Vid senaste besöket saknade jag barnen i 12-15 årsåldern i byn. Dom hade skollov i 2 månader.
Barnen var skickade 30 mil till en onkel för att jobba, istället för att dra runt och busa.
Hur vanligt är det att 13 åringar skickas på arbete på sina lov, i Thailand.
För mer än 50 år sedan förekom det i Sverige också.
Leif
Själv började jag jobba från tio års ålder på sommarlovet tillsammans med de ungefärligt jämngamla grannungarna.
Från att ha varit med och hjälpt till med vad man kunnat hemma på gården var det nu dags för ett avlönat arbete; jordgubbsplockning.
Det var tre kilometer bort och dit fick jag ta mig med egen cykel i ur och i skur. Enligt min mor fanns det inga dåliga väder utan bara dåliga kläder och protesterna mot att ge sig iväg i ottan när regnet stod som spö i backen var verkningslösa. Jag hade både regnbyxor, jacka och sydväst att tillgå så det var bara att sätta sig på cykeln och trampa iväg, om än något moloket.
Väl framme fick vi sitta i en gammal utrangerad husvagn och dricka saft och äta mandeelkubb och pepparkakor tills vädret tillät plockning.
Andra dagar var det så varmt i jordgubbslandet att man nästan inte stod ut. Men eftersom mamma inte var i närheten så gnällde man inte utan fick på någotvis dagen att gå ändå. Ett litet jordgubbskrig i värsta hettan gjorde dagen mer uthärdlig och under pågående "krig" var det inga som tänkte på hur olidligt det hde varit för endast ett par minuter sedan. Som alltid var det någon sur vuxen som satte stopp för vårt prickskytte och snart var vi tillbaka i den verklighet vi för ett litet tag flytt från och glömt att den existerade. Så sur skulle jag aldrig bli när jag blev vuxen lovade jag mig själv.
Jag återkommer med hur det blir med den saken när jag blivit riktigt vuxen, jag har en bit kvar innan jag är där känner jag.
På väg hem stannade vi och badade, ibland badade vi nakna men ibland var det tjejer med och då kunde man ju inte vara helt naken så då fick man åka hem i blöta kalsonger istället. Det var lite pinsamt det med men inte lika mycket som att vara utan dessa även om det bara var någons lillasyrra som var med.
Väl hemma blev det lite mat och efter det fick man var så god att hjälpa till med de sysslor som fanns att ta tag i. På en gård, även om den var liten, fanns det alltid något att företa sig med och inte så sällan var det något som var otroligt tråkigt och otroligt jobbigt. Alla andra fick minsann åka och bada och leka hela sommarlovet. Det var bara jag som inte fick det. Och grannungarna då, fast det sa man ju inte. Ännu en gång var det tal för döva öron.
När lördagen äntligen kom så fick vi också ett kuvert av jordgubbsodlaren att ta med hem. Det var veckans lön och det var mina första egenhändigt ihoptjänade pengar. Jag var så glad och nöjd och gick och tittade på dem lite då och då i lådan där jag förvarade dem inför kommande inköp. Vad jag skulle köpa visste jag inte men eftersom jag hade egna pengar, som dessutom bara blev fler och fler för varje vecka, så kändes det som om jag kunde köpa vad jag ville. Fast egentligen tyckte jag nog bäst om att titta till dem lite då och då för att se till att de hade det bra i sin låda.
Åren gick och med tiden blev sysslorna fler och mer ansvarsfyllda. Traktorn börjada jag köra innan jag nådde ner ordentligt till pedalerna men då fick någo köra den till gärdet som skulle harvas eller vad det nu än var som kunde utföras av en parvel som jag då var. Varje sommar var det dags för jordgubbsplockning och när man blev lite äldre så blev även plockarna mer intressanta. Att de flesta var tjejer var inte helt oviktigt för det gryende intresset misstänker jag och efter några år trånande på avstånd hade man plötsligt blivit föremål för deras intresse. Livet lekte för en i egna ögon ung man och bättre blev det lite senare på sommaren när man hade skrapat ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa sig en moped. Bättre än så kan väl livet ändå inte bli?
När jag tittar tillbaka på den tiden är det inget jag vill ha ogjort, de sakerna har varit delaktiga till att forma mig till den jag är idag och ge mig respekt för arbete och att hjälpa andra som behöver ett handtag utan att först fråga hur mycket man får. Jag ser på mina egna barn och hur lite de gör och har gjort mot vad jag själv gjorde. Det klandrar jag dem inte för, ska någon klandras så är det jag och framförallt deras mor. De har heller inte växt upp med de kraven som jag hade på mig i den åldern men det är enbart på att behovet av hjälp på samma sätt har saknats.
De har båda plockat bär och senare sålt dessa och på det viset tjänat lite egna pengar. Men deras mor har vid varje gång de ska utföra några sysslor hemma, (gräsklippning, vedklyvning et.c.) erbjudit dem pengar i förskott. Klipp gräset så får du/ ni si eller så mycket. Jag tycker att det är trams men eftersom de bodde hos henne så var det inte mycket att göra åt, tråkigt nog. Tråkigt för henne eftersom de hade utfört sysslorna ändå bara man bett dem. Men de är ju inte dummare än att de tackar ja till erbjudna pengar och försökte att få mer vid nästa tillfälle.
Nu är de så pass stora att den ene lämnat boet för ett eget näste och när jag ser dem så är det två unga fina män som möter livet med mycket av mina egna värderingar i sina. Trots att jag ytterst motvilligt blev en helgpappa så har de ändå lyssnat och tagit till sig vad man förmanat om och om igen. Hade de tyckt att det var helt tokigt så hade de inte lyssnat eller brytt sig men de har antagligen dragit samma slutsats som jag själv gjorde en gång i tiden. De (morsan och andra vuxna i min uppväxt) var inte ute och cyklade trots allt. Det visade sig med tiden att de i de flesta fallen hade helt rätt, något jag även kännt under uppväxten men som jag ändå var tvungen att ifrågasätta som man gör och bör göra när man växer upp och möter saker man inte riktigt förstår sig på.
Ett långt inlägg som inget egentligt svar utan det pekar mer på att det var mindre än femtio år sedan människor som var yngre än tretton arbetade i Sverige. De flesta klarade sig utan större problem i livet och kanske är en bidragansde orsak till det att de mer eller mindre tvingades till att hjälpa till. Jag anser att fler ungdomar ska hjälpa till mer, kan man inte hjälpa sin familj så kanske man kan hjälpa någon granne?
Hellre lite karaktärsdanande arbete än att mer eller mindre fritt springa ute och busa. Man kan busa under arbetet. (Åtminstone tills man blir påkommen av någon sur vuxen..)
Mvh Welder