Ja,fan det är inte alltid så enkelt med relationer. Jag har just suttit och pratat med min gamla flickvän sedan 20 år tillbaka efter en trevlig middag på restaurang ihop. Vi är nu skilda i något slags samförstånd. Även om separationen kom från mig och från min ¨kraschlandning¨ i Thailand för 5-6 år sedan. D.v.s när jag vaknade upp i livet!
Nu har vi avverkat vårat förhållande på en slutligen, kamratbasis. Hon har sålt kåken som vi bodde i och flyttat 140 mil härifrån. Själv bor jag ensam numera,i ett annat boende.
Jag och min sida har ju inlett en relation med min flickvän från Isaan och tänker fan i mig fixa det! Bort iväg med gamla minnen och prylar. Ta med sig gamla ¨minnessaker¨är inte min grej. Så en slags utradering av det gamla är nu på gång. Undrar dock lite grann om man kommer att ångra sig senare. Fast då är det ju försent!
(Sparar dock allt i mitt huvud)
Nya händelser blir ju så småningom gamla minnen igen,tänker jag. Det är ju trots allt NU,jag lever.
Så jag fortsätter att utradera det gamla och satsar på det nya med vad det kommer att innebära. Så jävla spännande! Det var ju den utmaningen som jag saknade. Nu har jag den och tänker göra något bra med den!
Varför skriver jag om det här? Förmodligen för att det är så trist att bara ha en jobbarvardag i Sverige att leva i när det är ¨hemma¨i Kranuan jag vill bo och leva. Nu är jag mig själv och bara önskar mig iväg till mitt hem i Kranuan. Eller så är det så att jag har blivit sentimental p.gr.a nån whiskey för mycket. Mest troligt!
Det skall i alla fall bli så jävla skönt att lämna allt och dra iväg på nästan ett halvår till mitt andra liv.
Skål på Er vänner!
