När frugan kom till Sverige för 2 år sedan så tog hon hit sina två barn, flicka 15 och pojke 8.
Tycker att man kan säga att dottern var i den åldern som skulle tyckas vara en ”svår” ålder med pubertet med allt vad det innebär. Tilläggas skall också att frugan fick åka direkt tillbaka hem för att jobba ett halvår för att avsluta sina förpliktelser på jobbet, med resultat att jag tog hand om dottern (+ mina 4 egna barn) medan moder och bror åkte hem. Så det var vad man kan kalla inga bra förutsättningar…
Men jag hade aldrig några farhågor att det inte skulle funka, eftersom dottern var mycket studiemotiverad och kunde flyttande engelska innan hon kom hit och hon kom från en studiemotiverad och akademisk miljö där hennes mor, far farbröder, mostrar är akademiker…
Så nu två år senare läser dottern 2ndra året på IB-school (liknande vårt gymnasium men på engelska) med toppbetyg, dvs MVG i alla ämnen och drömmar om tandläkarutbildningen på Karolinska…(topp 3 i världen inom tandläkarutbildning , heja Sverige).
Hur har det då gott för sonen som nu är 10? Samma där, ”toppbetyg”, många kompisar och han bara älskar Sverige (hoppas det går lika bra om 3-5 år…).
Varför funkar det för dessa barn men inte andra? Jag tror orsaken är många och en del har redan tagits upp tidigare i tråden, men här följer några till...
1. Barnen har alltid bott hos mamman, dvs ej blivit uppfostrade av mor eller farföräldrarna på landet.
2. När båda barnen kom hit så kunde de flyttande Engelska (lärarna på skolan uppskattade detta mycket eftersom de då kunde kommunicera med dem)
3. De kom från en miljö där studier ”uppskattades”
4. De kom till en plastpappa som motiverade barnen att studera och har egna barn som läser på universitetsnivå.
5. De har fått hjälp av mig och modern i sina studier och ”val” av kompisar…
6. De har sunda och friska normer och regler som de har fått med sig från barnsben.
7. De kommer från ”normala” familjeförhållanden…
Ha en bra dag och ursäkta Vaxet att jag kom in på lite andra saker i din tråd…
Men sägas skall är att jag under många år efter en längre vistelse i Thailand inte orkade ens tänka på landet och jag är fortfarande tveksam om jag har lust att flytta till Asien igen överhuvudtaget, men man kan ändra sig…
//bob