Att delta i ett barns språkutveckling..

är en rolig resa..

Dottern som föddes först var lite före i sin språkutveckling och nu vid 5 år och 3 månader har hon alltid varit före både i svenska och thai jämfört med jämnåriga både i Thailand och Sverige.

Vid 23 månader hängde hon med vid enkla engelska diskussioner efter som vi var i Australien då och deltog i disskussionen med enkla uttryck som yes, no, carkey, speed up! Mm.

Lillebror som föddes december 2011 har varit lite mer i spannet jämförbar med sin ålder eller lite efter.

Hans ord just nu vid 13 månader.

Mamma = Mamma

Pappa = Pappa

Um = bär mig

Am - jag är hungrig alt. Ge mig mat dryck

Pla= Fisk

Voff = alla djur utom fisk tex hund eller gorilla.

amma = mormor

Akong = morfar

H (äjts) = alla siffror och bokstäver

Adje=syster

Bpy = gå

Hm ingen svenska än ..

Med vänlig hälsning,

Aja, mamma och pappa är ju lite svenskt i alla fall!

är en rolig resa..

Dottern som föddes först var lite före i sin språkutveckling och nu vid 5 år och 3 månader har hon alltid varit före både i svenska och thai jämfört med jämnåriga både i Thailand och Sverige.

Vid 23 månader hängde hon med vid enkla engelska diskussioner efter som vi var i Australien då och deltog i disskussionen med enkla uttryck som yes, no, carkey, speed up! Mm.

Lillebror som föddes december 2011 har varit lite mer i spannet jämförbar med sin ålder eller lite efter.

Hans ord just nu vid 13 månader.

Mamma = Mamma

Pappa = Pappa

Um = bär mig

Am - jag är hungrig alt. Ge mig mat dryck

Pla= Fisk

Voff = alla djur utom fisk tex hund eller gorilla.

amma = mormor

Akong = morfar

H (äjts) = alla siffror och bokstäver

Adje=syster

Bpy = gå

Hm ingen svenska än ..

Med vänlig hälsning,

Var inte orolig, lillebror är säkert helt perfekt vad gäller utveckling! Alla lär sig bäst vad de tycker om! Gillar man mjölk så går man ju in för det! Personligen lärde jag mig pojing först! Det kanske har att göra med att man tycker om brudar? Mina grabbar lärde sig pha! Kanske för att jag alltid står vid deras sida för allt överallt?

Barn som lever i flerspråkig omgivning förtår ganska snabbt de olika språken, men de är icke sällan sena med att prata då de inte riktigt kan hålla isär till vem man ska använda vilket språk (eftersom föräldrarna ju tilltalar varandra på olika språk ibland).

Dett förklarade en professor i barnutveckling för många år sedan och nu kan man lugnt påstå att det stämmer.

Mario 1 år 8 månade har stor förståelse för såväl Thai,Engelska,Svenska o Issan men han pratar inte speciellt mycke, eller rättare sagt nästan inte alls, men visst kan han förmedla sig med omgivningen men mest genom olika ljud samt kroppsspråk, men det funkar bra!

Maria talar en blandning av thai/issan och svenska med mamma och med mig svenska hela tiden. PÅ Thai har hon inte så stort ordförråd än. Men det kommer. Däremot tror jag att hon inte förstår kopplingen än

Våran dotter pratar mest svenska men förstår thai, samt pratar thai när hon tillbringar tid i Thailand..

Men svenska är väl det språk hon behärskar bäst..

När någon pratar thai, brukar hon svara på svenska..

Rock on!

Hej skulle vara kul om ni kunde skriva ungefärlig ålder på era barn så man vet vad som väntar och när. Min grabb är bara tre månader så han pratar varken Thai eller Svenska än.

/Martin

Hej skulle vara kul om ni kunde skriva ungefärlig ålder på era barn så man vet vad som väntar och när. Min grabb är bara tre månader så han pratar varken Thai eller Svenska än.

/Martin

Ganska vettigt om man vill få sina barn tvåspråkiga är att respektive förälder håller sig till sitt modersmål när de pratar med barnen, vad man pratar sinsemellan spelar inte så stor roll för barnen kommer då att automatiskt att bli tvåsprakiga ganska så omg. Men det gäller att vara ganska så konsekvent i detta för att det inte ska bli ett blandspråk, det starka språket (där man bor) går ju alltid in men det andra måste det finnas någon som konsekvent håller sig till för att det ska bli bra (dvs inte blanda in för mycket engelsk mix tex.)

Ganska vettigt om man vill få sina barn tvåspråkiga är att respektive förälder håller sig till sitt modersmål när de pratar med barnen, vad man pratar sinsemellan spelar inte så stor roll för barnen kommer då att automatiskt att bli tvåsprakiga ganska så omg. Men det gäller att vara ganska så konsekvent i detta för att det inte ska bli ett blandspråk, det starka språket (där man bor) går ju alltid in men det andra måste det finnas någon som konsekvent håller sig till för att det ska bli bra (dvs inte blanda in för mycket engelsk mix tex.)

Jag tror dessutom att det är viktigt att den svenska parten, om man bor i Sverige, verkligen stödjer den thailändska parten i strävan att tala thai med barnen. Kommer barnen och pratar svenska med en thailändsk mamma tror jag det är viktigt att pappan går in och frågar typ "och vad pratar vi för språk med mamma då..?"  Förväntan att lära sig det andra språket (thai i detta fallet) tror jag uttryckligen måste komma från båda föräldrarna.

Men jag är å andra sidan en barnlös amatör så lyssna inte för mycket på mig 

Vår dotter som snart fyller 2 år och som vi försöker få trespråkig (finska,svenska och thai) har redan till en viss del kunnat börja sortera dem olika språken, i alla fall med vissa ord. Te x med ordet mjölk så säger hon mjölk till mig på svenska, till mina föräldrar och på dagis så säger hon detta på finska och till frugan på thailändska. Om hon kan något ord på flera språk så vet hon oftast vem som pratar vilket språk. Däremot så blir det ju "problem" om hon lär sig något ord bara på ett språk och sedan envisas med att säga det och den vuxna inte förstår detta ord te x ett finskt ord som min fru inte förstår. Hon kan då bli lite upprörd över detta. Men vi är jättestolta över hur mycket hon förstår och redan kan prata i denna ålder.

Sedan som någon nämde tidigare så måste man vara konsekvent, barnet måste hela tiden veta vilket språk som talas av vilken förälder, att man även då man är tillsammans som familj så pratar sitt språk och inte blandar och mixar, det är det svåraste för oss då frugan pratar relativt bra svenska och har rätt lätt att falla in på svenskan.

Vad jag förstått det som så brukar det ta lite längre tid för flerspråkiga barn att utveckla sitt språk men det har ju inget med inlärningen att göra utan det har med att barnet måste utveckla sig i att kunna sortera ord och lägga dem i respektive fack och den förmågan utvecklar dem när dem börjar bli lite äldre.

/H

Hej

Intressant ämne.

Jag har hittills envisas med att enbart prata thailändska med barnen.

Deras pappa pratar enbart engelska med dem.

Men fram till nyligen började jag tveka.

Först ringde thaifröken och sa att Liam (4 år) inte ville gå och läsa thai de sista två gångerna. Sen nyår.

Och när hon sa de så blev mina misstankar starkare.

Jag har nämnligen misstänkt att Liam känner sig obekväm att prata thai på dagis. Det har han varit sen han flyttat till storbarns avdelning.

Han blir fåordig när vi är på dagis.

Han är blyg och beter sig annorlunda.

Visserligen så pussas han och kramas men han pratar inte så mycket med mig. (Och inte med andra heller - när jag är med.)

:::

Så jag misstänker att han kanske skäms för att prata thai inför sina kompisar och för att prata svenska inför mig.

När jag var liten skämdes jag för min mamma när jag pratade isaan med min pappa. Och tvärtom. Jag skämdes för att prata thai med mamma när pappa var i närheten.

Jag försökte undvika att avslöja för dem båda att jag kunde prata det andra språket.

Så jag funderade till och med att prata med Liam om han hellre vill prata svenska med mig när vi är på dagis.

Men jag vill ju inte det. För då är det risk att han kommer att tappa thailändska.

Nu har jag pratat med dagispersonal. De verkar uppmuntra barnen att det är något positivt att kunna flera språk.

Jag hoppas verkligen att de kan få barngruppen att förstå att det är något bra att kunna kommunicera på olika sätt.

:::

Har ni liknande erfarenheter eller tips så tar jag tacksam emot det.

:::

Jag håller med tidigare skribenter att det är viktigt att vara konsekvent.

Att mamma pratar sitt modersmål med barnet och pappa sitt.

:::

Liam pratar svenska med mig ibland speciellt efter att han kommer hem från dagis.

Då brukar jag säga samma sak på thailändska... och hoppas det hjälper.

:::

Jag önskar också att halvthailändska barn i Sverige pratar thailändska med varandra.

För de har ju inte så många chanser att använda språket och ser nytta av språket annars.

:::

Det hände en rolig sak på tåget förra veckan.

Jag åkte tåg med Liam och Linn.

En äldre man (60-70 år) tittade mycket på oss.

När vi skulle kliva av sa han "Det är inte lätt att resa med barn"

Jag "Nej, det är inte lätt. Och ändå har de blivit så mycket lugnare nu".

Han "Varför pratar du ditt hemspråk med dina barn?"

Jag (hamnar lite i försvarsställning): Jag jobbar som tolk. Och jag ser det som en tillgång att kunna flera språk.

Sen tänkte jag. Varför skulle jag bli irriterad på en sån oskyldig fråga?

:::

:::

Liam var rätt så sen med sitt språk.

Han började säga sitt första ord när han var 9 månader, tror jag.

Sen sa han inget mer.

Han bara skrek för att kommunicera.

:::

Hans riktiga språk började när han var två.

Och det var väldigt få ord han kunde.

Bara ord.

:::

Nu är han fyra och kan säga långa meningar och resonerar på ett annat sätt.

Han kan dock inte skilja mellan imorgon och någon annan dag. Eller igår och förut.

Han brukar säga "Imorgon ska Liam inte slå Linn. Imorgon ska Liam vara snäll" he he he...

Stackaren - han försöker verkligen att bli en stor och snäll pojke nu när han har fyllt fyra.

:::

Linn (2,5 år) är tidigare med språket. Andra barnet brukar nog vara tidigare med utvecklingen. Hon härmar Liam - på ALLTING!!! På gott och ont.

Det roliga är att hon säger "Krapp" - som Liam.

Några vänner till mig har försökt lära henne att säga "Jah"...

Mend det blev Japp (Jah + Krapp) istället.

:::

Natti natti!

Magrood

Intressant ämne eftersom jag själv har barn med en thailändska.

Förtsätt gärna med era erfarenheter och synpunkter.

Hej

Intressant ämne.

Jag har hittills envisas med att enbart prata thailändska med barnen.

Deras pappa pratar enbart engelska med dem.

Men fram till nyligen började jag tveka.

Först ringde thaifröken och sa att Liam (4 år) inte ville gå och läsa thai de sista två gångerna. Sen nyår.

Och när hon sa de så blev mina misstankar starkare.

Jag har nämnligen misstänkt att Liam känner sig obekväm att prata thai på dagis. Det har han varit sen han flyttat till storbarns avdelning.

Han blir fåordig när vi är på dagis.

Han är blyg och beter sig annorlunda.

Visserligen så pussas han och kramas men han pratar inte så mycket med mig. (Och inte med andra heller - när jag är med.)

:::

Så jag misstänker att han kanske skäms för att prata thai inför sina kompisar och för att prata svenska inför mig.

När jag var liten skämdes jag för min mamma när jag pratade isaan med min pappa. Och tvärtom. Jag skämdes för att prata thai med mamma när pappa var i närheten.

Jag försökte undvika att avslöja för dem båda att jag kunde prata det andra språket.

Så jag funderade till och med att prata med Liam om han hellre vill prata svenska med mig när vi är på dagis.

Men jag vill ju inte det. För då är det risk att han kommer att tappa thailändska.

Nu har jag pratat med dagispersonal. De verkar uppmuntra barnen att det är något positivt att kunna flera språk.

Jag hoppas verkligen att de kan få barngruppen att förstå att det är något bra att kunna kommunicera på olika sätt.

:::

Har ni liknande erfarenheter eller tips så tar jag tacksam emot det.

:::

Jag håller med tidigare skribenter att det är viktigt att vara konsekvent.

Att mamma pratar sitt modersmål med barnet och pappa sitt.

:::

Liam pratar svenska med mig ibland speciellt efter att han kommer hem från dagis.

Då brukar jag säga samma sak på thailändska... och hoppas det hjälper.

:::

Jag önskar också att halvthailändska barn i Sverige pratar thailändska med varandra.

För de har ju inte så många chanser att använda språket och ser nytta av språket annars.

:::

Det hände en rolig sak på tåget förra veckan.

Jag åkte tåg med Liam och Linn.

En äldre man (60-70 år) tittade mycket på oss.

När vi skulle kliva av sa han "Det är inte lätt att resa med barn"

Jag "Nej, det är inte lätt. Och ändå har de blivit så mycket lugnare nu".

Han "Varför pratar du ditt hemspråk med dina barn?"

Jag (hamnar lite i försvarsställning): Jag jobbar som tolk. Och jag ser det som en tillgång att kunna flera språk.

Sen tänkte jag. Varför skulle jag bli irriterad på en sån oskyldig fråga?

:::

:::

Liam var rätt så sen med sitt språk.

Han började säga sitt första ord när han var 9 månader, tror jag.

Sen sa han inget mer.

Han bara skrek för att kommunicera.

:::

Hans riktiga språk började när han var två.

Och det var väldigt få ord han kunde.

Bara ord.

:::

Nu är han fyra och kan säga långa meningar och resonerar på ett annat sätt.

Han kan dock inte skilja mellan imorgon och någon annan dag. Eller igår och förut.

Han brukar säga "Imorgon ska Liam inte slå Linn. Imorgon ska Liam vara snäll" he he he...

Stackaren - han försöker verkligen att bli en stor och snäll pojke nu när han har fyllt fyra.

:::

Linn (2,5 år) är tidigare med språket. Andra barnet brukar nog vara tidigare med utvecklingen. Hon härmar Liam - på ALLTING!!! På gott och ont.

Det roliga är att hon säger "Krapp" - som Liam.

Några vänner till mig har försökt lära henne att säga "Jah"...

Mend det blev Japp (Jah + Krapp) istället.

:::

Natti natti!

Magrood

Hej Magrood.

Om Liam pratar svenska med dig så är det bara att svara på Thai utan att anmärka på att han pratar svenska.

På samma sätt som man inte anmärker på att ett barn som säger fel sak utan bara upprepar det alldagligt på rätt sätt.

T.ex.

-Pappa titta en tamp.

-ja just det vilken fin svamp. Ska vi titta svampen.

Hör många Thai mammor som pratar svenska med sina barn på t.ex. bussen, och ofta en långt ifrån korrekt svenska också. Tycker alltid at det är synd att dom gör så.

Lillebrors två nya ord denna vecka.

Nok , fågel.

Nam, vatten.

Snart hinner man inte med i hans Thai längre.

Med vänlig hälsning,

Frugan pratar bara thai med Jittra och jag bara svenska. Skulle aldrig förlåtit mig själv om

hon hade tappat språket så hon inte skulle kunna prata med sina thailändska släktingar

Hej Magrood.

Om Liam pratar svenska med dig så är det bara att svara på Thai utan att anmärka på att han pratar svenska.

På samma sätt som man inte anmärker på att ett barn som säger fel sak utan bara upprepar det alldagligt på rätt sätt.

T.ex.

-Pappa titta en tamp.

-ja just det vilken fin svamp. Ska vi titta svampen.

Hör många Thai mammor som pratar svenska med sina barn på t.ex. bussen, och ofta en långt ifrån korrekt svenska också. Tycker alltid at det är synd att dom gör så.

Lillebrors två nya ord denna vecka.

Nok , fågel.

Nam, vatten.

Snart hinner man inte med i hans Thai längre.

Med vänlig hälsning,

Tack för tipset.

Förut sa jag att jag inte förstod svenska... he  he he..

Och jag som lovade för mig själv på heder och samvete att jag inte skulle ljuga för mina barn...

:::

Jag tycker också synd att många thailändska mammor pratar ett annat språk än sitt modersmål med sina barn.

:::

Mvh

Magrood