Bangkok & Beyond - Då och nu!

Kanonbilder!

Tack Rolba!

Vill också tacka för alla fantastiska bilder och även tipsen om takbarer som jag gillar skarpt.

Jag ska göra ett besök på Octagon och Roof409 om ett par månader när jag är i BKK igen.

Vad tycker du om Nest där hamnade jag några kvällar sist jag var i BKK.

//Broskan

Första bildserien på muay thai boxningen var dom häftigaste sportbilderna jag har sett.

Tack som fasiken för fina bilder både dom i sorgens tecken och dom modernare.

Härligt med trevliga tips på saker att göra och besöka i BKK!

Keep up the good work!!

kvalitétråd.

Vill också tacka för alla fantastiska bilder och även tipsen om takbarer som jag gillar skarpt.

Jag ska göra ett besök på Octagon och Roof409 om ett par månader när jag är i BKK igen.

Vad tycker du om Nest där hamnade jag några kvällar sist jag var i BKK.

 

//Broskan

 

 

Tack för alla vänliga ord. Uppskattas!

Gällande Muay Thai-bilderna så kan jag hålla med om att första serien är bättre. Andra gången stod jag sämre, var bakis, bar trött efter att ha fotat Thainess-karnevalen, och det var sämre matcher känns det som. Visst ursäkter men man får ta nya tag till nästa gång.

Nest. Jag tycker Nest fortfarande är en av de bästa takbarerna i Bangkok. Kanske inte för utsikten då den ligger på taket på Le Fenix Hotel som bara har åtta våningar, sen får man knalla upp till Nest. Jag har haft mycket kul på Nest genom åren. Senaste året har det blivit färre besök men det beror på en massa olika saker. Det var ett kul gäng som hängde där ett tag. Framför allt många vettiga tjejer som man kunde umgås med.

De ordnar ju en massa olika event, så prickar man när det är bra fest så är det ju kanonkul. Det ordnas livemusik, salsakvällar, kända dj's, med mera. Men jag gillar också att ta en lugn kväll där ibland. Många bra promotions också. Hela Soi 11 är ju i förändring både på gott och ont, men Nest håller än enligt mig.

Någa bilder:

Ett annat litet sidoprojekt jag har när jag traskar runt i Bangkok är att fota neonskyltar när jag ser en. Om jag inte har kameran med mig så försöker jag memorera vart den är. Inget panikartat fotoprojekt, men tar en bild om jag kan. Jag tar även bilder på neonskyltar i andra städer men de tar vi nån annan gång. Jag borde ha katalogiserat dessa bilder var de är tagna etc..

Snart kommer jag till de sista delarna av tsunamin.

Februari 2005 (tsunami del 19).

I mitten av februari 2005 så var det dags för nån slags avslutning på tsunamin, i all fall för mig i uppdragssammanhang. Det blev några hektiska dagar med dygnet runt fokus på detta. Jag är glad att jag fick detta uppdrag igen. De skickade samma journalist från Sverige som jag jobbade ihop med i slutet av tsunamiveckorna, och det kändes bra. Vi jobbar bra ihop.

Vi hade haft pressbriefing nån dag innan statsbesöket av kungen och drottningen. Det blev en genomgång av vad som ska hända, kläder, tider etc. Svenska kungen skulle under dessa dagar åka till sin motsvarighet i Hua Hin. Det var bara en som fick fota detta tillfälle. Detta faller ofta på nyhetsbyråerna (då Pressens Bild eller Scanpix (de är hoppslagna i dag), sen måste den fotografen dela med sig till alla andra mediaföretag som vill ha, så kallad polo-foto. Det blev till slut Pressen Bild som fick det uppdraget.

Kungen och drottningen landade en tidig morgon på Don Mueang med TG 961 från Stockholm. (Jag saknar den flygplatsen). Vi (TV4, Scanpix och konkurrenten) fick vänta i VIP-rummet, och sen när det var dags fick vi gå ut till piren och möta upp när de kom och fick blommor och välkomnande. Justitieminister Thomas Bodström var en del av detta besök, men han hade anlänt tidigare.

Sen in i VIP-rummet och efter en kort stund ut till de väntande gula bilarna. Klockan var 06.20 när kungen drog i väg. Tidingen ringde konstant och frågade när de kunde få bilder, tidnigen skulle gå i tryck, och de ville ha med en bild och en kommentar från kungen, och det hade vi nu fixat. Nu gällde det att skicka skiten också.

Jag kände till ett internetcafé i inrikeshallen som låg i innan säkerhetskollen och gaterna. Jag, min journalist och fotografen från konkurrenten (som är en bra kompis till mig sen innan vi började fota på allvar så vi hjälptes åt) sprang dit och började koppla upp våra laptops. Tjejen på internetcafét grymtade lite om att så får vi inte göra. 500 baht cash i handen till henne löste det problemet. 500 baht räckte långt på den tiden.

Materialet kom iväg och blaskan körde "stort" med denna grej. Efter det var det in till stan och vänta på nästa punkt på schemat.

Februari 2005 (tsunami del 20).

Efter att blaskan fått sina tidiga bilder på kungens och drottningens ankomst så var det hem till lyan. Duscha, sova nån timme, tömma minneskorten och sova nån timme. Sen var det ner till Mandarin Oriental Hotel. Där var det flera aktiviteter. Bodström höll presskonferens om sitt uppdrag i Thailand för denna resa. Kungen och drottningen hade enlite tillställning för ambassadfolk där även media fick vara med...

Kungen skulle även dela ut medalj och pengar till den thailändska scoutkåren. Briefing innan, alla ombedes ta det lugnt, ställa upp snyggt etc. Tjena. När kungen kommer till det specifika rummet och dörrarna öppnades så kastade sig de thailändska fotograferna fram och ställde sig precis där vi INTE skulle stå. Det var bara gilla läget, armbåga sig fram tillsammans med min starke kompis som jobbade för konkurrenten. Det gick hyfsat bra.

Ni ser att nån bild så har jag kapat huvud på kungen. Jag håller fram kameran en meter framför mig och får gissa riktningen. På den tiden fanns det ingen  "live view" i kameran. En sån bild skickar man inte.

Kul med bilden där TV4-reportern tittar över axeln på hovets personal för att smygkika på programet.

När det detta korta men intensiva program var klart var det upp till business center på Oriental. Fanns ingen wifi i hotellet på den tiden, så vi fick turas om att koppla upp oss med kabeln där. DYRT och förvånasvärt långsamt kommer jag ihåg att det var.

Några bilder från eftermiddagen...

Kanonreportage som vanligt, fick en personlig reflektion som dryftats då o då, det sägs att vår svenske monark saknar karisma, antingen är det fel eller så är du, vilket är fullt möjligt, en så jäkla bra fotograf att detta inte vare sig syns eller existerar!

Tack för eminent guidning i text o bild!

En Kunglig Tråd Tack!

Februari 2005 (tsunami del 21).

Baa och Svampen. Tack för uppskattande kommentarer.

Kungen var riktigt trevlig när vi "träffades" under dessa dagar. Det var tydligt när de båda var på och tillgängliga och när de skulle vara privat. Inga konstigheter. Han var skämtsam etc. Enda gången det blev jobbigt för alla var i Khao Lak. Återkommer om det.

I väntan på att kungaparet skulle komma söderut så flög vi till Phuket och gjorde några andra jobb. 

Vi täckte före detta presidenterna Pappa Bush och Clinton när de besökte minnesplatsen "Tsunamiväggen". Det var metaldektorer, och bag search av Secret Service. Reuters (och AP tror jag) fick bästa platsen att fota så klart. De fick stå lite innanför avspärrningarna och fick lite bättre vinkel.

Clinton och Bush gick den långa vägen upp till den amerikanska platsen vid väggen. De stannade bara en gång på vägen och det var vid den svenska platsen, där de stod och tittade en stund. Sen gick de till den amerikanska plasten och la en krans.

Helt otrolig tråd. Detta slår allt annat som varit på MPR. Bilder som man aldrig sett förut. Fattar inte hur man klarar av tsunamioffren som fotograf, men det är ju tur för oss och eftervärlden att det finns någon som förevigat detta.

GST. Tack för de orden. Det var inte lätt att jobba under de förhållanden. Det som förmodligen var bra för mig var att de journalisterna jag jobbade med va proffsiga. Man pratade konstant med dem, men även med erfarna människor från räddninghjälpen, präster etc. Jag fick se skiten från början, och sen steg för steg i hela "processen", där folk hittade varandra, identifiering av omkomna, skadade som fick åka hem, omkomna som fick åka hem. 

Det har varit jobbigt att gå igenom materialet. Minnen kommer tillbaka, andra saker som har förträngts påminner om alla hemskheter. Man får gåshud och rysningar.

En sak som var jobbig var de minnesstunder som arrangerades av svenska myndighter för de som identifierats och som skulle skickas till Sverige. Jag var med vid 3-4 av dem. Prästen läste upp nått, folk från räddningsverket och UD medverkade. Vid några var det anhöriga med, vid andra inte.

Den jobbigaste minnesstunden var en som genomfördes samma dag som vi fotade Clinton och Bush. Det var för en familj som blaskan följt från början av katastrofen. Det var ruskigt svårt. En ung kvinna hade förlorat en av sin döttar och var nere i Thailand för att vara med vid minnesstunden vid havet. Vi hade genomgång med familjen som ställde upp på bild sedan tidigare. Vi gick igenom vad som fick fotas etc. Detta var första gången jag fotade så nära vid en minnsstund, så det gällde att inte göra bort sig åt något håll. Det var ju riktigt mycket känslor så klart. Men det gick bra. Med var den kände saxofinisten Johan Stengård. Vi hade även träffat Per Edqvist för en kommentar, han var ansvarig för identifieringen av de omkomna. Dett var en känslosam dag.

Vid cermonin var det sexton kistor insvepta i svenska flaggan, några av dem var mindre till storleken för omkomna barn. Det var i en av dem som familjens dotter låg i. (Jag har valt att inte publicera bilderna på familjen under cermonin). (Bilderna är från olika cermonier).

Februari 2005 (tsunami del 23).

Och så var det dags för kungens och drottningens besök till Khao Lak-området. Pressbilar till alla i pressen åkte före så vi kunde stå beredda när paret anlände till de olika stoppen under dagen. Vägarna var avstängda för annan trafik så att det hela skulle löpa utan trafikproblem.

Första stopp var en invigning för en återuppbyggd by som förstördes i tsunamin. Det fanns ett hus med massor av gåvor i form av kläder och hygienartiklar. Vi gick och tittade lite innan kungaparet anlände tillsammans med en av princessorna. Det var ruskigt varmt och man drack kopiösa mängder vatten. Kungen och drottningen fick ta emot blommor och tavlor målade av byborna. Drottningen och princessan klippte bandet. Byborna var mycket tacksamma. In i pressbilarna och sen vidare.

Februari 2005 (tsunami del 24).

Nästa stopp denna långa varma dag i Khao Lak var en fiskeby där de hade fått sina fiskebåtar sönderslagna i tsunamin. Om jag minns rätt så var det så att kungen själv skänkte pengar till fiskarna så de kunde bygga/köpa nya båtar. Om nån kommer ihåg bättre berätta gärna. De gick igenom byn och där de höll på att reparera båtar. Fiskarna var enormt glada och tacksamma för denna gest och gåva. 

(på några av bilderna syns nuvarande ambassadören till Thailand, som på den tiden jobbade på Asiendesken på UD, det var därför han var med på resan.)