Eftersom min kvinnliga bekant jobbar på en stor djurpark i närheten av SriRacha så var det ditt jag tänkte ställa kosan denna gången.
Jag hade även tänkt vara lite förståndig och sparsam så när jag kom till Bangkoks flygplats så tog jag rulltrapporna ner till första våningen.
Jag gick ut på den mycket osharmiga parkeringen och började fråga om var det gick en van till SriRacha?
Ju mer jag frågade ju längre bort blev jag hänvisad. När det inte gick att peka längre bort så var det någon som sade till mig att gå in och köpa en biljett.
Där inne på våning ett fanns det ju faktiskt en bljettdisk. Jag tittade mig om och konstaterade att det inte stod SriRacha på någon av skyltarna som stod
på disken. Jag satsade på kön framför skylten med Pattaya. Det borde liksom ändå vara åt samma håll. Kön masade sig fram och när det blev min tur
så sade sade biljettförsäljaren SriRacha är där och gjorde en slö nick med huvudet åt vänster.
Jag gick misslynt och ställde mig i den kön.
När jag till slut kom fram så upprepades proceduren. SriRacha? Nä den är där, och så en slö oengagerad nick åt vänster. Men vad f-n!
När resultatet blev detsamma i kö tre så frågade jag med hög och irriterad stämma var biljettkön till SriRacha var?
Denna gången pekade de på en handskriven pappskiva på thai som stod längst bort åt vänster på disken.
Men så bra, det var ingen kö där. Jag tog mitt pick och pack och drog dit. Äntligen var jag på banan igen, men inget hände liksom.
Det strosade runt en dam lite planlöst bakom disken. Jag sökte ögonkontakt och harklade mig. Jo alltså SriRacha! Om det inte redan framgått
så skulle jag vilja köpa en biljett till SriRacha!
Jag lyckades tydligen tränga igenom muren av likgiltighet för hon stannade mitt i steget och tittade förvånat på mig. Ja han är inte här, han som
har hand om SriRacha är inte här. Näääähä och när kommer han då? Ja det är det ingen som riktigt vet sade hom slött, och började pilla med naglarna.
NÄ NU JÄVLAR! Jag slet åt mig mina prylar och drog ut mot taxibilarna. Jag stegade fram till första bästa taxi, men blev hänvisad till taxibilarna ännu längre bort. VA FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIN TAXI DÅ? Han såg rädd ut så jag stoppade vidare. Nu kom jag till en chaufför som skulle ha 1800 B
till SriRacha. Jag lyckades pruta ner det till 1500, å så drog vi iväg. När vi åkt en bit så vände sig chaffisen haft om, viftade med någon lapp och började med sitt, har du ticket? Nej jag har ingen biljett! Du och jag har ju liksom gjort upp om ett pris. Har du inge ticket ajajaj.
Nu blev jag arg på allvar. Han skulle givetvis försöka lura till sig några hundra B till. Jag röt åt honom att antingen körde och slutade tjata om ticket,
eller så stannade han och släppte av mig. Men du har ju ingen ticket.
Nu ringde jag tjejen på djurparken och bad henne prata med fjanten till chaffis.
Då insåg han äntligen att det förmodligen inte gick att blåsa mig. Tänk att man ska behöva släpa fram inhemska kontakter för att bli bemött på ett bra vis.
När vi kom fram till hotellet så tittade han ner på sina 1500B. No tipp?
