Man ska ju inte dra på för stora växlar av detta, NLD har fått ett antal platser av de 45 som stod på spel, inofficiellt skulle de ha fått 42 platser nu på morgonen enligt NLD. Det officiella resultatet beräknas klart på torsdag och fram tills dess kommer väl generalerna att fundera på hur många platser de verkligen tänker ge NLD?
För 2015 är det ju ett nytt allmänt val, detta var bara ett fyllnadsval, och då kan vi nog vänta oss liknande siffror som 1990, det vill säga att NLD får 85-90% av rösterna och en gång för alla förpassar generalerna till historien!
Men innan dess är det mycket om och men i Burma...
[cut]
Mycket om och men är det redan.
Enligt gällande konstitution, fastställd i en såkallad omröstning 2010 mitt under nargis-katastrofen
är 25% av platserna i parlamentet förbehållna militären.
Försvars och inrikesministerposterna kan enligt den endast besättas av militärer och regeringschefen
måste vara 3-stjärnig general.
Bortsett från juntans parlamentsplatser innehas de flesta av regeringstrogna partier som inte hade det direkt besvärligt
i det senaste valet - även det "såkallat": Oppositionen har rellt haft chans på 4% av platserna i både de
regionala och centrala styrande organ.
Viss opposition finns i norr men där avblåstes det senaste valet.
Även i Irrawaddy deltat ställde oberoende partier upp med viss framgång vilket efter rösträkningen belönades
med några få platser.
Det är sammansättningen i de lokala parlament som sedan bestämmer vem som får sitta i det centrala parlament
Aung San Suu Kuy är en gallionsfigur som juntan ser en fördel med att ge en viss frihet (under kontroll).
Syftet är att visa upp för både burmeserna och vi andra ett skenbart "spirande" demokrati.
Politiska fånger har släppts av samma skäl. (En del av dessa var egentligen "vanliga" kriminella men ..)
Ingen av dom är friade utan är släppta med villkor och kan åka in igen utan varning och utan rättegång.
Det påstås att det nu är tillåtet att demonstrera och t.o.m strejka för bättre arbets- och löneförhållanden.
I och för sig sant men problemet är att man måste söka tillstånd av säkerhetspolisen - med namn och adress
på varenda en som ska delta i manifestationen.
Med tanke på vad som brukar hända med oppositionella är det inte många som vågar uppge namn
och dessutom tar det månader eller kanske år att få tillstånd, om man nu får det alls.
Så ta det mesta ni hör från Burma nuförtiden med en grävskopa salt.
Positivt är att en del utländska journalister nu tillåts resa in.
Bara det kanske kan förmå generalerna att hålla igen på repressalier som annars kan drabba vemsomhelst
vilket ögonblick som helst.
Räkna inte med någon logik.
mvh