Kommer ihåg hur arg morsan blev när jag som liten låg i feber och konsekvent vägrade äta de magnecyl hon kom med.
Jag ansåg att de inte hjälpte och vägrade konsekvent medicin under hela uppväxten faktiskt. Något man är glad över när man läser artiklar som den i tråden.
Inte förrän några år efter att jag fyllt 30 upptäckte jag att paracetamol faktiskt hjälpte på så sätt att jag kunde bli feberfri någon timme när man var sjuk. Var på ensamresa i Thailand när jag gjorde upptäckten och det var ju guld värt att slippa febern och frossan en så pass lång stund att man hann gå ut och äta lite samt proviantera lite nödvändigheter till rummet innan febern kom tillbaka.
Så nu för tiden tar jag "yaah para" (som det heter på thai) ibland. Men jag är fortfarande övertygad om att det egentligen inte är speciellt bra i långa loppet så mer än ett par, tre tabletter per år blir det sällan.
Fast det finns ju studier där det påstås vara bra att äta en magnecyl om dagen också så vem vet? Jag kör dock på med min filosofi att det som är naturligt förmodligen är bäst i längden.
Känner igen mig i ditt resonemang. Är väldigt restriktiv med mediciner.
Frugan har förstört magen av alla mediciner som doktorerna stoppat i henne. Under flera år fick hon prova allsköns olika mediciner om de kunde tänkas hjälpa mot den värk hon hade som kom och gick. Tycker att det verkar vanligt att läkarna provar med olika mediciner stället för att skicka patienterna på riktiga undersökningar. För frugan tog det rätt många år innan hon fick börja åka på olika undersökningar. På en av dessa undersökningar konstaterades att hon hade en ovanlig reumatisk sjukdom.
Själv har jag flera gånger låtit bli att följa doktorns råd om medicinering. Senast detta. På en hälsokontroll kom det fram att gubben börjar vara i dåligt skick. Vilket år av välmående framkallat.
De flesta värden låg i överkant t.ex blodtrycket. Istället för att ordinera justeringar i kost och motion så vill ju doktorn hellre att man ska ta blodtrycksmediciner. Istället för dessa tog jag och bantade. Är nu ca 17 kg lättare. Kostomläggning och motion har lett till att de dåliga kurvorna har vänt och det finns inget behov av blodtrycksmedicin. Läkemedelsbolagen är väl kanske inte så glada på mig då de inte får casha in så mycket på mig. Men doktorerna får förhoppningsvis dras med mig och mina småkrämpor i många år till. För man vill ju inte ha några andra krämpor än småkrämpor om man själv får välja.