra del. På skolan bor knappt 600 andra föräldralösa barn i åldern sju till nitton år, som tillsammans med lärarna är hennes familj nu. Li Hus mamma och pappa dog av sjukdom när hon var bara sex år gammal. Hon bodde ett par år med sina farföräldrar innan hon togs in på barnhemmet, då hon var åtta år.
- Jag tycker inte så mycket om att vara här, avslöjar Li Hu med låg röst när hon sitter mitt emot mig på sin säng och pratar om sitt liv på barnhemmet. ”Jag tyckte bättre om att bo med mina farföräldrar, men de blev för gamla för att kunna ta hand om mig.”
Men det finns många ljuspunkter i tillvaron för Li Hu. Hennes stora intresse är dans.
- Jag tränar flera timmar om dagen, säger hon glatt och leendet visar att hon njuter av dansen. Hon tillhör den stora dansgruppen som med jämna mellanrum gör uppträdanden även utanför hemmet. För ett par år sedan, innan Li Hu var med, uppträdde dansgruppen i Beijing inför bland annat diplomater. ”
Dansen är en av flera sysselsättningar som hemmet försöker aktivera barnen i efter skoldagen. Andra aktiviteter är musik, fotboll, basket, konst med flera. Li Hu gillar också att hoppa hopprep och hoppa twist, och hon berättar vidare att hon inte gillar sport med fysisk kontakt.
Nu går Li Hu i sjätte klass. Skolgången sker sju dagar i veckan och barnen har ett tufft schema. Skoldagen börjar med obligatorisk morgongymnastik och sedan läxläsning i klassrummen innan frukost. På morgonen ska barnen även hinna med att bädda sängen och städa rummet. Det blir inte så mycket fritid som kanske svenska barn är vana vid. Dock är skoldagarna på helgerna något kortare. Skolsalarna har kala väggar och barnen sitter i slitna träbänkar i enkla rader för att de skall prata mindre med varandra.
- Mitt favoritämne är kinesiska, som är roligt att lära sig, säger Li Hu. Barnen läser många ämnen bland annat naturkunskap, engelska, kalligrafi och matematik.
När jag besöker klassrummet är Li Hu hela tiden koncentrerad på uppgiften. Hon lyssnar på vad lärarna har att berätta, antecknar intensivt och ställer frågor.
Chang Chun Orhpan School byggdes 1956 och dess uppgift är att adoptera föräldralösa barn från Jilinprovinsen och utveckla barnen. Barnhemmet som ligger i en förort till Chang Chun City har stora ytor utomhus med fotbollsplan, basketplan och en liten lekplats. Det påminner till viss del om en militärförläggning med stora trista gråvita hus i tre våningar. Tjejer och killar är uppdelade i olika paviljonger och lokalerna har långa korridorer som inhyser små trånga rum med 16-17 barn som sover i våningssängar. Till varje säng har barnen tilldelats en liten korg för sina privata saker.
- Den rymmer bara ett ombyte med kläder, sen har vi en lagerlokal där vi har lite mer saker, men inte mycket, förklarar Li Hu samtidigt som hon visar sina få ägodelar.
I korgen ligger förutom kläder endast skolböcker, anteckningsblock och pennor. På sängen står hennes gossedjur. Det är liten gorilla som hon tar upp och kramar ömt. På väggen hänger ett par posters föreställande kinesiska popband. Mot väggen vid dörren lutar en sopkvast som används varje morgon och kväll. Längs ena väggen har tjejerna hängt upp sina handdukar och under står tjejernas skor i fina rader.
Barnhemmet har 160 anställda och det verkar alltid finnas en vuxen till hands. Hemmet finansieras till största delen av pengar från stat och kommun. Röda korset har donerat utrustning till skolan. Men även lokala företag och privatpersoner har donerat pengar och kläder.
Alla anställda fungerar som substitut för föräldrarna och gör sitt bästa för att hjälpa barnen efter bästa förmåga. De vill skapa en känsla av ett familjehem. Ambitionerna för skolgången är ambitiös och man ställer höga krav på eleverna, som även utbildas i praktiska göromål för att de ska förberedas för vuxenlivet med flera olika kunskaper. Som en del av uppfostran får barnen ta hand om sig själva till mycket stor del. De tvättar sina egna kläder, turas om att sopa golvet både i sovrum och i klassrum.
Som avslutning på mitt besök får jag se en enastående dansshow av barnen på skolan i en dryg timme. Dansen och musiken är mycket vacker och alla inblandade gör sitt absolut bästa. Sminkningen får de hjälp med och scenkläderna har de själva varit med att designa. Efter showen är det dags att ta farväl, då berättar Li Hu att hon ska stanna på hemmet bara så länge det behövs.
- Sen ska jag flytta söderut, till någon storstad, kanske starta min egen tv-show”, säger Li Hu samtidigt som hon spricker upp i ett leende.
Som vanligt kanon! Denna gången var nästan texten bättre än bilderna. Lite som ett Jens Lind inslag på sporten. Högsta betyg!
Logga in för att svara.
