[size=4]Tjenare,
Min egen”karriär” pikade och vände sakta nedåt för många år sedan och den
dalar väl alltjämt mot nya bottennoteringar, men det är inget som jag gnisslar
tänder över eller lider av då andra värden i livet har blivit så mycket bättre på senare år.
Bl.a. vågar jag säga vad jag tycker . . . ![]()
På Mpr finns det ju alla typer av folk.
Vissa skriver vad de tycker utan märkbar eftertanke eller slutledningsförmåga,
och andra tycker därför att föregående är id*ter, vilka därför bör hudflängas.
Vissa andra tar ut svängarna rejält på fyllan, och de lättar då på trycket med känt resultat.[/size]
Det finns även de med stor portion humor, vilka jag gillar ![]()
[size=4]Det finns även en och annan dryg allvetare som lurar i vassen och som sedan inte drar
sig för att bildligt talat få örfila upp en någon stackars ivrig tyckare som dessvärre inte
är lika verbal och artikulerad som den som initierar lavetten.
Andra av forumisterna säger istället ingenting, eller också är de bara lite mer
försiktigare och kanske även beräknat tråkigare för läsekretsen?
Tråkiga av en anledning kanske?
Jag läste nämligen i "DI" att "tråkighet" numera är en dygd och en fin merit när man söker kvalificerade jobb.
Hur är det med er, tar ni också hänsyn till er framtida karriär när ni skriver på Mpr?[/size]
[size=4]"Facebook och andra sociala medier har satt punkt för åtskilliga lovande karriärer,
både inom näringslivet och i politiken. En ekivok bild eller ett oförsiktigt uttalande
får blixtsnabb spridning på nätet – och går inte att radera ut.
[size=5]I rekryteringssammanhang håller tråkighet på att bli en merit i sig.[/size]
För vem vågar anställa en extrovert, skojfrisk typ som visserligen är kompetent, men kanske visar sig opålitlig vid tangentbordet? "
http://di.se/Default...age=sv=[/size]