Att inte vara ensam

Jag bad och fick förlåtelse av min far den sista gången vi träffades.Han dog ett halvår senare :´-(

Det var bara ett misstag han gjorde!

Jag har velat skriva om detta länge. Det känns mer och mer aktuellt. Speciellt när jag ser människor runt omkring mig far illa utan att kunna hjälpa till.

Jag menar inte att klandra någon. Det jag vill är att dela med mig det jag vet, det jag har upplevt och hoppas att det kan bli en liten liten tankeställare för en del.

---

”När jag är med andra känner jag mig stolt över mig själv, men när jag är med dig känner jag mig mindre värd än ett dammkorn”. Det var inte bara en eller två gånger jag sa detta till honom. Men han tog aldrig mig på allvar.

Tills den dagen jag insåg att det inte fanns någon kärlek kvar längre och valde att gå. Då började han ta mig på allvar!

Han ville att jag skulle berätta varför. Jag sa att jag hade sagt allting till honom under de fyra och ett halvt åren som vi levde ihop, men han lyssnade inte. Och nu orkade jag inte längre säga det en gång till. Inte en enda gång.

---

Mitt livs vaccin tog sin start när jag började bekanta mig med internet. Jag chattade med svenska för att behålla min svenska levande. Så kom en mycket trevlig och positiv kille in i bilden.

Han var den som kunde få mig att gråta igen. Efter elände med mormors bortgång blev jag av med min förmåga att gråta. Men han var den som fick mig att prata ut om mitt förflutna och kunde gråta igen. Han var den som såg att jag gjorde alltför mycket och avrådde mig från att läsa ännu mer extra ämnen. Han var den som alltid tyckte jag hade rätt fast jag tyckte att jag hade fel.

Jag föll för den killen.

Mina lärare var oroliga för mig när de fick reda på att han inte hade något jobb och att han hade lägre utbildning än mig.

Jag har min plus-minus-noll-teori. Bättre att bli kär och flytta ihop för att se att det inte funkar, eller funkar, än att inte göra någonting alls. Resultatet blir antingen plus eller noll.

Jag tog farväl. Jag frågade inte om lov från far, mor, faster eller farmor utan jag bara SADE att jag skulle flytta till Sverige efter examen.

Vad mycket jag måste har krossat deras hjärtan när jag kom med det beskedet.

Jag brydde mig inte. Jag var självständig. Men tron att jag fick ta hand om mig själv sen jag var barn, kunde jag göra som jag ville utan att fråga någon.

Men jag var orolig att jag nu inte skulle kunna skicka pengar till farmor längre. Han var ju helt emot det.

Inget bröllop skulle det bli heller, eftersom han var helt emot det.

---

Vi gifte oss på papper i Sverige. Det var viktigt för mig … att jag inte bara sprang efter en kille utan jag faktiskt var gift. Det var nog mest för att släcka mitt dåliga samvete för mor och far. Lärare som har en dotter som bara gav sig av till en kille utan giftemål – inget fint!

Första året av äktenskapet var jag så lycklig att jag tyckte jag kunde dö. Jag hade en man som älskade mig mest i hela världen och som jag älskade mest i hela världen. Det var bara vi två i hela världen. Han fick ett jobb men sades upp efter en kort tid pga it-raset.

---

Han sa att hans före detta var otrogen. Hon sa att hon var våldtagen men han tyckte att hon var delaktig i det.

”Ok, det är synd om honom. Jag ska aldrig såra honom med något sånt”, tänkte jag för mig själv.

Han var negativ till en manlig vän till mig.

Jag gav upp vänskapen för hans skull efter mycket förklarande från min sida att det inte var någonting mellan oss. Det var en stor uppoffring från min sida, tyckte jag. Men jag ville ju inte såra honom med otrogenhet.

---

Jag fick några thailändska vänner. Vi åkte och hälsade på dem sällan, mycket sällan. Han sa inte det med ord att han inte ville åka utan han visade det. Han dröjde med svar om vi skulle åka eller ej. Han dröjde när vi skulle åka. När vi var där satt han fastklistrad med mig hela tiden.

När vi hade fest drog han i mig för att jag inte skulle dansa.

När jag dansade med en tydlig bög visade han sitt missnöjde tydligt.

Det blev stort bråk hemma efter festen. Att jag var lösaktig som dansade på det sättet.

”Hon var ju en BÖG”, sa jag.

Jag fick i princip inte dansa. De enda tillfällena jag fick dansa var när vi var på fest hos hans syster.

---

En gång när vi åkte till Thailand var vi på karaoke med mina bästa vänner. Vi hyrde ett privatrum och sjöng som vi brukade göra på den gamla goda tiden vi levde ihop. Så fort jag ställde mig upp och skulle sjunga bland mina vänner drog han ned mig. Han ville inte. Jag hade inte kul. Jag ville sjunga, dansa och ha kul med mina vänner … som vanligt… som på den tiden innan jag flyttade från dem.

Jag skämdes för mina kompisar att min man betedde sig så.

En annan gång kom mina kompisar samlade bara för att träffa mig. De hyrde en bangalow nära mitt hotell. Han dröjde som vanligt när jag skulle träffa mina kompisar.

Jag sa till honom att om han inte tyckte det var roligt kunde han stanna eller så och simma. Han blev sur på mig över ett år på det där.

Jag måste alltid översätta allting som sades till honom.

Det blev en dålig stämning bland mina vänner. De ville inte säga så mycket eftersom det skulle innebära mer jobb för mig att översätta.

Mina vänner åkte till flygplatsen för att säga hejdå. Men inte ens då fick jag prata med dem fritt. En av dem sa ”om det är så svårt att leva där, kan du komma tillbaks till oss, du vet att du alltid har oss”.

---

Magrood,

Du skriver jättebra och det är verkligen intressant att läsa om dina upplevelser av relationen med ditt ex.

Många killar är alldeles för okänsliga, eller för egoistiska i sina känslor, och tänker inte på hur deras tjejer upplever sin situation eller vad hon försakar.

Som ett brev på posten blir de av med tjejen och fattar ofta ändå inte varför kärleken tog slut.

För oss som är dåliga på att reflektera äver oss själva och vårt beteende är dina skrivelser väldigt nyttiga och manar till eftertanke.

Tack!

Hej Magrood!

Mycket gripande berättelse om hur ditt förra förhållande var och slutade.

Känner igen en del från dina tidigare berättelser om ditt liv.

Det här är säkert nyttig läsning för en del som kanske har problem i sina förhållanden och även för dom som har det bra.

Jag vet att du har det bra nu med Svarten och Liam och ...

Lycka till i framtiden önskar ch300_m.

Tack för att du tog mod och skrev av dig till oss, som sagt...behövs en kvinna till reflektion, TACK

Magrood! Man sitter här och begrundar hur du har haft det och beundrar hur du har löst allt.Är glad att allt har ordnat sig.Jag ger även en eloge till no Buzz,Ch300_m m.fl. i deras svar.Detta ämne människor emellan känns väldigt viktigt.Hur man uppskattar varandra i livet,plötsligt så är det försent. Sitter här och sörjer en nära släkting som somnade in för några dagar sedan,en person som följt mej hela livet,det känns hårt.Som tur är har jag haft en relation med bara positiva erfarenheter med denna person

Hej Magrood.

Tack för att du skrev ner din historia med ditt ex. Jag skrev "historia" För det var i ditt förflutna.

Nu finns bara nuet och framtiden. Din berättelse var bland det bästa jag läst här på MPR.

Ditt inlägg jämte Kim´s tråd om hur han träffade sin fru är så gripande och bland det bästa jag läst.

MVH BanFang.

Tack Magrood.

Underbart att se ditt skrivande och din uppenhjärtlighet.

Alltid trevligt att höra dina eskapader och livserfarenheter.

All heder.

Mvh Snömannen

Farfar ska till skogen idag - som det heter på gammaldags isanspråket.

Nu väntas bara munkarna så att några manliga barn och barnbarn kan raka sig och blir munkar tillfälligt.

Tillfälliga munkar, släktingar samt gäster kommer att dra i vagnen med kistan till templet. Förr i tiden byggde man upp tillfälligt kremetorium med ved i den avlidnes risfält eller tomt i skogen. Men nu har vårt tempel byggt ett gemensamt kremetorium i tempelområdet så de flesta går dit.

Man är aldrig ensam - inte en den sista stunden.

På vägen till templet tänder man, jag vet inte vad det heter, det som låter mycket.

Detta för att meddela himlen - be de att öppna porten för att ta emot den avlidne.

Man kastar även rispopkorn på vägen till templet.

---

På templet reciterar munkar.

Man tar med husgeråd som är nödvändiga i ett hem - kastrull, riskokare för klibbigt ris, skålar, tallrikar, skedar, matta, madrasser osv. Detta för att den avlidne skulle ha med sig något i bagaget. Men man bränner inte upp de sakerna utan man lämnar dem till templet. På så sätt finns det gått om saker i templet som hela byn kan låna när man behöver t.ex. vid begravning eller bröllop.

---

Man skänker nya dräkter till munkar som är med.

Man öppnar kistan och häller den renaste väskan från naturen på den avlidne, oftast i händerna eller ansiktet. Detta för att göra rent för sista gången inför nästa liv.

Den renaste väskan i naturen tror man att det är kokossaften - det som finns inne i kokosnöten.

Man kastar även småmynt som man har lindat in något guld och silver papper eller något annat fint så att barn och vuxna kan springa och plocka.

Det anses som tur-pengar.

---

Jag kommer inte ihåg allt och det jag kommer ihåg är nog i fel ordning också.

Det var länge sedan jag var på en begravning - som jag inte var så känslomässigt iblandad.

---

Oftast är det nu när man ser elden brinna som nära anhöriga gråter.

Jag menar inte att det är bestämt att man ska hålla sig eller att man ska tvinga sig att gråta en viss tid.

Men vid elden känns det så definitivt på något sätt.

---

På gammaldags sätt då man gjorde upp egen eldstad brukar någon eller några stanna kvar och vara med och se till att allting brinner som det ska.

Jag och min faster som var nunna var kvar när min farmor tog sin allra sista resa.

---

Morgonen därpå kommer nära släktingar att samla ihop askan och det som finns kvar.

Man har en liten ceremoni då man av askan bilda en kropp med huvudet pekat på rätt håll - åt öst som heter titt tawan ok (solen går upp sidan). Från den sidan kommer livet.

Under hela begravningen och kremeneringen låg den avlidne med huvudet mot väst - titt tawan tåkk (solen går ned sidan). I isan säger man till sina barn att inte ligga med huvudet på tang-phii-tdaai hållet - att inte ligga med huvudet åt samma håll som de döda.

Man gör en docka av askan med huvudet på rätt sida.

Man lägger rökelser och mynt i de viktigaste kroppsorgan för att symbolisera att det nya livet kommer att födas helt.

Efter ceremonin lägger man askan och det som är kvar i en urna eller en burk.

Man förvarar urnan i templet - tills man har möjlighet att fixa en farvälceremoni. I min pappas fall var det sex sju år efter hans bortgång.

I vissa delar av landet har man 100 dagars ceremoni. Det är mycket bra för släktingar som bor långt borta - som vi thailändska tjejer i Sverige som inte har möjlighet att åka ned så snabbt och närvara vid begravningen. Vi kan då vara med på 100 dagars ceremoni.

---

Innan man har farväl ceremoni brukar man under Songkran gå till templet och ta fram urnan och hälla vatten med traditionellt thaiparfym med blommor på innehållet i asken.

Ungefär på samma sätt som man häller vatten i händerna på de äldre i familjen vid Songkran.

Det är nog ungefär som svenskar som går till graven vid alla helgons dag. ( om jag inte minns fel)

---

Thailändare dra ur på sörjande. Sorgen blir inte intensiv på ett och samma tillfälle.

Man kan se att folk ibland skrattar på begravningar. Det spelas musik, det spelas spel som annars är förbjudet osv osv.

Man är med den avlidne dygnet runt. Han eller hon ska aldrig behöva vara ensam.

Man sörjer nog inte mindre - utan på annat sätt.

Man sörjer på avbetalning - kanske. Dela upp sorgen i små portioner i en längre period.

---

Jag har varit med svenska begravningar och tycker det är fint på sitt sätt.

Det är mer koncentrerat.

Sorgen är nog lika mycket.

---

Sista dagar på kursen i skogen för mig.

Har inte sett mina älsklingar på fyra dagar och jag saknar dem.

---

Det har varit en vecka av tubulans.

Farfars bortgång.

Barnpassning.

Lägenhetsköp.

Kursen från morgon till kväll.

Lite ilska mot Kammarkollegiets uppdragstagare.

Lite bråk med kursdeltagare.

Lite huvudvärk.

Mycket längtan efter thai mat - för min matlåda som jag gömde i snö (för att förvara den) försvann. Min matdepå är snart slut. Chilifrukterna som jag hade med mig var slut igår.

Många tankar i den här lilla hjärnan, många känslor i det här lilla hjärtat - och därmed lite hoppande i texter.

Och nu serveras frukosten - efter min långa natt med hunger...

Nej så hemskt är det inte. Jag har med mig majs i burk och andra saker som jag kan äta i rummet också.

---

Ha´re gott.

Magrood

Tack Magrood

Jag har inga problem att förstå det du berättar iaf, man får sig en tankeställare.

Jag skulle vara glad om jag kunde berätta min historia på det sättet.

Nyttig läsning + från mig.

Beklagar sorgen.

WOFFE.

Mycket tänkvärt där, Tack Magrood

Stort Tack Magrood. Du har inte litet Hjärta eller liten Hjärna. Du är en Stor människa i mina ögon. Inte utan att jag blev lite tårögd när jag läste om din väg i livet. Beklagar sorgen. Hoppas du får ett underbart liv i fortsättningen. Tack igen. Mvh Mr N-N

Magrood, du är så fantastiskt bra på att beskriva dina känslor, än otroligare är att du kan göra det på ett annat språk än ditt modersmål.

Du är förjäkligt duktig du och förtjänar egentligen 100 karma för trådar som dessa.

Tack så mycket för era snälla ord.

Vi har det bra nu.

Har en man som respekterar mig - som i sin tur gör att jag respekterar mig själv mer.

Det är stor frihet och jämställdhet vilket gör att man inte längtar bort.

Nu får jag sluta med smyg-inbördesbeundrande.

---

---

Jag skäms inte för att berätta om mina misstag. Och jag tycker inte det är märkvärdigt att berätta om det. Alla erfarenheter är värdefulla - även de dåliga.

Men i början av förra året fick jag höra något som sårade mig.

Det var att någon tjej hade snackat skit att jag skrev texten för att jag ville ha tillbaks min före detta.

Det sårade mig länge. Men nu har jag nog kommit över det.

Det är bara synd att en duktig tjej som jag beundrar inte gav sig någon chans att lära känna mig innan hon bedömde mig felaktigt.

Men sånt är livet. Man kan inte vara vän med alla.

Jag har ingen lust att umgås med folk som säger dåligt saker om andra utan att ha lärt känna dem först.

---

Idag har jag haft ett jobbigt prov som har tagit så mycket energi flera veckor i förväg.

Jag åt så mycket under de fem timmarna (och ett par timmar innan) så att jag nästan sprack... he he he.

Men vad ska man göra när bara rökare fick gå ut ur provrummet...

Hade en liten tanke att jag kanske skulle börja röka för att få gå ut och få lite kall luft under de jobbiga fem timmarna provet pågick.

---

Mvh

Magrood

-den trötta-

Hej Magrood tack för dina fina ord. Mvh Maitan