Är Thaifolket lyckliga?

Det finns väl olika synpunkter på vad som är lycka. Att vara glad i stunden här och nu eller att oroa sig för hur vägen ser ut om 2 år.

 

Såg en intressant dokumentär om Ernest Thiel som i början på 1900-talet antagligen var rikast i landet men som dog om än inte utfattig utan mer med normalt leverne. Han hävdade att han var lyckligare utan sin förmögenhet. Det måste ju vara att han kunde leva i nuet och inte bekymra sig hur det skulle gå om 2 år?

 

Jag brukar säga att den som oroar sig i förväg får alltid oroa sig en gång i onödan.

Detta med Thiel förklarar ju sig självt.

Har man flera miljoner och använder dessa (med andra ord, pengarna slut när man dör) så lär man ju ha jävligt roligt och ekonomin är inget bekymmer.

Har man mycket stålar och har panik över att det inte är tillräckligt med stålar, en evig jakt, så är man nog inte så lycklig.

Men att jaga stålar varje dag för att kunna betala hyran gör nog väldigt få människor lyckliga.

Om man vill så kan man kanske prova själv på det senare exemplet. Det första exemplet kan vara lite knepigare att få till.

Detta med Thiel förklarar ju sig självt.

Har man flera miljoner och använder dessa (med andra ord, pengarna slut när man dör) så lär man ju ha jävligt roligt och ekonomin är inget bekymmer.

 

Har man mycket stålar och har panik över att det inte är tillräckligt med stålar, en evig jakt, så är man nog inte så lycklig.

Men att jaga stålar varje dag för att kunna betala hyran gör nog väldigt få människor lyckliga.

 

Om man vill så kan man kanske prova själv på det senare exemplet. Det första exemplet kan vara lite knepigare att få till.

Ja han kunde bränna pengar på spektakulära fester men det var under tiden som han var riktigt rik. Sedan levde han ganska många år med några hyresfastigheter som enda inkomst så han behövde väl inte oroa sig för tak över huvudet och mat för dagen precis. Sedan håller jag med dig i tesen "I’d rather cry in a Rolls-Royce than be unhappy on a bicycle."

Bättre rik och frisk än sjuk och fattig men lagom är nog bäst.Med åren uppskattar jag nog mer hälsotillståndet än jakten på den ultimata rikedomen.När krämpor och sjukdomar slår till känner man sig jävligt sårbar och liten.Så att sträva efter det största huset,finaste bilen och diverse liknande saker känns numera inte viktigt.Uppskatta det man har mer så känns allt mycket bättre(iaf.för mig)

Bara om di har bra med kulor .Annars är det swet mau sai som gäller

Antagligen är dom lyckligare än snitt svennen i alla fall. Då många lever sitt liv utan framförhållning & att alla problem dom orsakar för sig själva & andra beror på någon annan så är det svårt att inte vara lycklig kan jag tro.

Undantaget dom som odlar sin missunnsamhet mot andra genom lögner, förtal & skvaller.

Har en dålig "thai way" dag i dag delvis pga ovanstående.

Är oerhört less på thai mentalitetens negativa sidor.

Tur att det finns roligare egenskaper hos LOS befolkning också...

Dom verkar inte så lyckliga enligt en artikel i The Nation, idag.

Skuldsatta verkar dom vara så det räcker, och det är tydligen ett som oroar dom mest nu.

Även oro över hur dom ska få ihop pengar, ökade levnadskostnader, förlora jobbet, och politiska problem.

En arbetares månatliga snittkostnad för lån är 7400 baht. Snittskuld 106000 baht.

Ganska saftiga räntor.

56% lånade sina pengar utanför systemet, dvs privat eller lånehaj.

93.7% anser sig vara djupt skuldsatta.

Av arbetare, dvs ur thailändsk syn på vad som är arbetare.

Dom verkar inte så lyckliga enligt en artikel i The Nation, idag.

Skuldsatta verkar dom vara så det räcker, och det är tydligen ett som oroar dom mest nu.

Även oro över hur dom ska få ihop pengar, ökade levnadskostnader, förlora jobbet, och politiska problem.

En arbetares månatliga snittkostnad för lån är 7400 baht. Snittskuld 106000 baht.

Ganska saftiga räntor.

56% lånade sina pengar utanför systemet, dvs privat eller lånehaj.

93.7% anser sig vara djupt skuldsatta.

Av arbetare, dvs ur thailändsk syn på vad som är arbetare.

Man kan som vanligt trösta dom med de härliga orden:

"Man blir inte lycklig av pengar" och "Pengar är inte allt"

Dom verkar inte så lyckliga enligt en artikel i The Nation, idag.

Skuldsatta verkar dom vara så det räcker, och det är tydligen ett som oroar dom mest nu.

Även oro över hur dom ska få ihop pengar, ökade levnadskostnader, förlora jobbet, och politiska problem.

En arbetares månatliga snittkostnad för lån är 7400 baht. Snittskuld 106000 baht.

Ganska saftiga räntor.

56% lånade sina pengar utanför systemet, dvs privat eller lånehaj.

93.7% anser sig vara djupt skuldsatta.

Av arbetare, dvs ur thailändsk syn på vad som är arbetare.

Och banker och reklambyråer skor sig på detta.

Jag tror att thailändare är lika lyckliga som svenskar eller danskar.

Därför att det finns mycket at glädja sig åt.

Allt har inte att göra med pengar eller skulder.

Eller vägar för den delen.

Att få träffa sina barn och barnbarn varje vecka an göra dom flesta glada.

Dessutom tror jag lyckan finns i varje individ.

Jag tror nog att thailändare, fortfarande, är lyckligare än svenskar i genomsnitt. Svenskar, precis som andra nordeuropeer, är generellt inte särskilt muntra typer vilket förmodligen beror på en kombination av Lutherism, individualism och klimat. Även om många, däribland jag, trivs med tillfällig ensamhet så blir man nog lyckligare av social samvaro och där är thailändare världsledande. Oavsett om man är under-, medel- eller överklass så finns det alltid något att fira och det finns alltid pengar för en middag med kompisar; om det sedan är en skål nudlar och en flaska lao khao eller Kobebiff och några glas Moet spelar mindre roll. 

Överlag tror jag dock lyckan i Thailand sjunkit sedan Tom Yam Kung krisen 1997 och dessvärre finns väl inget som tyder på någon snar förändring så snart har kanske Sverige hunnit ifatt. Att fastna i ett mellanting mellan jordbrukssamhälle och industrisamhälle är inget roligt då det innebär splittrade familjer då jordbruket inte längre räcker till när man vill ha kapitalvaror och varje liten löneökning innebär att exportindustrin skakar. Finns nog en stor risk att det sanuk&sabai samhälle som alla thailändare födda på 80-talet och tidigare tagit för givet inte kommer att upplevas av de födda senare på ett par decennier.

Jag tror nog att thailändare, fortfarande, är lyckligare än svenskar i genomsnitt. Svenskar, precis som andra nordeuropeer, är generellt inte särskilt muntra typer vilket förmodligen beror på en kombination av Lutherism, individualism och klimat. Även om många, däribland jag, trivs med tillfällig ensamhet så blir man nog lyckligare av social samvaro och där är thailändare världsledande. Oavsett om man är under-, medel- eller överklass så finns det alltid något att fira och det finns alltid pengar för en middag med kompisar; om det sedan är en skål nudlar och en flaska lao khao eller Kobebiff och några glas Moet spelar mindre roll.

Överlag tror jag dock lyckan i Thailand sjunkit sedan Tom Yam Kung krisen 1997 och dessvärre finns väl inget som tyder på någon snar förändring så snart har kanske Sverige hunnit ifatt. Att fastna i ett mellanting mellan jordbrukssamhälle och industrisamhälle är inget roligt då det innebär splittrade familjer då jordbruket inte längre räcker till när man vill ha kapitalvaror och varje liten löneökning innebär att exportindustrin skakar. Finns nog en stor risk att det sanuk&sabai samhälle som alla thailändare födda på 80-talet och tidigare tagit för givet inte kommer att upplevas av de födda senare på ett par decennier.

Att gå över till industrisamhälle 60år efter täten betyder att man ska in på mogna marknader.

Då konkurrerar man med pris.

Marginalerna blir små och hastigheten i omställningen därefter.

Alldeles för få har dessutom gjort sin hermodskurs på kvällarna.

Omställning med helt andra förutsättningar.

Jag undrar på 10000 års sikt om jordklotet blir homogent i utvecklingen, eller om det fortfarande kommer vara stora skillnader mellan länder.

Att gå över till industrisamhälle 60år efter täten betyder att man ska in på mogna marknader.

Då konkurrerar man med pris.

Marginalerna blir små och hastigheten i omställningen därefter.

Alldeles för få har dessutom gjort sin hermodskurs på kvällarna.

Omställning med helt andra förutsättningar.

Jag undrar på 10000 års sikt om jordklotet blir homogent i utvecklingen, eller om det fortfarande kommer vara stora skillnader mellan länder.

Hej gott folk i forumet: Efter att ha bott i Isaan i 3 månader så är det en fråga som jag bedömmer som mer viktig och som framkommer.  Är Thailändarna lyckliga eller ej? Det är väl ngt av ett grundmönster hur det nu är. En sak som jag i alla fall har lagt märke till i många olika situationer och det är att Thailändare kan tänka, men not the whole way. Det finns tusetals och åter tusentals exempel på detta, till ex: De bygger en väg och är lyckliga och partar kul som bara den. Men inte ett ord om hur vägen är om 2 år eller vem som skall underhålla den. Men nu till det intressanta som i alla fall jag har sett i många många fall. De verkar faktiskt lyckliga med detta och leendena kommer lätt.?! Det borde vara en del intressanta iaktagelser på detta. Hej hå Håkan Nyberg

Leendena kommer lätt säger du.

Jag har varit med om MÅNGA smiles som bara var en fasad utåt.

Vissa som jag trodde var ens vänner dom ler och pratar skit samtidigt. Då fatta dom inte att jag förstår Thai !

Många falska leenden i LOS tyvärr.

Kan nån definera "lycka"? Tycker ni pratar om olika saker.

Wow, om 93,7% är djupt skuldsatta så är mina små problem ganska banala...

En tusing hit & dit, men djupt skuldsatta låter inget vidare..