Jag såg ett program på tv för ett antal år sedan där de kom fram till att anledningen till att vi svenskar gillar norska, vilket de flesta enligt olika undersökningar gör, är just den stigande tonen de har i sitt språk. Men det är inte bara norskan som har en stigande ton, det har både göteborgskan och värmländskan med. De ligger också bra till när de populäraste dialekterna utses i diverse media.
Göteborgska, tänker göteborgarna kanske och känner sig förorättade? Men för en utomstående så hörs det väldigt tydligt. Som inflyttad värmlänning så kan jag också höra skillnad på de olika värmländska dialekterna och där finns det inget tvivel om att de använder en stigande ton. Kanske är det samma sak i de andra landskapen som gränsar mot Norge?
Vad gäller att det norska språket skulle vara lättare för en thailändare eller någon annan med utländsk härkomst så tror jag att det bara är vi som tycker det. Vi kan ju inte norska till 100% men kan tydligt höra att det är en norsk brytning, den brytningen förvillar oss att tro att de kan norska bättre än vad de egentligen kan. De är nog ganska likvärdiga i sina språkliga kunskaper skulle jag tro.
Ja det var väl Fredrik Lindström som hade de där programmen och jag är ju Göteborgare och känner mig inte ett dugg förorättad, för det är som du säger i västsverige har vi en tonhöjning vid avslut på ord och meningar och så även Värmlänningar.
Intressant tråd egentligen, inte helt omöjligt att det kan vara så att de har lättare för norska eller västsvenska, men det är ju så klart en hypotes. Sen har ju vi alla människor olika förutsättningar att lära språk.
Egentligen tycker jag att de skulle ha svårt med göteborgskan då den är ganska rapp och avkortad många gånger medan stockholmskan kanske är mer utdragen om jag får säga, medan då värmländskan är mer mjuk och melodiös och norskan mer trallvänlig ![]()
Mvh Peter ![]()
