Är det kul att bli gammal?

Nä, men möjligen lugnar man ner sig lite och det kan ju vara skönt.
Fast nja, jag jag är nog hellre lite hetsig, otålig och ivrig utan ryggvärk och sådär.
Jag brukar titta på dokusåpor, typ "Bonde Söker Fru" och så där.
Då ser jag ju vilka "Tjejer" jag skulle få välja bland om jag ställde upp i ett liknande program.
Visst, jag är ju äldre, men jag bor nog hellre själv.
Jag har nog med att hålla reda på mina egna stödstrumpor.
Dom tappar jag f.ö. bort hela tiden
Så fort jag ska flyga till Thailand så tänker jag att jag ska ha dem, men var fan är dom?
Jag kanske skulle behöva en sådan där mammatyp som höll reda på dem åt mig....nääää.

Här om veckan så blev jag påmind om detta med förfallet.
Jag har ju köpt en ny mobil och då försvinner ju det mesta i installationen, så även mobilt Bank ID.
Jag gick till banken och repeterade hela tiden tyst i mitt huvud koden till mitt Bank ID.
Jag möttes av en trevlig banktjänsteman som skulle hjälpa mig att installera ett nytt mobilt Bank ID, och det första han frågar efter är Koden till mitt Bankkort.
Jag som hade gått omkring och tyst för mig själv rabblat en anna kod drabbades av någon slags korsslutning.
Jag satt tyst i något som för mig framstod som en evighet.
Till slut lyckades jag koppla frågan till vad det var för kod jag brukade slå i affärer när jag handlade saker.

Jag satt där helt utmattad av ansträngningen att behöva komma ihåg en kod som jag använder nära nog dagligen när han frågar efter mitt Personnummer?
Ehh...
Men vad fan, jag har ju kunnat det hela mitt medvetna liv, rabblat det på sjukhus under svåra magsmärtor o.s.v. men nu...blankt!
Ärligt jag tänkte, funderade, letade och grävde i min minnesbank, släktingar i Insjön och Stockholm passerade.
Till slut lyckades jag komma på när jag var född och sådär.
Han sa då att jag kunde slå in min ID kod.
Kan ja använda samma som förut undede jag, den minns jag ju?
Javisst sa han!

Men va fan var det för nummer?

Att du lyckas överleva en dag till en annan är en gåta med tanke på alla saker du klarar av att misslyckas med...

6 minuter sedan, skrev Benriach:

Att du lyckas överleva en dag till en annan är en gåta med tanke på alla saker du klarar av att misslyckas med...

Ja visst är jag beundransvärd?
Jag förstår att du är imponerad. 

Om det är så kul vet jag väl inte.

Men fritt och lugnt.

Krämporna är där dom är och lär aldrig bli mindre.

Det kan ju kännas lite långtråkigt ibland men då får jag sysselsätta mig med något.

Viktigt att försöka hålla sig igång så man inte stelnar till för mkt.

Svårt att komma tillbaka om man gör det.

Trivs bra med tillvaron annars och har inget att gnälla på om livet som pensionär.

Alternativet är väl inte så kul heller.

Precis nyss, skrev Alarik:

 

 

Alternativet är väl inte så kul heller.

Känns nog lite dött.

Tänk att vakna och vara död!!

Huvva som man säger norröver.

1 timme sedan, skrev Mr Ning Ning:

Om det är så kul vet jag väl inte.

Men fritt och lugnt.

Krämporna är där dom är och lär aldrig bli mindre.

Det kan ju kännas lite långtråkigt ibland men då får jag sysselsätta mig med något.

Viktigt att försöka hålla sig igång så man inte stelnar till för mkt.

Svårt att komma tillbaka om man gör det.

Trivs bra med tillvaron annars och har inget att gnälla på om livet som pensionär.

Och man blir ju stel på ställe på kroppen nuförtiden!

Mycket har man förhandlat bort men det går fan inte att få stopp på årtalet sim stiger  hela tiden.

Nåja, sett till de senaste 20 åren som jag varit arbetsbefriad och hyggligt med på banan så är det nog ingenting att oroa sig över, de blir som de blir...

Än så länge är ju allting hanterbart, men man undrar ju lite över var man till slut ska hamna.
När jag i början av tonåren var och hälsade på min morfar på hans ålderdomshem så såg han ut att ha det ganska mysigt.
Han hade ett eget litet rum med allt han behövde, och sedan fanns det gemensamma utrymmen om han skulle känna sig ensam.
Han gick mest omkring, snusade och blev ompysslad.
Jag har alltid tänkt att det kommer att bli tryggt att ha det som morfar, ja dvs. fram tills pappa blev seg i kolan och behövde komma in på ett boende.

Det tog över tre år att få in honom på ett boende.
Då insåg jag att tiden då man kunde få hjälp enbart p.g.a. ålder var över.
Att likt morfar ligga och tryggt snusa på egna rummet kunde man nog helt glömma.
Ett antal år senare så var det dags att försöka få hjälp till mamma som snubblade omkring hemma i sin ensamhet och bröt armar.
Det gick inte heller i en handvändning.

Det verkar som om man någonsin ska bli aktuell för något slags äldreboende så är man förmodligen så dålig så att man inte ens är medveten om det.
 
 

13 minuter sedan, skrev Batting:

Än så länge är ju allting hanterbart, men man undrar ju lite över var man till slut ska hamna.
När jag i början av tonåren var och hälsade på min morfar på hans ålderdomshem så såg han ut att ha det ganska mysigt.
Han hade ett eget litet rum med allt han behövde, och sedan fanns det gemensamma utrymmen om han skulle känna sig ensam.
Han gick mest omkring, snusade och blev ompysslad.
Jag har alltid tänkt att det kommer att bli tryggt att ha det som morfar, ja dvs. fram tills pappa blev seg i kolan och behövde komma in på ett boende.

Det tog över tre år att få in honom på ett boende.
Då insåg jag att tiden då man kunde få hjälp enbart p.g.a. ålder var över.
Att likt morfar ligga och tryggt snusa på egna rummet kunde man nog helt glömma.
Ett antal år senare så var det dags att försöka få hjälp till mamma som snubblade omkring hemma i sin ensamhet och bröt armar.
Det gick inte heller i en handvändning.

Det verkar som om man någonsin ska bli aktuell för något slags äldreboende så är man förmodligen så dålig så att man inte ens är medveten om det.
 
 

   

det är inte rolikt att bli gammal jag har löst det och sagt till mina barn, min thai fru

tar hand om mej så ni klarar er, Man kan inte vara ensam när man blir gammal

45 minuter sedan, skrev Boa52:

det är inte rolikt att bli gammal jag har löst det och sagt till mina barn, min thai fru

tar hand om mej så ni klarar er, Man kan inte vara ensam när man blir gammal

Nakdelen med att bli gamal är väl att man vill mycke men kanske inte orkar och

då kan man bli lite förbann. Då måste man tänka efter och göra det bästa av saken

Jag springer inte milen på 40 min längre kan inte jobba som förut, Bara man kan

göra gumman nöjd så ligger man på plus😇

När man var ung så längtade man inte efter att bli 'gammel", sedan när man blev "gammel" så gjorde det inget alls mera!

Nej det är inte kul men mycket bättre än alternativet.

Jag har bara åkt till Thailand sedan 2013, eller 2014 sisådär.
Första gången jag träffade lilla sötnosen så tog vi oss fram på hennes skoter.
Jag satt bakpå och njöt i fulla drag av solen och den svalkande vinden, för jag vågar inte köra själv, tänk om jag skulle svänga över på höger sida.
Jag trivdes verkligen, men bara på några år har detta förändrats.
Sist jag var till Thailand och satt bakpå den där skotern så var det rent plågsamt.
Efteråt gick jag som om jag skitit på mig.

Det är ju för djävligt att åldras!