Ja jag har definitivt spenderat 1 mille i Thailand inklusive resorna dit och hem. Även om jag aldrig räknat på vad utläggen kan tänkas ha gått lös på på så antar jag att 4 år total vistelse i landet fördelat på 16 eller 17 egna resor samt 10 t o r biljetter åt min fru samt 3 st t o r åt vår son måste ha kostat en himla massa pengar ihop.
Däremot tror jag att jag hade haft stora utgifter även om jag spenderat dom fyra åren i tid i Sverige istället. Så merkostnaden jämfört med om jag varit hemma är nog långt ifrån en miljon trots allt.
Å andra sidan har jag i snitt tjänat ca 50 000 kr mindre per år än kollegorna som inte som jag, tagit ut sin övertid i kompledighet för att resa. På 12 år blir det ju 600 000 kr mindre i förtjänst. Dock brutto, netto blir det bara hälften när skatten är dragen.
Så nja, en miljon i merkostnad har nog Thailand inte kostat mig, lever på ungefär samma summa pengar när jag är där som när jag är i Sverige vilket ju gör +-0. Det som kostar för mig personligen är antagligen utebliven övertidsförtjänst samt flygbiljetterna. Men eftersom vi flyger ända från Norrland samt nästan enbart under dyrsäsongerna så blir det ju en del på det kontot.
Har det varit värt det då? Ja, tveklöst. Hade kanske suttit med en flashigare bil, en nyare skoter och en villa istället för bostadsrättslägenhet om jag inte lagt pengarna på resor men hur mycket saknar man egentligen det.
Fast ibland händer det faktiskt att jag funderar en stund på hur livet kunde ha sett ut nu om jag aldrig rest iväg den där första gången?
Hade några månader innan första resan inlett förhållanden med två olika svenska tjejer (på olika orter). En rödhåring och en blondin. Båda akademiker i dom övre 20 med ljus framtid, både ekonomiskt och karriärmässigt samt med hyggliga arv att vänta när föräldrarna lämnar in.
Tänk om man istället för att ha rest iväg den där första ggn gift sig med någon av dom, fått rödhåriga och blonda barn, köpt Volvo och villa etc. Istället för att börja spendera sina livsbesparingar på att resa runt sydostasien samt gifta sig med en i jämförelse fattig bondflicka som tar många år av kostnader i Sverige att få självgående ekonomiskt och i samhället.
Helt säkert hade man om man valt någon av dom svenska tjejerna levt ett väldigt gott liv ekonomiskt idag samt ägt en massa statusprylar man saknar nu.
En av mina närmaste kompisar gjorde just det jag inte gjorde, gifte sig med en blond svensk civilekonomtjej som i dag, 12 år senare, tjänar ca 50k/mån samt vars föräldrar är egenföretagare och flitigt bidragit ekonomiskt till sin dotters och min kompis familj (sjusiffriga belopp faktiskt) för än det ena än det andra. Min kompis har förstås idag en helt annan ekonomisk situation och leverne än vad jag kan ha... men det enda han tjatar om när vi umgås är hur avundsjuk han är på alla mina resor och alla mörkhåriga pinglor han aldrig fått röra. 
Så nää, jag ångrar nog inga spillda slantar.