Quote
Tack Kim för din välmening och tack även till Isan Loveroch Rospigg för positiv respons. Nu är det ändå så här Kim att vi har olika tolkningar eller har du läst ordentligt igenom vad jag skrivit?
Kanske vi har olika tolkningar i fråga om ärlighet. Du kan säkert ha rätt angående fegheten i detta fall.Men varför skulle hon in i det sista spela att hon ville vara hos mej. Sen kan man fråga sig om feghet ursäktar oärlighet.
Sedan tjejen som chattade med min kompis,så tycker jag som är part i målet att det inte är en bagatell. Chattandet kan i och för sig vara en bagatell. Men att ljuga vid en direkt fråga förstärker även det att hon ljugit om saker tidigare.
När det gäller mitt eget chattande så har jag delvis svarat,och det är inga mängder av dejter. Jag är helt införstådd med att den eller de jag chattar med har flera kontakter,likaväl som jag själv.Men har man kommit till det stadiet att man har ett förhållande är det inte ok att gå ut på nätet och dejta
Oärlighet är väl aldrig bra men jag tycker man måste inse att det även finns olika allvarliga grader av oärlighet. Om någon tjej är oärlig i syfte att "sol och våra" dig på så mycket som möjligt så är det ju oärlighet av ytterst allvarligt art. Men drar någon tjej en "vit lögn" för att inte i onödan skapa en konflikt över vad dom tycker är en bagatell så är det ju inte alls lika oärligt.
Om man av princip avpolleterar alla tänkbara livspartner för att dom någon gång drar en vit lögn så får man nog kallt räkna med att aldrig kunna ha ett längre förhållande. Alla drar vita lögner eller undanhåller sanningar någon gång och det ofta av ren omtänksamhet mot sin partner.
Om jag t ex är ute någonstans på egen hand i Thailand (på dagen) och kommer i samspråk med någon tjej (restaurangservitris eller dyl) över något helt alldagligt så händer det ibland att dom vill både ge och få telnr. Kan vara av någon lika oskyldig anledning.
Men eftersom jag vet att ett samtal från en okänd tjej innebär stora humörproblem för hustrun, men inte vill vara oartig så drar jag en vit lögn om att jag inte har telefon med och att jag inte kommer ihåg numret.
Då ger tjejen ifråga istället sitt eget telnr på en lapp som jag visserligen artigt tar emot men kastar så fort jag lämnat platsen. Vill som sagt var inte ha problem med en hustru som hittar lapper med telnr och kvinnonamn på.
Talar jag då om för frun att jag, när jag åkte till marknaden talade med en tjej som prompt ville ge mig sitt telnr för att jag skulle bla bla bla (något oskyldigt)?
Nej, naturligtvis håller jag tyst om den saken för husfridens skull eftersom jag ändå vet att jag inte hade något intresse av tjejen, inte ville ha något telnr av henne men tog emot det ändå av artighetsskäl.
Och på en eventuell direkt fråga av frun om jag fick telnr av någon tjej på marknaden så skulle jag nog oärligt svara nej eftersom jag inte skulle ha någon lust att tillbringa tre timmar med att förklara hur oskyldigt det hela gick till.
Vita lögner till två personer alltså, oärligt javisst, men OÄRLIGT, nej!
Vita lögner kan man acceptera av sin partner/blivande partner och t o m föredra framför total ärlighet. Om någon kille i skolan eller på jobbet visar intresse för, samt flörtar med, min fru och hon känner sig smickrad av det men inte visar intresse tillbaka så kan det ju som äkta man vara skönt att slippa veta om det alls.
Mvh Måne
Däremot så tror jag att dom inte är överreprecenterade på nätet, varken i Thailand eller i Sverige! 
Om du träffar en kvinna live så kan du åtminstonde "läsa av" henne via kropps språk, ögonrörelser, blickar, röst läge osv. :on_the_quiet: förutom det hon säger, något som du svårligen kan via nätet. 